Det må ha varit torrt på Öland fram till mitten av juli, mycket torrt till och med, men nu har himlen öppnat sig de senaste två dygnen. Ett - för att prata med SMHI - "lurigt" lågtryck har de senaste två dygnen rört sig sakta åt sydväst (Hallå - lågtryck brukar ju komma från Atlanten och svepa upp FRÅN sydväst upp mot nordost) från Ukraina, via Baltikum. Där på östra sidan av Östersjön är det rejält varmt med temperaturer överstigande 30 grader. Och mycket åska som dock inte kommit hit denna gång.
När lågtrycket sakta rör sig åt sydväst så kommer regnet in som ett pärlband från nordost på "längsen" och därav det utdragna regnandet. På vår tomt har det det senaste dygnet kommit 42 mm regn, dvs en tiondedel av hela årsnederbörden.
Jag hade stämt möte med Crille Cederroth i Mörbylånga i eftermiddags. Han var en halvtimme sen på grund av dels att det var svårt att ta sig upp genom forsarna ner mot Segerstads fyr och dels för att det var så mycket fågel på alvarvägen Alby - Bårby eftersom Stora Alvaret har förvandlats till en våtmark.
Underliga äro Herrens vägar.
De senaste dagarna har vi måst köra långsammare än vanligt till jobbet eftersom tillvaron formligen "kryllar" av unga fåglar av alla sorter och storlekar. De sitter aningslöst mitt på vägen, och har sällskap av ett flertal döda, tillplattade, överkörda kusiner. Det verkar ha varit ett mycket bra föryngringsår för många fågelarter, i alla fall på södra Öland. Unga törnsångare syns överallt. Vadarna har också haft ett bra år.
Nu har vi båda SEMESTER, smaka på det ordet. För Anders del innebär det den första mer än tre dagar sammanhängande ledigheten sedan slutet av augusti förra året (jul och påsk hade jag jour).
Vi kommer om två dagar att fara norrut mot fjällugglor och dito rävar. Men det berättar jag senare.
fredag 29 juli 2011
tisdag 26 juli 2011
Värme och tystnad
Vi har nu fruntimmersveckan bakom oss, är mitt i rötmånaden. Nu har alla fåglar tystnat utom en lokal koltrast och två ringduvor. Lärkorna har slagit årets sista drillar.
Varmt är det och fuktigt och det kommer regn då och då i häftiga åskskurar. Så för tredje gången i år fick jag klippa gräset!
Det är en tid för mognad nu. Alla de gräs och starrar som jag letat upp den senaste tiden är i frö och frukt nu, vilket för starrarnas del kan betyda att det blir mer möjligt att arta dom.
Vadarna är över oss rejält och i förrgår var jag och Johnny Berg uppe vid Kapelludden och Egby en runda. Kapelludden var nerlusad med vadare av en massa sorter, rätt många spovsnäppor bland andra samt den långstannande tuvsnäppan. Vid Egby blev det favorit i repris när vi kikade på rostanden.
Ett bra tag har tringor varit dominerande med just nu grönbenan som leading star, men nu kommer Calidrisvadarna på bred front. Ännu så länge bara vuxna fåglar.
I övrigt så snickrar jag på en vedbod till - det kommer en vinter, sanna mina ord - i år igen.
Varmt är det och fuktigt och det kommer regn då och då i häftiga åskskurar. Så för tredje gången i år fick jag klippa gräset!
Det är en tid för mognad nu. Alla de gräs och starrar som jag letat upp den senaste tiden är i frö och frukt nu, vilket för starrarnas del kan betyda att det blir mer möjligt att arta dom.
Vadarna är över oss rejält och i förrgår var jag och Johnny Berg uppe vid Kapelludden och Egby en runda. Kapelludden var nerlusad med vadare av en massa sorter, rätt många spovsnäppor bland andra samt den långstannande tuvsnäppan. Vid Egby blev det favorit i repris när vi kikade på rostanden.
Ett bra tag har tringor varit dominerande med just nu grönbenan som leading star, men nu kommer Calidrisvadarna på bred front. Ännu så länge bara vuxna fåglar.
I övrigt så snickrar jag på en vedbod till - det kommer en vinter, sanna mina ord - i år igen.
måndag 18 juli 2011
Hök, hök och gök
Ett litet dagsregn med enstaka mm har varit dagens melodi, men lagom till jag kom hem så sprack solen igenom och det blev en så där underbar kväll med vindstilla och en sol som smekte våra strandängar i ett gult medljus. Dags för en cykeltur med andra ord. Men vi fick hålla truten eftersom det är massflygning av allehanda småkryp som gärna vill leta sig in i munnen.
De sista lärkorna har nu tystnat, liksom göken, men vi såg en gök i alla fall. Jag läste på mailen i morse att engelsmännen radiotaggat fem vuxna gökar i våras och att två av dessa redan har passerat Sahara i god fart (nästan nonstop). Tidigare kom det ju resultat av liknande radiotaggade dubbelbeckasiner som visade att flera individer flög nonstop Jämtland - Nigeria. När ska jag sluta förundra mig över Naturen? Aldrig hoppas jag.
Hökar fanns där också, en duvhök och till sist en adult ängshökshane som jagade över skjutfältet.
De sista lärkorna har nu tystnat, liksom göken, men vi såg en gök i alla fall. Jag läste på mailen i morse att engelsmännen radiotaggat fem vuxna gökar i våras och att två av dessa redan har passerat Sahara i god fart (nästan nonstop). Tidigare kom det ju resultat av liknande radiotaggade dubbelbeckasiner som visade att flera individer flög nonstop Jämtland - Nigeria. När ska jag sluta förundra mig över Naturen? Aldrig hoppas jag.
Hökar fanns där också, en duvhök och till sist en adult ängshökshane som jagade över skjutfältet.
torsdag 14 juli 2011
Slända
För några veckor sedan var jag vid Albrunna kalkbrott för att "starrbliga" lite, dvs leta sällsynta växter ur starrsläktet Carex, i detta fall Vippstarr (som jag fann).
Där på ort och ställe spatserade en medelålders man med ett teleobjektiv som han med en dåres envishet pekade ner i backen med. Fågelfotografer brukar annars ha betydligt högre vyer..
Vid närmare håll såg jag att det var Lars G Pettersson, Kalmar på sländjakt. Ja en del av mina vänner fågelskådarna har hemfallit åt detta intresse med hull och hår, anförda av Rigis, Löfberg och Möllersten.
Vad var det då han fotograferade, denne LGP? Jo andra Ölandsfyndet någonsin av vandrande ängstrollslända, en art som kom till Skåne på allvar först i fjol. Rodebrand innehar det första ölandsfyndet, också det från i fjol.
Så här såg den ut:
Vandrande ängstrollslända, Albrunna kalkbrott juni 2011.
Foto: Lars G Pettersson
Den är en sydlig art som kommit att expandera norrut under de senaste åren. Den lär skiljas från flera andra, i Sverige vanliga arter, på att ögonen är blå samt att "våra" arter inte har börjat flyga än.
Jag buntar ihop trollsländorna med fjärilar och andra "flygfän", kul att hitta och beskåda, men inte riktigt som med fåglar.
Där på ort och ställe spatserade en medelålders man med ett teleobjektiv som han med en dåres envishet pekade ner i backen med. Fågelfotografer brukar annars ha betydligt högre vyer..
Vid närmare håll såg jag att det var Lars G Pettersson, Kalmar på sländjakt. Ja en del av mina vänner fågelskådarna har hemfallit åt detta intresse med hull och hår, anförda av Rigis, Löfberg och Möllersten.
Vad var det då han fotograferade, denne LGP? Jo andra Ölandsfyndet någonsin av vandrande ängstrollslända, en art som kom till Skåne på allvar först i fjol. Rodebrand innehar det första ölandsfyndet, också det från i fjol.
Så här såg den ut:
Foto: Lars G Pettersson
Den är en sydlig art som kommit att expandera norrut under de senaste åren. Den lär skiljas från flera andra, i Sverige vanliga arter, på att ögonen är blå samt att "våra" arter inte har börjat flyga än.
Jag buntar ihop trollsländorna med fjärilar och andra "flygfän", kul att hitta och beskåda, men inte riktigt som med fåglar.
Efter regnet
Oj oj vad det har regnat. Vi har fått 35 mm här i Sandby, vilket är mycket för östra Öland. Tornseglarna är kvar, de svävar just nu, just nu när det slutat regna, sakta, sakta i den avtagande vinden från nordost. Ladusvalan och ringduvan tar det lite extra lugnt och en genomblöt sädesärla ruskar på sig på telefontråden.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.
Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.
Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.
En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.
Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.
En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.
onsdag 13 juli 2011
Blomsterprakt, torka och skrikor
Nu väntar allt och alla på regnet. Det är på väg söderifrån och ska eventuellt göra slut på en alldeles särdeles, utomordentligt torr försommar. Vi vattnar och vattnar i trädgården (inte gräset dock) men ändå torkar så härdiga växter som kungsljus bort.
Men nu är regnet alltså på väg in - det syns på SMHI:s väderradar som man kan ta del av på nätet. Jag har ställt in stolar och bord och ställt fram vattentunnorna.
Väggren vid Sandby 11 juli
Men innan så har man kunnat njuta av en otroligt överdådig blomsterprakt längs de öländska vägarna. I hemmasocknen Sandby formligen exploderar backsiljorna i år (de är de vita hundkäxliknande blommorna på bilden) och över 5000 plantor har räknats. Backsiljan är annars en ytterst sällsynt växt i resten av landet och även på övriga delar av Öland.
Jag fortsätter att förkovra mig i Floras rike och besökte igår en lokal i Skärlöv för att beskåda ett sällsynt åkerogräs - nålkörvel (Scandix pecten-veneris) som en gång i tiden var fruktat men som i biocidernas tidevarv är så gott som utrotat.
Nålkörvel, Skärlöv
Av andra spännande växter som sågs där märktes främst riddarsporre.
Ridarsporre, Skärlöv
Skrikorna då undrar en nyfiken läsare? Jo jag har tidigare berättat om att vår vanliga törnskata inte riktigt kommit tillbaka till Öland i år pga torkan i Afrika. Och törnskatan tillhör släktet Lanius, eller på engelska "Shrikes". I förrgår då vi gick en kvällspromenix ner mot sjön så stötte vi på en varnande "skrika", en hane törnskata. Så de försöker sig på att häcka trots allt - härligt!
Men törnskatan är in den enda skrikan på ön just nu. I Kvinsgröta sitter en rödhuvad törnskata, en hona, och i Ottenby sitter en ökenvarfågel, en ytterst rar sak, tillika Ölands första fynd.
Den beglodde jag med sällsam glädje igår kväll efter jobbet. Jag kanske kan skaffa fram en bild att publicera på denna blogg framöver.
Men nu väntar vi på regnet lika mycket som Ölands alla lantbrukare och odalsmän, samt en och annan trädgårdsivrare som tröttnat på att bära vatten i kannor.
Men nu är regnet alltså på väg in - det syns på SMHI:s väderradar som man kan ta del av på nätet. Jag har ställt in stolar och bord och ställt fram vattentunnorna.
Men innan så har man kunnat njuta av en otroligt överdådig blomsterprakt längs de öländska vägarna. I hemmasocknen Sandby formligen exploderar backsiljorna i år (de är de vita hundkäxliknande blommorna på bilden) och över 5000 plantor har räknats. Backsiljan är annars en ytterst sällsynt växt i resten av landet och även på övriga delar av Öland.
Jag fortsätter att förkovra mig i Floras rike och besökte igår en lokal i Skärlöv för att beskåda ett sällsynt åkerogräs - nålkörvel (Scandix pecten-veneris) som en gång i tiden var fruktat men som i biocidernas tidevarv är så gott som utrotat.
Av andra spännande växter som sågs där märktes främst riddarsporre.
Skrikorna då undrar en nyfiken läsare? Jo jag har tidigare berättat om att vår vanliga törnskata inte riktigt kommit tillbaka till Öland i år pga torkan i Afrika. Och törnskatan tillhör släktet Lanius, eller på engelska "Shrikes". I förrgår då vi gick en kvällspromenix ner mot sjön så stötte vi på en varnande "skrika", en hane törnskata. Så de försöker sig på att häcka trots allt - härligt!
Men törnskatan är in den enda skrikan på ön just nu. I Kvinsgröta sitter en rödhuvad törnskata, en hona, och i Ottenby sitter en ökenvarfågel, en ytterst rar sak, tillika Ölands första fynd.
Den beglodde jag med sällsam glädje igår kväll efter jobbet. Jag kanske kan skaffa fram en bild att publicera på denna blogg framöver.
Men nu väntar vi på regnet lika mycket som Ölands alla lantbrukare och odalsmän, samt en och annan trädgårdsivrare som tröttnat på att bära vatten i kannor.
onsdag 6 juli 2011
Nu kommer vadarna
Kvällsbesök i förrgår nere vid stranden. Varmt och gott. Sena häckare finns det fortfarande. Varnande tofsvipor och större strandpipare och, som vanligt, hysteriskt varnande rödbenor som likt jättelika harkrankar och med hängande ben och svirrande flykt svävar runt oss. Så känns det att bli utskälld och det efter noter.
Men som sagt, de flyttande vadarna är här också. Enstaka roskarlar, en småspov som skrämde slag på alla de övriga fåglarna på stranden, storspovar på väg söderöver, de första arktiska kärrsnäpporna, sommarens första drillsnäppa, en svartsnäppa, flera gluttsnäppor. Fortfarande finns det flera hundra tofsvipor som övernattar uppe på skjutfältet.
Det som var anmärkningsvärt var dock sex svärtor i en liten tight flock. Svärtan börja bli superrar numera och sjuttiotalets boplatssökande svärthonor som svepte över strandängarna är nu ett minne blott.
Ejdern har ju också minskat så det var desto mer glädjande att se en åda med sju ungar och längre bort en gravand med hela nio ungar.
Kvällen avslutade vi genom att examinera piggstarr, kolla in solnedgången (solen går fortfarande ner norr om kyrkan) samt mumsa på färska, mogna jordgubbar.
Men som sagt, de flyttande vadarna är här också. Enstaka roskarlar, en småspov som skrämde slag på alla de övriga fåglarna på stranden, storspovar på väg söderöver, de första arktiska kärrsnäpporna, sommarens första drillsnäppa, en svartsnäppa, flera gluttsnäppor. Fortfarande finns det flera hundra tofsvipor som övernattar uppe på skjutfältet.
Det som var anmärkningsvärt var dock sex svärtor i en liten tight flock. Svärtan börja bli superrar numera och sjuttiotalets boplatssökande svärthonor som svepte över strandängarna är nu ett minne blott.
Ejdern har ju också minskat så det var desto mer glädjande att se en åda med sju ungar och längre bort en gravand med hela nio ungar.
Kvällen avslutade vi genom att examinera piggstarr, kolla in solnedgången (solen går fortfarande ner norr om kyrkan) samt mumsa på färska, mogna jordgubbar.
torsdag 30 juni 2011
Sol och värme
Är högsommaren redan här? Torrt, varmt och torrt.
Måns var här tillsammans med norska fästmön (heter det så nu för tiden?) Eli och vi for ner till stranden här på Sandby skjutfält. Rödbenor, strandpipare och tofsvipor lockar som vanligt - antagligen omläggningar, men en varnande kärrsnäppa gladde lite mer.
Ute vid stranden fanns de vadare vars häckningssäsong är över för i år, vare sig den var lyckad eller ej. Grönbenor, kärrsnäppor, en flöjtande småspov samt årets första (i socknen alltså) roskarl förgyllde en fin, varm kväll.
Vi inväntade solnedgången, som från vårt perspektiv nere vid sjön, skedde strax norr om Sandby kyrka. Det är inte många veckor per år som det sker.
Måns var här tillsammans med norska fästmön (heter det så nu för tiden?) Eli och vi for ner till stranden här på Sandby skjutfält. Rödbenor, strandpipare och tofsvipor lockar som vanligt - antagligen omläggningar, men en varnande kärrsnäppa gladde lite mer.
Ute vid stranden fanns de vadare vars häckningssäsong är över för i år, vare sig den var lyckad eller ej. Grönbenor, kärrsnäppor, en flöjtande småspov samt årets första (i socknen alltså) roskarl förgyllde en fin, varm kväll.
Vi inväntade solnedgången, som från vårt perspektiv nere vid sjön, skedde strax norr om Sandby kyrka. Det är inte många veckor per år som det sker.
söndag 26 juni 2011
Midsommar på Alvaret
Söndag kväll, midsommaren är över för i år. Lite vemodigt känns det att det har vänt.
Men helgen blev bra. När grannarna spikade på sin festplats och satte upp presenningar över och när midsommarstången utanför kyrkan här i Sandby skulle börja smyckas, då for Liselotte och jag iväg mot Skarpa Alby i vår "brödbil" (som Jonas kallar vår stolta Volkswagen Caddy) och parkerade. Vi tog sedan en tre timmar lång vandring söderut i gränslandet mellan alvar och tallskog.
Vi kikade på humlor.
Vi kikade på orkidéer (flugblomster)
Sen när alvaret var folktomt tog vi bilen upp till Dröstorp och åt matjesill och drack Hallands fläder och tog kväll och natt till vårtoner av sjungande näktergalar, sånglärkor och nattskärror och till sommartoner av skriande silvertärnor och försiktigare, mer diskreta svarttärnor, medan lockande svartsnäppor, gluttsnäppor och grönbenor stod för hösttonerna. Tre årstider på en gång.
Midsommardagen hade jag jour i Kalmar men nu på söndagen har jag varit ute hela dagen. Startade i morse med att Ölandskryssa rostand, en sedan två dagar stationär individ vid Ottenby, fikade på Fågel Blå, pussade på barnbarnen i Gammalsby och drog till Albrunna kalkbrott för att "hänga in" vippstarr. Det lyckades visserligen, men på väg dit så fann jag vännen LGP ivrigt fotograferandes något på marken. Det visade sig vara en Vandrande ängstrollslända, det blott andra fyndet på Öland av denna art som hittades för ett par år sedan i Skåne och som verkar vara på intåg.
En händelserik dag (helg) är till ända, nu får jag somna med påspädd ansiktssolbränna, ty solen har idag behagat skina på mig hela dagen...
Men helgen blev bra. När grannarna spikade på sin festplats och satte upp presenningar över och när midsommarstången utanför kyrkan här i Sandby skulle börja smyckas, då for Liselotte och jag iväg mot Skarpa Alby i vår "brödbil" (som Jonas kallar vår stolta Volkswagen Caddy) och parkerade. Vi tog sedan en tre timmar lång vandring söderut i gränslandet mellan alvar och tallskog.
Vi kikade på humlor.
Vi kikade också på starrar (bl a en ny för mig - luddstarr)
Sen när alvaret var folktomt tog vi bilen upp till Dröstorp och åt matjesill och drack Hallands fläder och tog kväll och natt till vårtoner av sjungande näktergalar, sånglärkor och nattskärror och till sommartoner av skriande silvertärnor och försiktigare, mer diskreta svarttärnor, medan lockande svartsnäppor, gluttsnäppor och grönbenor stod för hösttonerna. Tre årstider på en gång.
Midsommardagen hade jag jour i Kalmar men nu på söndagen har jag varit ute hela dagen. Startade i morse med att Ölandskryssa rostand, en sedan två dagar stationär individ vid Ottenby, fikade på Fågel Blå, pussade på barnbarnen i Gammalsby och drog till Albrunna kalkbrott för att "hänga in" vippstarr. Det lyckades visserligen, men på väg dit så fann jag vännen LGP ivrigt fotograferandes något på marken. Det visade sig vara en Vandrande ängstrollslända, det blott andra fyndet på Öland av denna art som hittades för ett par år sedan i Skåne och som verkar vara på intåg.
En händelserik dag (helg) är till ända, nu får jag somna med påspädd ansiktssolbränna, ty solen har idag behagat skina på mig hela dagen...
onsdag 22 juni 2011
Gräsligt värre
Nu har vi passerat midsommarsolståndet - i går var det den längsta dagen på året. Klockan är nu 21.54 och det är fortfarande ljust ute. Ja jag vet att detta inte imponerar på någon, särskilt inte de som bor norr om Öland och säkerligen inte de som bor söderut heller, eftersom de senare inte har fattat hur stort detta är. Det finns få saker som jag saknar från min tid i Umeå, mest är det nog är de ljusa sommarnätterna.
Som jag skrev i senaste blogginlägget så har det blivit väldigt tyst ute nu. Sånglärkan är i gång med kull två och sjunger sporadiskt, en enda lövsångare hördes i går och ärtsångare, trädgårdssångare samt inte minst törsångare håller fortfarande låda, fastän i lågmäld ton. Fågelungar finns överallt dock, sädesärlor, taltrastar och trädpiplärkor. Vid Ottenby ser man tofsvipor av alla åldrar: vuxna, flygga ungar, nykläckta sådana samt ruvande omläggare.
När fåglarna håller sig diskret undan är det dags för botaniken att blomstra (sic) och jag fortsätter med mitt gräsletande. Idag kollade jag upp en lokal väster om Näsby, Ås s:n, där Liselotte och jag den 12 juni 2007 hittade det ytterst sällsynta gräset gullhavre. Och se - på tre ställen lyckades jag i år återfinna det, hårt trängt mellan den klippta vägrenen och den täta knylhavrefilten.
Inna dess så kollade jag upp en annan lokal där det finns ett ännu mer sällsynt gräs, nämligen renlosta. Ett litet bestånd på ca 50 tuvor finns i en åkerkant med vete. Renlostan är ett mycket konkurrenssvagt gräs som kräver bar jord för att komma igen och detta finns på denna lokal SV Kastlösa. I alla fall i år - om den normala växtföljden följs så blir det nästa, eller nästnästa år vall där och då kommer renlostan att försvinna.
Jag letar också vidare bland starrarna på Öland.
Nu stundar midsommar.
Som jag skrev i senaste blogginlägget så har det blivit väldigt tyst ute nu. Sånglärkan är i gång med kull två och sjunger sporadiskt, en enda lövsångare hördes i går och ärtsångare, trädgårdssångare samt inte minst törsångare håller fortfarande låda, fastän i lågmäld ton. Fågelungar finns överallt dock, sädesärlor, taltrastar och trädpiplärkor. Vid Ottenby ser man tofsvipor av alla åldrar: vuxna, flygga ungar, nykläckta sådana samt ruvande omläggare.
När fåglarna håller sig diskret undan är det dags för botaniken att blomstra (sic) och jag fortsätter med mitt gräsletande. Idag kollade jag upp en lokal väster om Näsby, Ås s:n, där Liselotte och jag den 12 juni 2007 hittade det ytterst sällsynta gräset gullhavre. Och se - på tre ställen lyckades jag i år återfinna det, hårt trängt mellan den klippta vägrenen och den täta knylhavrefilten.
Inna dess så kollade jag upp en annan lokal där det finns ett ännu mer sällsynt gräs, nämligen renlosta. Ett litet bestånd på ca 50 tuvor finns i en åkerkant med vete. Renlostan är ett mycket konkurrenssvagt gräs som kräver bar jord för att komma igen och detta finns på denna lokal SV Kastlösa. I alla fall i år - om den normala växtföljden följs så blir det nästa, eller nästnästa år vall där och då kommer renlostan att försvinna.
Jag letar också vidare bland starrarna på Öland.
Nu stundar midsommar.
fredag 17 juni 2011
Va tyst de blev..
Fredag kväll. Idag har det regnat. Jo det är sant, det kom hela 7 mm och ihop med de 3 mm som vi fick för några dagar sedan så har det regnat hela 10 mm nu i juni. Jag kommer att bli tvungen att klippa gräsmattan i vår trädgård för ANDRA gången i år. Ingen hejd på eländet..
Vadå tyst? Jo, nu har fåglarna liksom tystnat med sin sång. Ja inte alla, enstaka sånglärkor drillar ännu, koltrasten väcks jag av, han är väl på omgång två eller tre, ärtsångaren hackar sporadiskt och från de sent ankomna näktergalarna hörs numera endast korta "tjuck tjuck ssrrrr". Inte en lövsångardrill ens.
Tur att tornseglarna svirrar som vanligt runt knuten.
Nu blir det Stockholm i dagarna tre och vi får se vad Ölandsnaturen har att slå till med. Vid tvenne tidigare nordliga utsvävningar har såväl dvärgrördrom som blåstjärt behagat angöra min hemmasocken medans jag var borta.
Väl tillbaka blir det en hel del botaniska utflykter med betoning på gräs och starr. Jag återkommer om detta.
Vadå tyst? Jo, nu har fåglarna liksom tystnat med sin sång. Ja inte alla, enstaka sånglärkor drillar ännu, koltrasten väcks jag av, han är väl på omgång två eller tre, ärtsångaren hackar sporadiskt och från de sent ankomna näktergalarna hörs numera endast korta "tjuck tjuck ssrrrr". Inte en lövsångardrill ens.
Tur att tornseglarna svirrar som vanligt runt knuten.
Nu blir det Stockholm i dagarna tre och vi får se vad Ölandsnaturen har att slå till med. Vid tvenne tidigare nordliga utsvävningar har såväl dvärgrördrom som blåstjärt behagat angöra min hemmasocken medans jag var borta.
Väl tillbaka blir det en hel del botaniska utflykter med betoning på gräs och starr. Jag återkommer om detta.
söndag 12 juni 2011
Torka och höstkänsla
Det är torrt nu i markerna, riktigt torrt, regnvädret som gav massvis med regn i Småland kom av sig och för vår del i Sandby kom det "hela" 3 mm. På två månader har det bara kommit 15 mm här på östtra sidan. Torkan gör att floran i år inte uppför sig normalt. I kombination med den goa värmen så har många växter lagt in en spurt så att de arter som blommar i skiftet juni - juli redan nu är igång. Stor blåklocka fann vi i Ekelunda igår, Johannesnycklarna börjar bli överblommade och två trevliga danskar som vi träffade nere vid sjön nu i kväll berättar att kärrknipproten börja komma nu.
Jag har fått starrsjuka, blivit stirrig på starr (växterna alltså) och far runt som en tätting och letar upp ena arten efter den andra. Rysstarren har jag redan berättat om och de senaste dagrna har jag fotat trubbstarr och mörk snårstarr. Loppstarren gick jag bet på tyvärr.
Bland fåglarna så är det nu upp-och-nervända världen. Sent omsider har näktergalarna anlänt starkt försenade och jag håller på att samla in material om detta för en artikel i VF. Törnskatorna fattas nästan helt och igår såg jag min första för Sandby socken. Det börjar bli bråttom nu att komma igång med häckningen.
Samtidigt såg vi idag de första tre (!) hösttecknen. Två plus en skogssnäppa drog söderöver nere vid sjön nu i kväll, följda av en flock rödbenor med en ensam gluttsnäppa insprängd. På väg upp mot byn noterade vi en flock om 330 tofsvipor på skjutfältet, alla fåglar som tydligt hade misslyckats med häckningen, detta i kontrast till den tofsvipa som sågs värma tre halvstora ungar nere vid stranden.
Vår och höst samtidigt och snart är det midsommar.
Jag har fått starrsjuka, blivit stirrig på starr (växterna alltså) och far runt som en tätting och letar upp ena arten efter den andra. Rysstarren har jag redan berättat om och de senaste dagrna har jag fotat trubbstarr och mörk snårstarr. Loppstarren gick jag bet på tyvärr.
Bland fåglarna så är det nu upp-och-nervända världen. Sent omsider har näktergalarna anlänt starkt försenade och jag håller på att samla in material om detta för en artikel i VF. Törnskatorna fattas nästan helt och igår såg jag min första för Sandby socken. Det börjar bli bråttom nu att komma igång med häckningen.
Samtidigt såg vi idag de första tre (!) hösttecknen. Två plus en skogssnäppa drog söderöver nere vid sjön nu i kväll, följda av en flock rödbenor med en ensam gluttsnäppa insprängd. På väg upp mot byn noterade vi en flock om 330 tofsvipor på skjutfältet, alla fåglar som tydligt hade misslyckats med häckningen, detta i kontrast till den tofsvipa som sågs värma tre halvstora ungar nere vid stranden.
Vår och höst samtidigt och snart är det midsommar.
måndag 6 juni 2011
Våren går mot sitt slut - sommaren är här
Nationaldagen - 6 juni. Det är måndag, helgen har varit lång eftersom Kristi Himmelfärdsdagen var i torsdags och vän av planering har med en enda klämdag kunnat vara ledig hela fem dagar. Jag är ingen "vän av planering" och dessutom så är jag engagerad i helgjouren i Kalmar, så för min del blevdet tre hela dagar. Inte illa alls. Och vilka dagar sen - solen steker oupphörligt, sydostvinden är frisk och min ansiktshud har antagit en rodnande nyans inte helt olik den som jag brukar få vid mina Sydafrikabesök. Värst med med min spetsiga näsa, det känns som om någon (vem?) har tagit ett stadigt grepp om nästippen och drar mig framåt.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.
Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.
Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.
torsdag 26 maj 2011
Nu är näktergalarna här
Månaden maj springer på som om den hade eld i baken. Så mycket ska göras nu i naturen, så många förbindelser knytas, så många bon byggas, så mycket som ska sättas igång inför fullbordan i sommar.
Så är det också i människornas värld. Ja för min del inte så mycket nya förbindelser, men både jobb- och privatkalendern är fullbokade.
Nu i helgen fullbordades Club300:s tälthelg och den fungerade fint hela vägen som tur är. Det blev inget ruskväder som i fjol utan sol, högtryck, lite fågel men gott. Det "sedvanliga" cirkuståget med äldre kamoflageklädda oldboys kryssade sig igenom de sedvanliga Ölandsarterna i maj som gulhämpling, brun glada, sommargylling, härfågel, biätare mm. En större skrikörn till och med, en som även jag jagade utan framgång.
De enda som fattades av ortolansparvarna som fortsätter sin dystra trend. Någon enstaka på udden, några fler på norra udden som i högtryckstider seglar up so en bättre lokal än sin sydliga kusin.
Jag har tidigare skrivit om att näktergalarna saknas i år liksom törnskatorna. Under de första tre veckorna i maj har bara 10% av fjolårets näktergalar från samma period setts. Jag har gått ut på en afrikansk mailinglista och preliminära resultat visar att de tycks vara försenade redan nere i Afrika. Jag återkommer med mer information senare.
Vädret har slagit om nu och lågtrycksbanorna har nu siktat in sig på Skandinavien och det regnar varannan dag och vi har nu haft två dagars frisk till hård vind från NV. Den vind som är sämst ur fågelsynpunkt på Öland och idag har bara en vit stork, en brun glada samt en tereksnåppa (kvar sen igår) setts.
Så är det också i människornas värld. Ja för min del inte så mycket nya förbindelser, men både jobb- och privatkalendern är fullbokade.
Nu i helgen fullbordades Club300:s tälthelg och den fungerade fint hela vägen som tur är. Det blev inget ruskväder som i fjol utan sol, högtryck, lite fågel men gott. Det "sedvanliga" cirkuståget med äldre kamoflageklädda oldboys kryssade sig igenom de sedvanliga Ölandsarterna i maj som gulhämpling, brun glada, sommargylling, härfågel, biätare mm. En större skrikörn till och med, en som även jag jagade utan framgång.
De enda som fattades av ortolansparvarna som fortsätter sin dystra trend. Någon enstaka på udden, några fler på norra udden som i högtryckstider seglar up so en bättre lokal än sin sydliga kusin.
Jag har tidigare skrivit om att näktergalarna saknas i år liksom törnskatorna. Under de första tre veckorna i maj har bara 10% av fjolårets näktergalar från samma period setts. Jag har gått ut på en afrikansk mailinglista och preliminära resultat visar att de tycks vara försenade redan nere i Afrika. Jag återkommer med mer information senare.
Vädret har slagit om nu och lågtrycksbanorna har nu siktat in sig på Skandinavien och det regnar varannan dag och vi har nu haft två dagars frisk till hård vind från NV. Den vind som är sämst ur fågelsynpunkt på Öland och idag har bara en vit stork, en brun glada samt en tereksnåppa (kvar sen igår) setts.
torsdag 19 maj 2011
Blåhake
Vilken kväll efter jobbet! Åkte ner till "sjön" via Hästskodungen. Det har klarnat upp efter en disig men varm dag och nu ikväll så var det +19 nere vid sjön. Måste vara årets varmaste hittills där nere.
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
tisdag 17 maj 2011
The Lonely Sailor
Eller - "Den ensamme seglaren" på rikssvenska.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
söndag 15 maj 2011
Tornseglaren är här
Söndag kväll, ett försök att sammanfatta helgen.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
måndag 9 maj 2011
Gula tulpaner
Mitt i den vilda naturens blomsterprakt finns trädgårdens mer påträngande och svulstiga. I nästan alla lägen föredrar jag naturens mer finstämda kreationer.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.Sommaren tjuvstartar
Efter en väldigt kall inledning på maj har det nu åter vänt mot varmare väder. Ett mäktigt högtryck över Bottenhavet för in varm luft över hela landet med temperaturer på drygt 20 grader. Dvs i RESTEN av landet. Här på östra Öland kom temperaturen idag upp till dryga 15 grader. Vi tycker det är lite kvalmigt på fastlandet....
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
onsdag 4 maj 2011
Nu vänder det (igen)!
Efter påsken och framför allt efter den fina, varma avslutningen på april så kom bakslaget. Var det någon som hade väntat sig annat?
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
torsdag 28 april 2011
Nu händer allt på en gång
Påsken är över. Och vilken påsk det blev. Sol och klarblåa skyar, värme, men kyligt längs kusten.
Växtligheten exploderar. I går slog björken ut i Sandby (för en vecka sedan i Kalmar), syrenerna löper amok, gräsmattan på tomten växer så man kan tro att jaghar gödslat, vilket jag aldrig har gjort.
Jag har gått mina dagliga promenader ner till sjön och noterat vårens skiftningar. Om dessa dagar har någon etikett så står det på den: "Första". Första brushanen, första skogssnäppan, första vårstarren.. Men jag går händelserna i förväg.
Nu kommer en "torr" uppräkning av vad som hänt de senaste fyra dagarna. Annars klarar jag inte ut att systematisera. Fast våren lockar till allt annat än systematik.
Knipa - endast enstaka kvar nu, fem st vid Hålnäs
Simänder - Bläsänderna är borta liksom stjärtänderna. Gräsänderna bara drakar (honorna ligger på ägg någonstans). Första skedänderna. Vanligast är snatteränder och krickor.
Ejdrar lite varstans men inga mängder, inga svärtor alls.
Storlom - två ex utanför Hålnäs.
Häger - årets första (sic) dök upp i förrgår.
Brun kärrhök - de första honorna på pilsnabb norrfärd, mobbade av tofsvipor.
Ljungpipare - enstaka spelande över skjutfältet. Som alla tidigare år fastän de aldrig häckar här.
Kärrsnäppa - ett par i Kullbo som förra året och ett vid skjutfältet. Hanarna surrar av och an.
Skogssnäppa - tre ex vid Hästskodungen 26/4.
Gluttsnäppa - enstaka vid stranden. Vår mästerhärmarande stare hos grannen i norr är expert på gluttsnäppa, vaktel, skärfläcka och göktyta. Snacka om bred repertoir!
Rödspov - en ensam hane spelflyger över skjutfältet.
Småspov - tre olika ex vid Hålnäs 26/4. Kan annars vara knepiga att få in på årssockenlistan.
Brushane - två hanar (som slogs hela tiden) och en hona i mer än fem dagar i viken söder om Hålnäs. Där häckningen var ifjol. Repris på gång?
Fiskmås - en underskattad skönhet. Så här års när de har nyruggad praktdräkt är de sååå vackra. Kritvit, ja bokstavligen kritvit undersida kontrasterande mot ljust skiffergrå vingovansida. Nice!
Småtärna - de första kom den 24:e.
Silvertärna - den förste (hane?) den 26:e.
Turkduva - den andra obsen någonsin på tomten gjordes igår den 27:e, då jag överraskade en turkduva bland fröätande gråsparvar när jag körde in på tomten. Den flög bort och hördes senare aggresivt spela från kyrkogården..
Ladusvala och hussvala - de första födosökte över havet den 26:e.
Rödstjärt - en intensivsjungande hane finns sedan den 24:e borta hos Bonnedahls. Den sjunger sin strof var femte sekund (!) i timmar. Hormoner månne?
Stenskvätta - överallt i sina revir. De är de trognaste av följeslagare när jag går, cyklar eller bular längs stenurarna. De liksom "följer med" ett stycke. SEnare när de har ungar varnar de dessutom oupphörligt och intensivt som om man vore värre än den värsta korp. Och hela tiden längs stenmurarna. Att de skulle kunna undvika kontakt genom att ta en runda ut över ängen finns liksom inte i deras genmaterial.
Dubbeltrast - en rastande hormonstinn hane sjöng väster om byn den 23:e.
Trädpiplärka - flera sjungande den 25:e.
Lövsångare - sedan tre dagar är alla revir upptagna.
Svarthätta - bara en än så längde. Var är de andra, liksom ärtsångarna?
Gråsparv - min favorit så här års. Hanarna är makalöst vackra nu. Ja jag menar det! Kolla in att det svarta är kolsvart, det vita är kritvitt, det bruna är kastanjebrunt och det gråa är av en ytterst vacker skiffergrå nyans. Lägg därtill den svarta näbben och han borde vara oemotståndlig för honorna. Men så lätt har han det inte, de äro svårflörtade. Han får strutta omkring länge, ivrigt "chirpande" med sänkta vingar innan han får "komma till". Men som den jämnställde man han är så ser jag honom till och med med bomaterial i näbben dyka in under tegelpannorna. Jag tror vi har fyra par just nu, tre i boningshuset och ett i snickarboden. Ullas katt slickar sig redan om nosen..
I morgon är det fredag (igen) och till helgen kommer Sydostasienfararna Kristina och Fredrik.
Växtligheten exploderar. I går slog björken ut i Sandby (för en vecka sedan i Kalmar), syrenerna löper amok, gräsmattan på tomten växer så man kan tro att jaghar gödslat, vilket jag aldrig har gjort.
Jag har gått mina dagliga promenader ner till sjön och noterat vårens skiftningar. Om dessa dagar har någon etikett så står det på den: "Första". Första brushanen, första skogssnäppan, första vårstarren.. Men jag går händelserna i förväg.
Nu kommer en "torr" uppräkning av vad som hänt de senaste fyra dagarna. Annars klarar jag inte ut att systematisera. Fast våren lockar till allt annat än systematik.
Knipa - endast enstaka kvar nu, fem st vid Hålnäs
Simänder - Bläsänderna är borta liksom stjärtänderna. Gräsänderna bara drakar (honorna ligger på ägg någonstans). Första skedänderna. Vanligast är snatteränder och krickor.
Ejdrar lite varstans men inga mängder, inga svärtor alls.
Storlom - två ex utanför Hålnäs.
Häger - årets första (sic) dök upp i förrgår.
Brun kärrhök - de första honorna på pilsnabb norrfärd, mobbade av tofsvipor.
Ljungpipare - enstaka spelande över skjutfältet. Som alla tidigare år fastän de aldrig häckar här.
Kärrsnäppa - ett par i Kullbo som förra året och ett vid skjutfältet. Hanarna surrar av och an.
Skogssnäppa - tre ex vid Hästskodungen 26/4.
Gluttsnäppa - enstaka vid stranden. Vår mästerhärmarande stare hos grannen i norr är expert på gluttsnäppa, vaktel, skärfläcka och göktyta. Snacka om bred repertoir!
Rödspov - en ensam hane spelflyger över skjutfältet.
Småspov - tre olika ex vid Hålnäs 26/4. Kan annars vara knepiga att få in på årssockenlistan.
Brushane - två hanar (som slogs hela tiden) och en hona i mer än fem dagar i viken söder om Hålnäs. Där häckningen var ifjol. Repris på gång?
Fiskmås - en underskattad skönhet. Så här års när de har nyruggad praktdräkt är de sååå vackra. Kritvit, ja bokstavligen kritvit undersida kontrasterande mot ljust skiffergrå vingovansida. Nice!
Småtärna - de första kom den 24:e.
Silvertärna - den förste (hane?) den 26:e.
Turkduva - den andra obsen någonsin på tomten gjordes igår den 27:e, då jag överraskade en turkduva bland fröätande gråsparvar när jag körde in på tomten. Den flög bort och hördes senare aggresivt spela från kyrkogården..
Ladusvala och hussvala - de första födosökte över havet den 26:e.
Rödstjärt - en intensivsjungande hane finns sedan den 24:e borta hos Bonnedahls. Den sjunger sin strof var femte sekund (!) i timmar. Hormoner månne?
Stenskvätta - överallt i sina revir. De är de trognaste av följeslagare när jag går, cyklar eller bular längs stenurarna. De liksom "följer med" ett stycke. SEnare när de har ungar varnar de dessutom oupphörligt och intensivt som om man vore värre än den värsta korp. Och hela tiden längs stenmurarna. Att de skulle kunna undvika kontakt genom att ta en runda ut över ängen finns liksom inte i deras genmaterial.
Dubbeltrast - en rastande hormonstinn hane sjöng väster om byn den 23:e.
Trädpiplärka - flera sjungande den 25:e.
Lövsångare - sedan tre dagar är alla revir upptagna.
Svarthätta - bara en än så längde. Var är de andra, liksom ärtsångarna?
Gråsparv - min favorit så här års. Hanarna är makalöst vackra nu. Ja jag menar det! Kolla in att det svarta är kolsvart, det vita är kritvitt, det bruna är kastanjebrunt och det gråa är av en ytterst vacker skiffergrå nyans. Lägg därtill den svarta näbben och han borde vara oemotståndlig för honorna. Men så lätt har han det inte, de äro svårflörtade. Han får strutta omkring länge, ivrigt "chirpande" med sänkta vingar innan han får "komma till". Men som den jämnställde man han är så ser jag honom till och med med bomaterial i näbben dyka in under tegelpannorna. Jag tror vi har fyra par just nu, tre i boningshuset och ett i snickarboden. Ullas katt slickar sig redan om nosen..
I morgon är det fredag (igen) och till helgen kommer Sydostasienfararna Kristina och Fredrik.
söndag 24 april 2011
Fjärilar på Öland och på fastlandet blev triss i fuksar
Ibland när solen flödar, värmen dallrar, högtrycket är här, så inser man att fåglarna inte behaga stanna på denna kala ö i Östersjön utan fortsätter in till Småland. Vad gör då en ledig tandläkare, sugen på att skåda? Jo han ringer vännen Bister som är på fotosafari på Öland och vi stämmer möte i Tveta för att spana på fjäril, inte i plural utan just det: fjäril. En enda art finns vid tre träd på vägen ut mot Arontorpsreservatet. Körsbärsfuks. Och det var inget svårt alls - där satt en individ. För att roa oss så gjorde den en runda upp i träden också.
Helkul! Och där kom väl Mathias Bergström gående, kryssandes körsbärsfuks. Det visade sig att han aldrig sett arontorpsros trots många års besök på Öland. Sagt och gjort, vi begav oss in till reservatet och beskådade de vackra blommorna.
Vad då göra efter denna trevliga upplevelse? Mathias skulle hem till sina föräldrar i Vetlanda och ta omvägen om Vissefjärda för att "hänga in"ytterligare en fjäril, den ytterst sällsynta videfuksen. Efter lite funderande och efter vänlig påtryckning från vänen Bister, bestämde jag att följa med. Som tur var - det blev en upplevelse!
När vi lämnade stora landsvägen ca fem km söder om Vissefjärda, lämnade vi också 2000-talet och for genom ett småbrutet skogslandskap, så fullt med sten att det skulle räcka till hela övriga Sverige med råge. Vad jag först tog för vackra stenmurar längs vägen för att hålla dåtidens kritter ute, visade sig vara överbliven sten som måste skyfflas undan för att överhuvud taget kumma göra en väg.
Färden slutade vid en liten inäga vid stranden av en bäck omgiven av gamla björkar och alar.
Lite folk fanns där, bland annat de bägge Smålandsbröder som jag sett oräkneliga gånger på fågeldrag. Och vad tittade på just när vi kom? Jo en livs levande fastän ytterst sliten videfuks. Vi hade sedan en rad ytterst trevkiga obsar av denna sällsynta invandrare.
Titeln på detta inlägg är u "Triss i fuksar" och då måste jag ju redovisa den tredje arten, vinbärsfuksen. Den hittade vi tre exemplar av bland fem videfuksar. Körsbärsfuksar ska finnas här också, men vi hittade ingen.
Sammantaget blev denna dag en av de mer minnesvärda. Jag menar att gå omkring i ett fantastiskt gammalt odlingslandskap i Småland i sol och +19 grader och njuta av fjärilar, samtidigt som det sjöng lövsångare i varje buske och spillkråkan och större hackspetten duellerade, är ju lite över vardagen..
Åter till Öland där ostvinden höll temperaturen nere på "behagliga" 12 grader..
Helkul! Och där kom väl Mathias Bergström gående, kryssandes körsbärsfuks. Det visade sig att han aldrig sett arontorpsros trots många års besök på Öland. Sagt och gjort, vi begav oss in till reservatet och beskådade de vackra blommorna.
Vad då göra efter denna trevliga upplevelse? Mathias skulle hem till sina föräldrar i Vetlanda och ta omvägen om Vissefjärda för att "hänga in"ytterligare en fjäril, den ytterst sällsynta videfuksen. Efter lite funderande och efter vänlig påtryckning från vänen Bister, bestämde jag att följa med. Som tur var - det blev en upplevelse!
Färden slutade vid en liten inäga vid stranden av en bäck omgiven av gamla björkar och alar.
Lite folk fanns där, bland annat de bägge Smålandsbröder som jag sett oräkneliga gånger på fågeldrag. Och vad tittade på just när vi kom? Jo en livs levande fastän ytterst sliten videfuks. Vi hade sedan en rad ytterst trevkiga obsar av denna sällsynta invandrare.
Titeln på detta inlägg är u "Triss i fuksar" och då måste jag ju redovisa den tredje arten, vinbärsfuksen. Den hittade vi tre exemplar av bland fem videfuksar. Körsbärsfuksar ska finnas här också, men vi hittade ingen.
Sammantaget blev denna dag en av de mer minnesvärda. Jag menar att gå omkring i ett fantastiskt gammalt odlingslandskap i Småland i sol och +19 grader och njuta av fjärilar, samtidigt som det sjöng lövsångare i varje buske och spillkråkan och större hackspetten duellerade, är ju lite över vardagen..
Åter till Öland där ostvinden höll temperaturen nere på "behagliga" 12 grader..
fredag 22 april 2011
Rödstjärt och göktyta
Nu kommer de, vårfåglarna på bred front. Och inte undra på, solen flödar, högtrycket är här och värmen är god. Det vill säga NÄSTAN överallt. Idag har solen fullkomligt strålat från en molnfri himmel. I morse var det himmelskt, vindstilla och bleke ute på sjön. I eftermiddags tog sjöbrisen fart och eftersom havet håller si så där +6-7 grader så blev det inte så mycket mer än 13-14 grader idag. Att sen Mora haft +21 får man väl tåla, jag bor ju här frivilligt.
Jag gjorde en liten morgontur till Gårdby hamn och stannade längs vägen. Och i en trädtopp satt årets första göktyta och "tytade" för fullt. Jag kan bara inte annat än gilla den fågeln och det beror mycket på hur vi möttes första gången. Som studerande i Umeå tog jag på allvar upp fågelskådandet igen under 1969. Sen kom en lång vinter, men våren 1970 var jag heltaggad och jag minns att i skiftet april - maj det året befann jag mig i Holmsundstrakten tillsammans med vännen Anders Lindström och en tidig morgon så upptäckte vi en göktyta som långsamt och med ordentliga pauser, men konsekvent och ihärdigt, annonserade att han (de allra första är alltid hanar) minsann nu hade anlänt och var på plats. Lite grann samma känsla fick jag idag. Lugnt och stilla annonserade han sin framkomst med en självklarhet som imponerar.
Göktytan har under många år haft det besvärligt och också minskat kraftigt hela landet. Man anser att denna "hagmarkens riddare" har drabbats väldigt hårt av omställningen av det svenska jordbruket. Det finns till och med en "göktytegrupp" i Sverige.
Min känsla vad gäller Öland är dock att arten ökar igen. För tio år sedan var den svår att få på årslistan för Öland, men numera ifnns den lite här och där och den häckar numera varje å,r här i Sandby. Hur som helst, så här tidigt har jag aldrig hört den förut. Och inte heller rödstjärten. I förrgår morse (20/4) sjöng en rödstjärt när jag om morgonen gick för att hämta dagen tidning.
Idag hade också den första lövsångaren för Sandby en lite förmiddagskonsert.
Mina granna gråsparvar flyger oupphörligt med kvistar till boet afstän de borde ha värpt första äggen nu. Jag har lite frön över sedan i vintras och jag portionerar ut lite av detta varje dag till allmän glädje bland "täklingarna" Idag gjorde en stenknäck till och med en kort visit.
Täklingar ja, enligt Göran Andersson och Pav Johnsson, vilka har frågat en rad bofasta ölänningar om detta så tycks de flesta svaren bli: "Gråsparv, pilfink och "de där gule"! De sistnämnda torde vara gulsparv och grönfink. När jag emellertid idag bevistade fågelmålaren Peter Nilssons vernisage, så mötte jag min politiske broder (valnämnden) Bernt Johansson, och efer att ha utbytt ömsesidiga välgångsönskningar, kom vi in på detta med fåglar in på knuten. Och vad de kallas på Öland. Han hävdar bestämt att "täklingar", det är endast gråsparv eller pilfink, de som i forna dagar byggde bo i halm- eller vasstaken. "Täkling" = "liten fågel som bygger bo i taken".
Visst låter det rimligt? Jag köper i alla fall detta utan prut.
Sol, högtryck och värme är väldigt trevligt för oss alla som uthärdat denna sistlidna, svåra vinter. Jag lapar sol likt en katt lapar gräddmjölk. Men om man vill se rara fåglar på Öland, är sol och högtryck rena pesten. Nej, nordvind, regn och rusk ska det vara så att dom "dj..arna" ramlar ner från Himlen i stora skaror, ska det vara. Fast just NU föredrar jag den goa värmen...
Jag gjorde en liten morgontur till Gårdby hamn och stannade längs vägen. Och i en trädtopp satt årets första göktyta och "tytade" för fullt. Jag kan bara inte annat än gilla den fågeln och det beror mycket på hur vi möttes första gången. Som studerande i Umeå tog jag på allvar upp fågelskådandet igen under 1969. Sen kom en lång vinter, men våren 1970 var jag heltaggad och jag minns att i skiftet april - maj det året befann jag mig i Holmsundstrakten tillsammans med vännen Anders Lindström och en tidig morgon så upptäckte vi en göktyta som långsamt och med ordentliga pauser, men konsekvent och ihärdigt, annonserade att han (de allra första är alltid hanar) minsann nu hade anlänt och var på plats. Lite grann samma känsla fick jag idag. Lugnt och stilla annonserade han sin framkomst med en självklarhet som imponerar.
Göktytan har under många år haft det besvärligt och också minskat kraftigt hela landet. Man anser att denna "hagmarkens riddare" har drabbats väldigt hårt av omställningen av det svenska jordbruket. Det finns till och med en "göktytegrupp" i Sverige.
Min känsla vad gäller Öland är dock att arten ökar igen. För tio år sedan var den svår att få på årslistan för Öland, men numera ifnns den lite här och där och den häckar numera varje å,r här i Sandby. Hur som helst, så här tidigt har jag aldrig hört den förut. Och inte heller rödstjärten. I förrgår morse (20/4) sjöng en rödstjärt när jag om morgonen gick för att hämta dagen tidning.
Idag hade också den första lövsångaren för Sandby en lite förmiddagskonsert.
Mina granna gråsparvar flyger oupphörligt med kvistar till boet afstän de borde ha värpt första äggen nu. Jag har lite frön över sedan i vintras och jag portionerar ut lite av detta varje dag till allmän glädje bland "täklingarna" Idag gjorde en stenknäck till och med en kort visit.
Täklingar ja, enligt Göran Andersson och Pav Johnsson, vilka har frågat en rad bofasta ölänningar om detta så tycks de flesta svaren bli: "Gråsparv, pilfink och "de där gule"! De sistnämnda torde vara gulsparv och grönfink. När jag emellertid idag bevistade fågelmålaren Peter Nilssons vernisage, så mötte jag min politiske broder (valnämnden) Bernt Johansson, och efer att ha utbytt ömsesidiga välgångsönskningar, kom vi in på detta med fåglar in på knuten. Och vad de kallas på Öland. Han hävdar bestämt att "täklingar", det är endast gråsparv eller pilfink, de som i forna dagar byggde bo i halm- eller vasstaken. "Täkling" = "liten fågel som bygger bo i taken".
Visst låter det rimligt? Jag köper i alla fall detta utan prut.
Sol, högtryck och värme är väldigt trevligt för oss alla som uthärdat denna sistlidna, svåra vinter. Jag lapar sol likt en katt lapar gräddmjölk. Men om man vill se rara fåglar på Öland, är sol och högtryck rena pesten. Nej, nordvind, regn och rusk ska det vara så att dom "dj..arna" ramlar ner från Himlen i stora skaror, ska det vara. Fast just NU föredrar jag den goa värmen...
onsdag 20 april 2011
Lövsångaren är här...
Efter regn kommer sol, efter kyla kommer värme. Om vintern var kall och eländig så har april hittills varit mycket varmare än normalt och nu ligger vi i gränsområdet till både ett högtryck och värme. Fast i morse var bilrutorna för andra natten i rad totalt nedisade. Men solen värmer gott och i förrgår snuddade vi på +15 här i Sandby, men idag i ostvinden kommer vi inte upp i tio grader ens. Vådan av att bo på östra Öland om våren när Östersjöns kyla gör sig påmind.
Fåglarna kommer som på ett snöre och det går inte en enda dag utan ett årskryss. Och i morse som sagt kom den första lövsångaren. Innan jobbet gjorde jag ett stopp i krysset vid stora landsvägen och vandrade västerut längs tallskogen i en förhoppning om att höra årets första trädpiplärka. Vid dammen växer tre stora stöddiga sälgar som brukar vara blande de första som blommar om vårarna. Och i en av dom satt en ensam lövsångare och sjöng. Alltså, vad trevligt, det värmer rakt igenom. Men han var allt ringrostig, ty sången var det inte mycket bevänt med. Starten var rätt i både klang och styrka, men sen blev det liksom inte så mycket mer, han avbröt sig efter någon eller några sekunder. Kanske inte så underligt - han var väl trött, stackarn efter att ha varit på resa i över en månad från södraste Afrika och nu sista etappen i natt från någonsatns i Polen. Men om en vecka har han klarat strupen ordentligt. En trädlärkas vackra sång beledsagade honom.
Efter jobbet blev det en runda ner till sjön. Kallt som bara den, mössa och vantar på. Stor fågelaktivitet bland vadarna där tvenne brushanar hade ett minispel för två. De gick var och en och pickadde i tången, sen plötsliga utfall mot varandra någon sekund, sen dags igen för lite nytt födosök. Kanske väntar de på den hona som häckade på platsen i fjol? Hon har emellertid inte kommit än, men det gäller att positionera sig innan!
Tre gluttsnäppor, också nyanlända, stod och hängde utanför Hålnäsdungen och en bunt gråhägrar, faktiskt årets första, drog norrut.
Ute i viken har bläsänderna och de flesta av krickorna dragit vidare. I deras ställe har snatteränderna och ett skedandpar kommit. En flock om trettiotalet knipor, 25 hanar och fem honor ligger kvar. Det konstiga är att de har en besynnerligt fläckad dräkt, som om de sommarruggade. Kan det vara subadulta fåglar som inte tänker dra norrut och häcka i år?
Hemma i byn bygger gråsparvarna för fullt, sammanlagt fyra par och hanarnas svarta näbbar och "praktdräkt" är imponerande. Stararna slåss och har troligen värpt de första äggen efersom honorna slåss så fort som de möts. Snart kommer vi att de de första bortslängda äggen ligga på gatan.
Grönskan kommer också fort nu. Gräset längs vägen från byn växer med en till två centimeter per dygn nu och syrenerna slår ut. Krusbärsbusken är redan helgrön och jättevallmon är över tre decimeter hög.
Och nu stundar påsken, i morgon är det skärtorsdag.
Fåglarna kommer som på ett snöre och det går inte en enda dag utan ett årskryss. Och i morse som sagt kom den första lövsångaren. Innan jobbet gjorde jag ett stopp i krysset vid stora landsvägen och vandrade västerut längs tallskogen i en förhoppning om att höra årets första trädpiplärka. Vid dammen växer tre stora stöddiga sälgar som brukar vara blande de första som blommar om vårarna. Och i en av dom satt en ensam lövsångare och sjöng. Alltså, vad trevligt, det värmer rakt igenom. Men han var allt ringrostig, ty sången var det inte mycket bevänt med. Starten var rätt i både klang och styrka, men sen blev det liksom inte så mycket mer, han avbröt sig efter någon eller några sekunder. Kanske inte så underligt - han var väl trött, stackarn efter att ha varit på resa i över en månad från södraste Afrika och nu sista etappen i natt från någonsatns i Polen. Men om en vecka har han klarat strupen ordentligt. En trädlärkas vackra sång beledsagade honom.
Efter jobbet blev det en runda ner till sjön. Kallt som bara den, mössa och vantar på. Stor fågelaktivitet bland vadarna där tvenne brushanar hade ett minispel för två. De gick var och en och pickadde i tången, sen plötsliga utfall mot varandra någon sekund, sen dags igen för lite nytt födosök. Kanske väntar de på den hona som häckade på platsen i fjol? Hon har emellertid inte kommit än, men det gäller att positionera sig innan!
Tre gluttsnäppor, också nyanlända, stod och hängde utanför Hålnäsdungen och en bunt gråhägrar, faktiskt årets första, drog norrut.
Ute i viken har bläsänderna och de flesta av krickorna dragit vidare. I deras ställe har snatteränderna och ett skedandpar kommit. En flock om trettiotalet knipor, 25 hanar och fem honor ligger kvar. Det konstiga är att de har en besynnerligt fläckad dräkt, som om de sommarruggade. Kan det vara subadulta fåglar som inte tänker dra norrut och häcka i år?
Hemma i byn bygger gråsparvarna för fullt, sammanlagt fyra par och hanarnas svarta näbbar och "praktdräkt" är imponerande. Stararna slåss och har troligen värpt de första äggen efersom honorna slåss så fort som de möts. Snart kommer vi att de de första bortslängda äggen ligga på gatan.
Grönskan kommer också fort nu. Gräset längs vägen från byn växer med en till två centimeter per dygn nu och syrenerna slår ut. Krusbärsbusken är redan helgrön och jättevallmon är över tre decimeter hög.
Och nu stundar påsken, i morgon är det skärtorsdag.
torsdag 14 april 2011
Vad har Spetsbergen med Öland att göra?
Efter gårdagens bedrövliga väder - fast goda fågeltillgång - vaknade jag idag till sol och vindstilla. Jobbardag i Kalmar så jag tog en liten runda åt Ekelunda till på morgonen. Nej, inga trastar idag heller men döm om min förvåning, ett gäng på drygt trettiotalet sidensvansar uppehöll sig i den tätaste enbuskmarken som finns på denna ö. Vad sökte de där - övervintrande enbär möjligen? Dessa sidensvansar var faktiskt de första jag sett denna vinter och det är i sig inte så vanligt, ej heller att se dem så här sent. Enstaka kan ses in i maj, men då endast vid Ottenby. Jag tipsade Klevemark som skyndade att pricka in dem på aprillistan.
Den gode Björn kontrtade ett par timmar senare med spetsbergsgås, en flock om hela 30 individer på åkrarna norr om Sandbyborg. Och där satt jag på möte i Kalmar hela dagen. Efter jobbet lyckades jag i alla fall få syn på spetsbergarna, jadå de var fortfarande 30 stycken, alla i full praktdräkt. Så mycket snyggare än de jag någonsin sett förut, då som enstaka övervintrare i Skåne och på Öland under kalla, mulna, mörka vinterdagar.
Men frågan kvarstår - vad gör ett antal spetsbergsgäss, på flytt till, ja rätt gissat: Spetsbergen, på Öland i april? Den största flock som någonsin setts på ön dessutom?
Frågorna äro fler än svaren - och det är så det ska vara.
Hur som hur, ett blytungt sockenkryss blev det och en upplevelse som är värd att minnas.
Nu lovar meterologerna sol i helgen. Fint väder, men hur blir det för fåglarna?
Jag återkommer!
Den gode Björn kontrtade ett par timmar senare med spetsbergsgås, en flock om hela 30 individer på åkrarna norr om Sandbyborg. Och där satt jag på möte i Kalmar hela dagen. Efter jobbet lyckades jag i alla fall få syn på spetsbergarna, jadå de var fortfarande 30 stycken, alla i full praktdräkt. Så mycket snyggare än de jag någonsin sett förut, då som enstaka övervintrare i Skåne och på Öland under kalla, mulna, mörka vinterdagar.
Men frågan kvarstår - vad gör ett antal spetsbergsgäss, på flytt till, ja rätt gissat: Spetsbergen, på Öland i april? Den största flock som någonsin setts på ön dessutom?
Frågorna äro fler än svaren - och det är så det ska vara.
Hur som hur, ett blytungt sockenkryss blev det och en upplevelse som är värd att minnas.
Nu lovar meterologerna sol i helgen. Fint väder, men hur blir det för fåglarna?
Jag återkommer!
onsdag 13 april 2011
Grönsiskor i mängd
Min lediga onsdag. Hela dagen fågelskådande med vännen Stefan Lithner. Morgonen gryr med nordlig vind och plus tre grader. Långkalsonger, vindbyxor, fyra lager på överkroppen inklusive två fleece, fodrad jacka, arméns gröna pälsforade skärmmössa och skidhandskar - jag är redo.
Om jag frös ändå framåt dagen? Yes! Jag är LITE less på att frysa nu sedan nästan sex månader.
Första stopp Ekelunda för att leta trast, främst dubbeltrast och ringtrast. Kammar noll. En sjungande järnsparv blir sockenårskryss dock och den lokala varfågeln flög förbi.
Mot Ottenby då vi i regnet (ja det hade börjat regna..) i stället styr kosan mot Vickleby och Karlevi för botaniska utsvävningar bland alla lökväxterna. Det är ett makalöst lökår på Öland nu och med det menar jag drivor av rysk blåstjärna (=den vanliga "scillan") och tidig blåstjärna längs landsvägen i Karlevi, vårstjärna. liten vårstjärna samt stor vårstjärna vid Vickleby kyrka samt överallt porlinshyacinter. För att vara ärlig - det är rätt svårt att hålla isär alla blåstjärnor och vårstjärnor. Hybrider finns också men de lämnar vi glatt därhän. Turkisk, veckad och vanlig snödroppe slinker med av bara farten.
Mätta på dessa excesser i blått drar vi mot Ottenby dör nordanvinden har tilltagit och det inte är varmare precis. Vi ställer oss i lä och låter oss imponeras av fågelrikedomen. Flock på flock av grönsiskor kommer in från havet. De startade i Polen troligen. Och de ska vidare mot de vida norrländska skogarna. Den sedan en vecka stationära svartbenta strandpiparhanen hittas med lätthet och vi ser en rad vadare med brushane som bonus. Ett otroligt vackert årtpar ligger i Pölen. Stenskvättor och en svart rödstjärt som bonus. Ute över sjön passerar årets första silvertärnor och kentska tärnor. En lappsparv flyger förbi ovanför våra huvuden, vackert lockande.Vitfågeln, dvs gråtrutar, havstrutar och fiskmåsar är så otroligt vackra i sina fräscha vårdräkter.
Nöjda drar vi norrut på ringtrastjakt, där vi misslyckas på de säksra ställena men i stället ser två ringtrastar flygande vid Seberneby, då vi egentligen var på jakt efter den stäppörn som flytt.. Vi följer upp dessa ringtrastar med en stor flock blandade rödvingar, björktrastar och nordliga ljungpipare. Kaffe på plats och sedan värmer vi upp oss med en lång bilfärd till Runsten för lite lökväxter till. Och se den sista av de vi letar efter, persisk blåstjärna ses bra, enda felet är att den är planterad, kvar på en tomt och inte ens det allra minsta förvildad. Det finns förvildade uppe i Egby, men där går gränsen, inte en mil till idag. Vi far hem.
Ett av stoppen under dagen gjordes öster om Grönhögen där vi fått tips av Ulla-Britt och Thomas om diverse växter. Helt oförhappandes dock så snavade jag över en lite blå sak som vi preliminärt bestämde till dvärgpärlhyacint. Stefan tog belägg, så vi får väl se vad det blir.
En sista runda blev det i hemsocknen, ner till sjön där tvenne stenskvättor visade sig fint.
En helt godkänd dag i den öländska naturen och som väl kompenserade att vi stundtals frös.
Om jag frös ändå framåt dagen? Yes! Jag är LITE less på att frysa nu sedan nästan sex månader.
Första stopp Ekelunda för att leta trast, främst dubbeltrast och ringtrast. Kammar noll. En sjungande järnsparv blir sockenårskryss dock och den lokala varfågeln flög förbi.
Mot Ottenby då vi i regnet (ja det hade börjat regna..) i stället styr kosan mot Vickleby och Karlevi för botaniska utsvävningar bland alla lökväxterna. Det är ett makalöst lökår på Öland nu och med det menar jag drivor av rysk blåstjärna (=den vanliga "scillan") och tidig blåstjärna längs landsvägen i Karlevi, vårstjärna. liten vårstjärna samt stor vårstjärna vid Vickleby kyrka samt överallt porlinshyacinter. För att vara ärlig - det är rätt svårt att hålla isär alla blåstjärnor och vårstjärnor. Hybrider finns också men de lämnar vi glatt därhän. Turkisk, veckad och vanlig snödroppe slinker med av bara farten.
Mätta på dessa excesser i blått drar vi mot Ottenby dör nordanvinden har tilltagit och det inte är varmare precis. Vi ställer oss i lä och låter oss imponeras av fågelrikedomen. Flock på flock av grönsiskor kommer in från havet. De startade i Polen troligen. Och de ska vidare mot de vida norrländska skogarna. Den sedan en vecka stationära svartbenta strandpiparhanen hittas med lätthet och vi ser en rad vadare med brushane som bonus. Ett otroligt vackert årtpar ligger i Pölen. Stenskvättor och en svart rödstjärt som bonus. Ute över sjön passerar årets första silvertärnor och kentska tärnor. En lappsparv flyger förbi ovanför våra huvuden, vackert lockande.Vitfågeln, dvs gråtrutar, havstrutar och fiskmåsar är så otroligt vackra i sina fräscha vårdräkter.
Nöjda drar vi norrut på ringtrastjakt, där vi misslyckas på de säksra ställena men i stället ser två ringtrastar flygande vid Seberneby, då vi egentligen var på jakt efter den stäppörn som flytt.. Vi följer upp dessa ringtrastar med en stor flock blandade rödvingar, björktrastar och nordliga ljungpipare. Kaffe på plats och sedan värmer vi upp oss med en lång bilfärd till Runsten för lite lökväxter till. Och se den sista av de vi letar efter, persisk blåstjärna ses bra, enda felet är att den är planterad, kvar på en tomt och inte ens det allra minsta förvildad. Det finns förvildade uppe i Egby, men där går gränsen, inte en mil till idag. Vi far hem.
Ett av stoppen under dagen gjordes öster om Grönhögen där vi fått tips av Ulla-Britt och Thomas om diverse växter. Helt oförhappandes dock så snavade jag över en lite blå sak som vi preliminärt bestämde till dvärgpärlhyacint. Stefan tog belägg, så vi får väl se vad det blir.
En sista runda blev det i hemsocknen, ner till sjön där tvenne stenskvättor visade sig fint.
En helt godkänd dag i den öländska naturen och som väl kompenserade att vi stundtals frös.
måndag 11 april 2011
Snön är borta!!
Hemma från Köpenhamn. Jag tog med mig värmen. Idag har det varit upp till 18 grader i Mörbylånga. Och jag har jobbat hela dagen....
Fåglarna kommer och den sista snövallen hemma har, om inte gått upp i rök, så nästan. Jag gjorde en liten morgontur ner till sjön. Väldigt många andfåglar, bläsänder i mängd liksom krickor. De senare spelade oupphörligt. Bland gräsänderna simmade (sam?) ett oerhört vackert stjärtandpar.
Enkelbeckasinerna, eller det äldre namnet "horsgökarna", spelflög så det viberade i hela skyn, rödbenorna och strandskatorna var inte sämre. De fåtaliga storspovar som finns kvar hördes också spela uppåt Södra Sandby. Jag lyssnade förgäves efter rödspov.
Det är mycket "vitfågel" som drar norrut nu. Man ser stora flockar av såväl fiskmås som skrattmås på åkrarna nu, letandes daggmask.
I trädgården i morse hoppade 3-4 rödhakar och enligt vanligtvis välunderrätad källa var det många hundra i trädgården vid Ottenby fågelstation i morse.
Jag ska också nämna ännu en nyanländ vårfågel - två hämplingar.
Grannarna i söder, "Karins efterträdare" har igår tagit ner den uråldriga syrenbersån, i alla fall har den funnits under alla år sedan 1998 då jag köpte mitt hus. Så plötsligt har vi sjöutsikt från huset och inte bara från en liten smal korridor i sydost. Det känns roligt, spännande och vad vet inte jag!
Fåglarna kommer och den sista snövallen hemma har, om inte gått upp i rök, så nästan. Jag gjorde en liten morgontur ner till sjön. Väldigt många andfåglar, bläsänder i mängd liksom krickor. De senare spelade oupphörligt. Bland gräsänderna simmade (sam?) ett oerhört vackert stjärtandpar.
Enkelbeckasinerna, eller det äldre namnet "horsgökarna", spelflög så det viberade i hela skyn, rödbenorna och strandskatorna var inte sämre. De fåtaliga storspovar som finns kvar hördes också spela uppåt Södra Sandby. Jag lyssnade förgäves efter rödspov.
Det är mycket "vitfågel" som drar norrut nu. Man ser stora flockar av såväl fiskmås som skrattmås på åkrarna nu, letandes daggmask.
I trädgården i morse hoppade 3-4 rödhakar och enligt vanligtvis välunderrätad källa var det många hundra i trädgården vid Ottenby fågelstation i morse.
Jag ska också nämna ännu en nyanländ vårfågel - två hämplingar.
Grannarna i söder, "Karins efterträdare" har igår tagit ner den uråldriga syrenbersån, i alla fall har den funnits under alla år sedan 1998 då jag köpte mitt hus. Så plötsligt har vi sjöutsikt från huset och inte bara från en liten smal korridor i sydost. Det känns roligt, spännande och vad vet inte jag!
torsdag 7 april 2011
Sommarvärme, sädesärlor och (lite) snö
Så kom den då värmen till slut, riktigt god värme. Igår eftermiddag blev det drygt 15 grader på eftermiddagen hemma i Sandby. Och liksom för att bekräfta detta så satt han där, sädesärlan, på Ullas (=närmsta grannen) TV-mast, lugnt och stilla. Några enstaka "tsilitt" lät han höra, så där i förbigående, liksom ville han säga: "Hallå där, jag är tillbaka!" med det lugn och självförtroende som bara den får som har klarat av en flera hundra mil lång flyttning till Egypten och tillbaka. Och att ha överlevt även vintern där nere. Såg han pyramiderna mån tro?
Jag lyfte på gubbakepsen igen och hälsade honom hjärtligt välkommen tillbaka. Det känns gott att veta att sädesärlor nu kommer att vara en daglig kompanjon i nästan sju månader. Kring den 15 oktober brukar de sista ses här i byn, någon eller några veckor senare nere vid sjön.
Naturen rustar sig nu för den hektiska våren, tiden för förökning. Gråsparvarna flyger oupphörligt in under takpannorna med grässtrån. De är så granna så här års. Hanen har praktdräkt med intensiva toner i grått, brunt och svart med kritvita partier och med kolsvart näbb. Denna svarta näbb fungerar som ett bevis på att här i denna grabb finns det finfina gener. Honornas dräkt är också lite mer kontrastrik än den vanliga ytterst diskreta. "Färgsprakande" är inget adjektiv man någonsin tar till vad gäller gråsparvar, men så här års har det i alla fall gått ordentligt åt det hållet.
Stararna är också igång med bobygge och hanarna sjunger så intensivt att man häpnar. Tidigare år tycks skärfläckans läte vara favorithärmningen. Den hörs i år också, men nu är det gluttsnäppans dubbla "tju tju" som är dominerande.
Även de stora fåglarna är igång och för några dagar sedan blev jag åsyna vittne till ett kärleksmöte mellan två ormvråkar. "Det gick fort - sa flickan!". Mötet uppe i en trädtopp var över på några få röda sekunder.
Tänk vad fort det växlar i fågelvärlden. För tre dagar sedan var hela tillvaron full av trastar, trastar och åter trastar, såväl här i Sandby som på hela Öland och säkerligen hela södra Sverige. Rödvingetrastarnas enkla sång ljöd ur hundratals strupar uppifrån landsvägen och bildade en mäktig bakgrundsfond. Men nu kväll, efter det att ett lågtryck med lite regn passerat och den NV vinden tagit fart ordentligt, är det bara de lokala koltrastarna som representerar släktet. Rödvingarna och björktrastarna har dragit vidare. Norrlands skogar hägrar.
Norrlandsstuket märks även för andra arter. I går såg jag en flock om 55 tofsvipor nere vid sjön. De var uppenbarligen fåglar som ville norrut. I kontrast till detta ses de lokala tofsvipehanarna, vilkas liv de senaste veckorna har gått åt till långa, hårda och intensiva revirstrider, just nu bevaka sina äggläggande fruar mot allehanda hot.
Vi gick en liten sväng ikväll Liselotte och jag. I blåsten höll lärkorna näbben men i tallet sjöng vårens första steglits och över ängarna svävade likaså den första bruna kärrhöken, en hane. Hanarna kommer alltid först när det gäller alla våra flyttfåglar. De har mest bråttom - det gäller att besätta reviret innan någon annan karlslok kommmer före.
Och vårens första gransångare hördes locka i tallet öster om hästhagen - ljuvligt!
Nu reser jag på några dagar till Köpenhamn med jobbet. Den tid som blir över kommer vi att tillbringa i konstmuseet i Louisiana. Pablo Picassos tavlor lockar. Hans många kubistiska damer med sillar uppe på skallen i all ära, men han VAR en stor konstnär som kunde sin sak bättre än nästan någon annan . Hoppas det finns skisser med på utställningen - där visar han sitt absoluta mästerskap.
Till sist för den läsare som orkat ända hit och undrar över "lite snö" i titeln på detta inlägg. Jo det finns faktiskt lite snö kvar på de platser där drivorna var som allra högst, tre-fyra meter höga. Igår såg jag det på två ställen längs Resmovägen, men idag finns bara en enda driva kvar, Urbans hopskottade jättedriva, nu reducerad till en lite smutsvit dvärg. Så det kan gå...
Jag lyfte på gubbakepsen igen och hälsade honom hjärtligt välkommen tillbaka. Det känns gott att veta att sädesärlor nu kommer att vara en daglig kompanjon i nästan sju månader. Kring den 15 oktober brukar de sista ses här i byn, någon eller några veckor senare nere vid sjön.
Naturen rustar sig nu för den hektiska våren, tiden för förökning. Gråsparvarna flyger oupphörligt in under takpannorna med grässtrån. De är så granna så här års. Hanen har praktdräkt med intensiva toner i grått, brunt och svart med kritvita partier och med kolsvart näbb. Denna svarta näbb fungerar som ett bevis på att här i denna grabb finns det finfina gener. Honornas dräkt är också lite mer kontrastrik än den vanliga ytterst diskreta. "Färgsprakande" är inget adjektiv man någonsin tar till vad gäller gråsparvar, men så här års har det i alla fall gått ordentligt åt det hållet.
Stararna är också igång med bobygge och hanarna sjunger så intensivt att man häpnar. Tidigare år tycks skärfläckans läte vara favorithärmningen. Den hörs i år också, men nu är det gluttsnäppans dubbla "tju tju" som är dominerande.
Även de stora fåglarna är igång och för några dagar sedan blev jag åsyna vittne till ett kärleksmöte mellan två ormvråkar. "Det gick fort - sa flickan!". Mötet uppe i en trädtopp var över på några få röda sekunder.
Tänk vad fort det växlar i fågelvärlden. För tre dagar sedan var hela tillvaron full av trastar, trastar och åter trastar, såväl här i Sandby som på hela Öland och säkerligen hela södra Sverige. Rödvingetrastarnas enkla sång ljöd ur hundratals strupar uppifrån landsvägen och bildade en mäktig bakgrundsfond. Men nu kväll, efter det att ett lågtryck med lite regn passerat och den NV vinden tagit fart ordentligt, är det bara de lokala koltrastarna som representerar släktet. Rödvingarna och björktrastarna har dragit vidare. Norrlands skogar hägrar.
Norrlandsstuket märks även för andra arter. I går såg jag en flock om 55 tofsvipor nere vid sjön. De var uppenbarligen fåglar som ville norrut. I kontrast till detta ses de lokala tofsvipehanarna, vilkas liv de senaste veckorna har gått åt till långa, hårda och intensiva revirstrider, just nu bevaka sina äggläggande fruar mot allehanda hot.
Vi gick en liten sväng ikväll Liselotte och jag. I blåsten höll lärkorna näbben men i tallet sjöng vårens första steglits och över ängarna svävade likaså den första bruna kärrhöken, en hane. Hanarna kommer alltid först när det gäller alla våra flyttfåglar. De har mest bråttom - det gäller att besätta reviret innan någon annan karlslok kommmer före.
Och vårens första gransångare hördes locka i tallet öster om hästhagen - ljuvligt!
Nu reser jag på några dagar till Köpenhamn med jobbet. Den tid som blir över kommer vi att tillbringa i konstmuseet i Louisiana. Pablo Picassos tavlor lockar. Hans många kubistiska damer med sillar uppe på skallen i all ära, men han VAR en stor konstnär som kunde sin sak bättre än nästan någon annan . Hoppas det finns skisser med på utställningen - där visar han sitt absoluta mästerskap.
Till sist för den läsare som orkat ända hit och undrar över "lite snö" i titeln på detta inlägg. Jo det finns faktiskt lite snö kvar på de platser där drivorna var som allra högst, tre-fyra meter höga. Igår såg jag det på två ställen längs Resmovägen, men idag finns bara en enda driva kvar, Urbans hopskottade jättedriva, nu reducerad till en lite smutsvit dvärg. Så det kan gå...
söndag 3 april 2011
Rödvingetrast, rödbena, rödhake men ingen (svart) rödstjärt
Nu kommer trastarna. Det har varit ont om dom, förutom då de stackars övervintrande koltrastarna och de taltrastar som sträckte in i mängd för drygt en vecka sedan.
Idag såg jag årets första björktrast. Jag skojar inte, det dröjde ända till idag innan de kom inom synhåll. Ja jag vet att jag inte haft världens bästa skådarvinter med all min förkylning, men ändå.
Och idag kom rödvingetrastarna också. Enstaka än så länge och inte dessa stora flockar som kan "lyfta" en hel lund med sin sång.
Och jösses vad de är vackra i sin praktdräkt. Denna blandning av vitt, jordbrunt, svart och intensivt rött tar andan ur mig. Det är bara att erkänna - jag gillar trastar skarpt. Det har setts en del dubbeltrastar idag också, så det får bli min mission de närmaste dagarna att hitta dylika i socknen. Och snart är ringtrastarna också här.
Det är vår i luften fastän SMHI:s utlovade 15 grader och sol blev 10 grader och dimma, dimma, dimma. En varm sydlig luftström blir på Öland när havet är ca plus 4 grader, just det, en intensivt kall luftström. Jag åkte ner till Sandbymålet (så kallas stranden norr om Hålnäsdungen på Sandby skjutfält på militärspråk sedan den tid då fältet verkligen var ett skjutfält för Lansen, Draken och under de sista åren i början av 1980-talet, Viggen). Det var verkligen svinkallt och det som gladde var en ensam skärpiplärka, två sädesärlor, ett gäng glada krickor samt årets första rödbena.
Jag trodde länge att årets första glutt också passerade byn tidigare på dagen, men det var vår virtuosstare, han med den perfekta skärfläckehärmningen, som spelade mig ett spratt.
När jag gick där nere vid stranden passade mitt BMS på att balla ur och jag fick inte det larm som kunde ha förändrat, om inte mitt liv, så i alla fall min dag. Vår käre stäppörn, den som varit på Öland i drygt två år nu, passerade i god fart Stenåsabadet (där den larmades), Södra Sandby (där den också larmades) samt rakt över min tomt på vä norrut. Allt detta enligt Klevemark som var åsyna vittne. Och jag visste ingenting där jag stretade fram i snålblåsten en kilometer längre österut. Jag har tidigar missat såväl kungsörn som kejsarörn från tomten. så Aquilaörnar är inte min specialitet. Ett parande ormvråkspar fick bli en ytterst blygsam ersättning.
Idag såg jag årets första björktrast. Jag skojar inte, det dröjde ända till idag innan de kom inom synhåll. Ja jag vet att jag inte haft världens bästa skådarvinter med all min förkylning, men ändå.
Och idag kom rödvingetrastarna också. Enstaka än så länge och inte dessa stora flockar som kan "lyfta" en hel lund med sin sång.
Och jösses vad de är vackra i sin praktdräkt. Denna blandning av vitt, jordbrunt, svart och intensivt rött tar andan ur mig. Det är bara att erkänna - jag gillar trastar skarpt. Det har setts en del dubbeltrastar idag också, så det får bli min mission de närmaste dagarna att hitta dylika i socknen. Och snart är ringtrastarna också här.
Det är vår i luften fastän SMHI:s utlovade 15 grader och sol blev 10 grader och dimma, dimma, dimma. En varm sydlig luftström blir på Öland när havet är ca plus 4 grader, just det, en intensivt kall luftström. Jag åkte ner till Sandbymålet (så kallas stranden norr om Hålnäsdungen på Sandby skjutfält på militärspråk sedan den tid då fältet verkligen var ett skjutfält för Lansen, Draken och under de sista åren i början av 1980-talet, Viggen). Det var verkligen svinkallt och det som gladde var en ensam skärpiplärka, två sädesärlor, ett gäng glada krickor samt årets första rödbena.
Jag trodde länge att årets första glutt också passerade byn tidigare på dagen, men det var vår virtuosstare, han med den perfekta skärfläckehärmningen, som spelade mig ett spratt.
När jag gick där nere vid stranden passade mitt BMS på att balla ur och jag fick inte det larm som kunde ha förändrat, om inte mitt liv, så i alla fall min dag. Vår käre stäppörn, den som varit på Öland i drygt två år nu, passerade i god fart Stenåsabadet (där den larmades), Södra Sandby (där den också larmades) samt rakt över min tomt på vä norrut. Allt detta enligt Klevemark som var åsyna vittne. Och jag visste ingenting där jag stretade fram i snålblåsten en kilometer längre österut. Jag har tidigar missat såväl kungsörn som kejsarörn från tomten. så Aquilaörnar är inte min specialitet. Ett parande ormvråkspar fick bli en ytterst blygsam ersättning.
fredag 1 april 2011
Hej herr Sädesärla!
Idag kändes det redan i morse att vintern var på reträtt. En av ytterst få morgnar sedan i mitten av november (=drygt fyra månader) som det var plusgrader redan i gryningen. Ett lätt duggregn förstärkte effekten och Liselotte såg första rödhaken för året på tomten.
Efter jobbet blev det av naturliga skäl (=fredag eftermiddag) en liten fågelsväng ner till sjön och knappt hade jag parkerat bilen förrän den satt där - sädesärlan. Ute på havet sam två doppingar ihop, av två sorter högst pedagogiskt, en svarthakedopping och en gråhakedopping, bägge i mer vinter- än sommardräkt. En liten tubsvepning åt vänster och se- tvenne storlommar i nästan sommardräkt fanns väl där, helt enkelt! En flock vitkindade gäss hade bråttom mot norr och en storspov drillade.
Inga skärpiplärkor dock.
Skärfläckorna som funnits hos oss några dagar nu, sågs födosöka livligt och hade tydligen hittat något efetrsom de sågs svälja och svälja oupphörligt. Det är klart att det måste finnas mat därute på bttnen, annars skulle ju inte tusentals gravänder och nästan lika många skärfläckor inte komma varje vår till en iskall Ölandskust redan i mars. Att de sedan drar iväg redan i juli verkar spånigt men har säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker.
Kvällsmålet hemma vid sjutiden intogs i dagsljus - en ovanlig upplevelse efter dessa månader av nattmörker och stearinljus.
Det vankas sommartemperaturer i helgen säger SMHI..
måndag 28 mars 2011
Kallt och varmt
Nu är jag hemma igen efter ett besök i den Kungliga Huvudstaden. Som med alla tidigare besök där så är det jätteroligt att komma dit, men ännu roligare att åka därifrån. Glad över att jag inte bor där.
Våren har tagit lite paus igen - det går trögt så här i slutet av mars. Nordvästliga vindar brukar inte ge någon värme precis men temperaturen håller sig på plussidan i alla fall. Värst av alla vndar är nordosten, men den har vi sluppit på ett tag nu...
Men fåglarna kommer - jag väntar nu på sädesärlan. Några enstaka har faktiskt siktats.
Men i onsdags morse blev jag medveten om hur mycket det är som händer just nu, ibland med dunder och brak som snösmltning, men ibland tyst och stilla. Då på morgonen satt det inte mindre än fem bofinkar och sjöng för allt vad tygen håller i skogen uppe vid "landsvägen", rena revirstrider utkämpades. På samma plats morgonen innan satt där en enda bofink och sjöng. Om antalet hade femdubblats bara i "min" skog, hur många bofinkar har då inte tyst och stilla i skydd av nattens mörker vällt in över södra Sverige på en enda natt? Det bör ha rört sig om hundratusentals, kanske uppmot miljonen (eftersom det lär häcka 5-10 miljoner par bofink i vårt land).
Hemma bygger skatorna på sitt bo, stararna idiotsjunger och överaltt dessa sånglärkor.
Vårdagjämningen har passerat och likaså övergången till sommartid, så nu blir det inte att sitta inne på kvällarna längre.
Bara värmen också kommer...
Våren har tagit lite paus igen - det går trögt så här i slutet av mars. Nordvästliga vindar brukar inte ge någon värme precis men temperaturen håller sig på plussidan i alla fall. Värst av alla vndar är nordosten, men den har vi sluppit på ett tag nu...
Men fåglarna kommer - jag väntar nu på sädesärlan. Några enstaka har faktiskt siktats.
Men i onsdags morse blev jag medveten om hur mycket det är som händer just nu, ibland med dunder och brak som snösmltning, men ibland tyst och stilla. Då på morgonen satt det inte mindre än fem bofinkar och sjöng för allt vad tygen håller i skogen uppe vid "landsvägen", rena revirstrider utkämpades. På samma plats morgonen innan satt där en enda bofink och sjöng. Om antalet hade femdubblats bara i "min" skog, hur många bofinkar har då inte tyst och stilla i skydd av nattens mörker vällt in över södra Sverige på en enda natt? Det bör ha rört sig om hundratusentals, kanske uppmot miljonen (eftersom det lär häcka 5-10 miljoner par bofink i vårt land).
Hemma bygger skatorna på sitt bo, stararna idiotsjunger och överaltt dessa sånglärkor.
Vårdagjämningen har passerat och likaså övergången till sommartid, så nu blir det inte att sitta inne på kvällarna längre.
Bara värmen också kommer...
söndag 20 mars 2011
Sol och värme...nåja det förstnämnda i alla fall.
En vecka har gått sedan det senaste inlägget, en vecka som väderleksmässigt har kunnat klassificerats som "Tillbaka till kylskåpet!". Det kalla vädret återkom med en blek sol på dagarna och någon enstaka plusgrad och med svinkallt på nätterna. I förrgår skedde dock en omsvängning som naturligtvis föregicks av det obligatoriska snöfallet som gav en decimeter nysnö.
Idag flödar solen sedan igår morse och även om nätterna fortfarande är under nollan så har temperaturen idag orkat upp till +6.
Jag tillbringade ett par timmar vid Gårdby hamn i morse men kunde snart upptäcka att fågelsträcket inte kommit igång ännu. Inga ejdrar alls faktiskt, fastän de igår sågs i mångtusental i sydskåne. En storspov hördes på håll, de första vitkindade gässen, en flock om ca 40, drog lågt över vattnet mot norr samt en flock sångsvanar kom dragandes inifrån land och slog utanför hamnen.
Tofsviporna finns nu mangrannt på plats och revirstriderna är hårda och i skyn "slår lärkan sin fru", för att citera P. Ramel. Förutom de vitkindade och storspoven blev en ängspiplärka en primör.
Häromdagen flög en råka över tomten, också den sockenårskryss. Den arten kan faktiskt vara knivig vissa år. Så här långt har jag sett det mesta av de arter som finns i socknen, endast varfågeln har gäckat mig. Jag har gjort några försök på de två-tre som finns i socknen (en i Ekelunda, en runt Gårdby hamn - Bläsinge och en i södra delen av socknen, den sistnämnda troligensamma individ som roade sig genom att leka kurragömma med en blåmes på tomten på annandag jul i snöstorm), men min envisa förkylning har hindrat det som tidigare år alltid har fungerat: en flera timar lång vandring mellan Ekelunda och Dröstorpsmossen.
Noterbart är också att ingen gråsiska, snösparv eller vinterhämpling har setts i år, inte heller grönsiska.
Är då våren sen eller inte? För att få ett mått på det så tar jag till "blåsippeindexet".
Vad i hela friden än nu detta? Jo se - idag fyller min mellanson Jonas år, hela 36 stycken år faktiskt. När han var liten brukade vi varje år plocka några blåsippor som sedan sattes i en äggkopp och placerades på den bricka som bars in vid grattandet i arla morgonstund. Det hände vid blott några enstaka tillfällen att våren var så sen att ingen blåsippa fanns att tillgå.
Och i år tycks det vara likadant, att blåsippan inte alls "i backarna stå", utan kurar i den stenhårda tjälen.
"Blåsippeindexet" visar därmed att våren på Ölandi år är senare än vanligt. Så här långt alltså.
Jag skev tidigare att våren är kommen när jag ser solen i backspegeln på morgonen när jag far över alvaret mot jobbet i Mörbylånga. Så var det i fredags, så nu säger alltså "solindexet" att det är vår.
Och då är det så!
Jag väntar nu på sädesärlan - den första kommer nästa vecka.
Till sist, tänk vad ljust det blivit, marssolen skiner så att det nästan gör ont i ögonen. Vi hälsar ljuset. Ludvig Rasmussen kåserade om detta i "Gomorron världen" i P1 i morse. Hans tes är att allt beror på vad man jämför med. Och jämfört med vintermörkret så har onekligen ljuset exploderat. men om man tänker efter så står solen lika högt nu som i september, den månad då vi anser att det stora mörkret har sänkt sig över landet.
Idag flödar solen sedan igår morse och även om nätterna fortfarande är under nollan så har temperaturen idag orkat upp till +6.
Jag tillbringade ett par timmar vid Gårdby hamn i morse men kunde snart upptäcka att fågelsträcket inte kommit igång ännu. Inga ejdrar alls faktiskt, fastän de igår sågs i mångtusental i sydskåne. En storspov hördes på håll, de första vitkindade gässen, en flock om ca 40, drog lågt över vattnet mot norr samt en flock sångsvanar kom dragandes inifrån land och slog utanför hamnen.
Tofsviporna finns nu mangrannt på plats och revirstriderna är hårda och i skyn "slår lärkan sin fru", för att citera P. Ramel. Förutom de vitkindade och storspoven blev en ängspiplärka en primör.
Häromdagen flög en råka över tomten, också den sockenårskryss. Den arten kan faktiskt vara knivig vissa år. Så här långt har jag sett det mesta av de arter som finns i socknen, endast varfågeln har gäckat mig. Jag har gjort några försök på de två-tre som finns i socknen (en i Ekelunda, en runt Gårdby hamn - Bläsinge och en i södra delen av socknen, den sistnämnda troligensamma individ som roade sig genom att leka kurragömma med en blåmes på tomten på annandag jul i snöstorm), men min envisa förkylning har hindrat det som tidigare år alltid har fungerat: en flera timar lång vandring mellan Ekelunda och Dröstorpsmossen.
Noterbart är också att ingen gråsiska, snösparv eller vinterhämpling har setts i år, inte heller grönsiska.
Är då våren sen eller inte? För att få ett mått på det så tar jag till "blåsippeindexet".
Vad i hela friden än nu detta? Jo se - idag fyller min mellanson Jonas år, hela 36 stycken år faktiskt. När han var liten brukade vi varje år plocka några blåsippor som sedan sattes i en äggkopp och placerades på den bricka som bars in vid grattandet i arla morgonstund. Det hände vid blott några enstaka tillfällen att våren var så sen att ingen blåsippa fanns att tillgå.
Och i år tycks det vara likadant, att blåsippan inte alls "i backarna stå", utan kurar i den stenhårda tjälen.
"Blåsippeindexet" visar därmed att våren på Ölandi år är senare än vanligt. Så här långt alltså.
Jag skev tidigare att våren är kommen när jag ser solen i backspegeln på morgonen när jag far över alvaret mot jobbet i Mörbylånga. Så var det i fredags, så nu säger alltså "solindexet" att det är vår.
Och då är det så!
Jag väntar nu på sädesärlan - den första kommer nästa vecka.
Till sist, tänk vad ljust det blivit, marssolen skiner så att det nästan gör ont i ögonen. Vi hälsar ljuset. Ludvig Rasmussen kåserade om detta i "Gomorron världen" i P1 i morse. Hans tes är att allt beror på vad man jämför med. Och jämfört med vintermörkret så har onekligen ljuset exploderat. men om man tänker efter så står solen lika högt nu som i september, den månad då vi anser att det stora mörkret har sänkt sig över landet.
söndag 13 mars 2011
Våren är kommen - skrattmåsen är här!
Så kom den då äntligen på allvar - våren. Vädret är inte så imponerande, fortfarande frost varje natt, men sydvästvinden finns där, fågelvinden. De senaste tre dagarna har vårfåglarna formligen vällt in i stora "stim"!
Det började för en vecka sedan med enstaka lärkor och gravänder. I mitten av veckan fanns de överallt och lärksången satte igång.
Men igår vid Gårdby hamn möttes jag redan när jag steg ur bilden av skrattmåsarnas glada (?) skrin och nu var de här, de chokladhuvade skrattmåsarna som avvek kraftigt från sina blekansikten till bröder och systrar som övervintrat och inte fått tillräckligt med solhormoner ännu.
Redan Gunnar Brusewitz på sin tid brukade utropa skrattmåsen som det mest pålitliga vårtecknet i Stockholmstrakten och under min mångåriga vistelse på Öland har jag kommit att tycka detsamma. Någon eller några dagar innan mitten av mars kommer de - i år alltså den 12:e.
Men det finns ju fler arter att notera: Tomtens (ja inte jultomtens alltså) egen ringduva sjöng i morse, stararna gjorde detsamma i förrgår - den 11:e. Fast de är inte så många ännu, bara ett fåtal. Risken finns att det inte blir så många. Sedan jag flyttade hit 1998 och då det bara på Karins hus häckade minst sex par (förra året inget) så har nästan 90% av Sandbybeståndet försvunnit.
Blåduvor - en hel flock - sågs idag och tofsviporna är så många att de enligt Ulla-Brill Andersson nästan "behöver ta kölapp" vid rastplatserna på våra strandängar. Ingen storspov ännu, fastän den setts av Dalle i Alby.
Övriga obsar: Gårdby hamn 12/3: Sädgås - 2 ex med grågäss. Bläsand - en flock mot norr. Smålom - 1 rastande, Alförrädare - borta. Skrattmås - som sagt, ca tiotalet i sommardräkt. Större strandpipare - årets första lockade fint. Strandskata - två stycken på "Revet". Just detta rev har även tidigare år presterat väldigt tidiga "strator". Sist ,en inte minst, Sandbyårskrysset Storskarv - hela 20 st på nämnda rev.
Lägg därtill ett havsörnspar så kan jag nog säga att dagen var helt OK.
På kvällen avtackades Agneta från tandkliniken när hon nu går i pension. Vi gick på musical - "Skönheten och odjuret" å aulan i köpingen. Kul!
Idag var jag bara ute lite (måste vara rädd om min förkylning), men jag hann med en liten vandring i Skarpa Alby. Som ses av bilderna så finns snön kvar i skyddade lägen och vinden är inte helt varm..
Inte mycket fågel på den vandringen blev det heller artmässigt utom att det fanns koltrastar överallt, överallt. Jag har sällan sett såna koncentrationer och i vilket fall aldrig så här tidigt på året. Kan det månne vara våra "egna" koltrastar, de som normalt övervintrar hos oss men som av förvinterns kyla och snö fördrevs söderöver, som nu är tilllbaka?
Det började för en vecka sedan med enstaka lärkor och gravänder. I mitten av veckan fanns de överallt och lärksången satte igång.
Men igår vid Gårdby hamn möttes jag redan när jag steg ur bilden av skrattmåsarnas glada (?) skrin och nu var de här, de chokladhuvade skrattmåsarna som avvek kraftigt från sina blekansikten till bröder och systrar som övervintrat och inte fått tillräckligt med solhormoner ännu.
Redan Gunnar Brusewitz på sin tid brukade utropa skrattmåsen som det mest pålitliga vårtecknet i Stockholmstrakten och under min mångåriga vistelse på Öland har jag kommit att tycka detsamma. Någon eller några dagar innan mitten av mars kommer de - i år alltså den 12:e.
Men det finns ju fler arter att notera: Tomtens (ja inte jultomtens alltså) egen ringduva sjöng i morse, stararna gjorde detsamma i förrgår - den 11:e. Fast de är inte så många ännu, bara ett fåtal. Risken finns att det inte blir så många. Sedan jag flyttade hit 1998 och då det bara på Karins hus häckade minst sex par (förra året inget) så har nästan 90% av Sandbybeståndet försvunnit.
Blåduvor - en hel flock - sågs idag och tofsviporna är så många att de enligt Ulla-Brill Andersson nästan "behöver ta kölapp" vid rastplatserna på våra strandängar. Ingen storspov ännu, fastän den setts av Dalle i Alby.
Övriga obsar: Gårdby hamn 12/3: Sädgås - 2 ex med grågäss. Bläsand - en flock mot norr. Smålom - 1 rastande, Alförrädare - borta. Skrattmås - som sagt, ca tiotalet i sommardräkt. Större strandpipare - årets första lockade fint. Strandskata - två stycken på "Revet". Just detta rev har även tidigare år presterat väldigt tidiga "strator". Sist ,en inte minst, Sandbyårskrysset Storskarv - hela 20 st på nämnda rev.
Lägg därtill ett havsörnspar så kan jag nog säga att dagen var helt OK.
På kvällen avtackades Agneta från tandkliniken när hon nu går i pension. Vi gick på musical - "Skönheten och odjuret" å aulan i köpingen. Kul!
Idag var jag bara ute lite (måste vara rädd om min förkylning), men jag hann med en liten vandring i Skarpa Alby. Som ses av bilderna så finns snön kvar i skyddade lägen och vinden är inte helt varm..
Inte mycket fågel på den vandringen blev det heller artmässigt utom att det fanns koltrastar överallt, överallt. Jag har sällan sett såna koncentrationer och i vilket fall aldrig så här tidigt på året. Kan det månne vara våra "egna" koltrastar, de som normalt övervintrar hos oss men som av förvinterns kyla och snö fördrevs söderöver, som nu är tilllbaka?
Skarpa Alby 2011-03-13
söndag 6 mars 2011
Vårens första försök
Så kom den - dagen då våren gjorde sitt första trevande försök, igår, i lördags. Dagen började som alla andra i mer än en månad med en kall morgon, minusgrader, frostdimma och med SMHI som klockan 06.55 deklarerade att temperaturen i sydöstra Sverige bara skulle orka med någon enstaka plusgrad. Jag hade min vän Kjell Yngerskog på besök från Stockholm och vi beslöt i alla fall att åka ut och vi siktade på Ottenby. Målet var att beskåda de tvenne berglärkor som övervintrat där samt att leta efter Caracarna. Vi lyckades inte med något av dessa mål, men i stället mötte vi våren. Den kom vid Ottenby i skepnad av årets första sånglärka (efter det att vi kikade på en vinterfågel - en snösparvhona) och en bläsgås tillsammans med två grågäss. Uppe i Sandvik gick en ensam ljungpipare. En fin vandring gjorde vi ut på Schäferi. Men här var det kallt, bara en plusgrad som SMHI utlovade. Några havsörnar kretsade över lunden och tillsammans med Bosse C och Göran beslöt vi fara norrut.
Se där, i solen steg temperaturen till årsbästa +6 grader, några lärkor flög förbi och en sjöng till och med en svag trudelutt.
Men vi var på örnsafari efter stäppörn och en möjlig kandidat SV om Kvinsgröta sågs på för långt håll för att säkert kunna identifieras. Vidare mot Seberneby och där kom tre örnar förbi, en havsörn och två solbelysra unga kungsörnar, de såg ut som 2K. De satte sig tätt ihop i en tall.
En möjlig stäppörn kom sträckande söderifrån men efterhandsgranskning av foton visar på ung havsörn.
Då ringer telefonen, Markus Tallroth har fårr larm om en alförrädare, en hona i min hemmasocknen Sandby, vid Gårdby hamn. Så Kjell och jag åker iväg på drag - hemöver! Väl på plats har alförrädaren helt "förrädiskt" gått upp i rök (inte helt troligt) eller försvunnit in i packisen (lite mer troligt) eller så och efter en timme ger vi upp, dvs Kjell och jag, de andra vandrar norröver mot Bläsinge. Det gick ju som det gick, vi hann inte många kilometer förrän vi blev tillbakakallade och efter en kilometers vandring såg vi alförrädarhonan fint bland isflaken. För att understryka att det trots allt var vår och inte vinter som isflaken indikerade, flög några gravänder förbi norrut liksom en sädgås och en bläsgås bland grågässen. Men salskrakarna var vinterfina och storskrakarna var så där svagt gult karamellfärgade som de bara är så här års. Alfåglarna börjar också visa sommardräktsantydningar.
På kvällen minskar nordvästvinden, luften är kylig och himmlen stjärnklar. Jo det blev en kall natt igen!
Men vag gör väl det - mitt kära AIK inte bara klarade sig kvar i Elitserien, de knep sista slutspelsplatsen. HEJA AIK!
Söndagen blev solig som attan men temperaturen orkade bara upp i en plusgrad och av döma av larmen så händer inte mer i fågelväg idag än att alförrädaren är kvar. Jag måste vara försiktig med min envisa förkylning, så det mesta av dagen tillbringade jag framför TV:n och Vasaloppet. Och nu stundar tvenne arbetsdagar.
Se där, i solen steg temperaturen till årsbästa +6 grader, några lärkor flög förbi och en sjöng till och med en svag trudelutt.
Men vi var på örnsafari efter stäppörn och en möjlig kandidat SV om Kvinsgröta sågs på för långt håll för att säkert kunna identifieras. Vidare mot Seberneby och där kom tre örnar förbi, en havsörn och två solbelysra unga kungsörnar, de såg ut som 2K. De satte sig tätt ihop i en tall.
Kungsörnar. Foto: Kjel Yngerskog
En möjlig stäppörn kom sträckande söderifrån men efterhandsgranskning av foton visar på ung havsörn.
Då ringer telefonen, Markus Tallroth har fårr larm om en alförrädare, en hona i min hemmasocknen Sandby, vid Gårdby hamn. Så Kjell och jag åker iväg på drag - hemöver! Väl på plats har alförrädaren helt "förrädiskt" gått upp i rök (inte helt troligt) eller försvunnit in i packisen (lite mer troligt) eller så och efter en timme ger vi upp, dvs Kjell och jag, de andra vandrar norröver mot Bläsinge. Det gick ju som det gick, vi hann inte många kilometer förrän vi blev tillbakakallade och efter en kilometers vandring såg vi alförrädarhonan fint bland isflaken. För att understryka att det trots allt var vår och inte vinter som isflaken indikerade, flög några gravänder förbi norrut liksom en sädgås och en bläsgås bland grågässen. Men salskrakarna var vinterfina och storskrakarna var så där svagt gult karamellfärgade som de bara är så här års. Alfåglarna börjar också visa sommardräktsantydningar.
På kvällen minskar nordvästvinden, luften är kylig och himmlen stjärnklar. Jo det blev en kall natt igen!
Söndagen blev solig som attan men temperaturen orkade bara upp i en plusgrad och av döma av larmen så händer inte mer i fågelväg idag än att alförrädaren är kvar. Jag måste vara försiktig med min envisa förkylning, så det mesta av dagen tillbringade jag framför TV:n och Vasaloppet. Och nu stundar tvenne arbetsdagar.
tisdag 15 februari 2011
Nerkylt och förkylt
Jah - här sitter jag inomhus sen en vecka och stirrar ut, förkyld och dan. Men det kunde ha varit värre, det kunde ha varit full vår med sprittande livsandar och kvrittande vårfåglar. Hur kul hade det då varit att "sitta inne"?
Men icke - Kung Bore är tillbaka med full kraft. Ett mäktigt högtryck har växt in, med centrum över mellersta delen av landet och med minusgrader allmänt samt i norr sträng kyla. I natt var det minus 41 i Karesuando och SJ har fått ställa in perontågen till Norra Norrland pga att toaletterna fryser... Vi har det lite bättre hos oss med ca minus 6 på nätterna och bara några få minusgrader dagtid. Men inan dess så paserade flera regnväder från sydväst och i princip all snö som bokstavligen "föll i fjol" tinade bort, förutom de värsta drivorna. Snacka om översvämningar, mest längs östra landsvägen och på alvaret. Med andra ord en typisk ölandsvinter.
Fåglar då - hann det komma några? Ja, alldeles innan kylan återkom så sträckte det sju sädgäss mot norr vid Hålnäs 11/2. Dagen därpå i den nordliga kulingen såg jag mina första grågäss för året - en plog om tiotalet i full carreta mot söder, lågmält (!) kacklande. Annars så stirrar jag tålmodigt ut mot fågelmatningen och det har gett en duvhök, två sparvhökar, massor av gulsparvar, grönfinkar och pilfinkar, tiotalet gråsparvar, två bofinkar (av ursprungligen tre) samt äntligen två stenknäckar och en vardera av entita och nötväcka. Nötväckan har jag bara noterat en enda gång förut under alla år från tomten, i fjol sommar hördes en från kyrkogården, men i går alltså en "äkta" på matningen.
Sparvhökhanen slog förresten en av våra fåtaliga gråsparvshanar i förrgår..
Men den första talgoxen satt och sjöng den 11:e - ovanligt sent faktiskt.
Till sist - vart har alla koltrastar tagit vägen? Har de strukit med? Endast en enda observation har jag gjort under den senaste veckan, en hane som helt struntade i de läckra äpplena och gick direkt på solrosfrön och jordnötter.
Men icke - Kung Bore är tillbaka med full kraft. Ett mäktigt högtryck har växt in, med centrum över mellersta delen av landet och med minusgrader allmänt samt i norr sträng kyla. I natt var det minus 41 i Karesuando och SJ har fått ställa in perontågen till Norra Norrland pga att toaletterna fryser... Vi har det lite bättre hos oss med ca minus 6 på nätterna och bara några få minusgrader dagtid. Men inan dess så paserade flera regnväder från sydväst och i princip all snö som bokstavligen "föll i fjol" tinade bort, förutom de värsta drivorna. Snacka om översvämningar, mest längs östra landsvägen och på alvaret. Med andra ord en typisk ölandsvinter.
Fåglar då - hann det komma några? Ja, alldeles innan kylan återkom så sträckte det sju sädgäss mot norr vid Hålnäs 11/2. Dagen därpå i den nordliga kulingen såg jag mina första grågäss för året - en plog om tiotalet i full carreta mot söder, lågmält (!) kacklande. Annars så stirrar jag tålmodigt ut mot fågelmatningen och det har gett en duvhök, två sparvhökar, massor av gulsparvar, grönfinkar och pilfinkar, tiotalet gråsparvar, två bofinkar (av ursprungligen tre) samt äntligen två stenknäckar och en vardera av entita och nötväcka. Nötväckan har jag bara noterat en enda gång förut under alla år från tomten, i fjol sommar hördes en från kyrkogården, men i går alltså en "äkta" på matningen.
Sparvhökhanen slog förresten en av våra fåtaliga gråsparvshanar i förrgår..
Men den första talgoxen satt och sjöng den 11:e - ovanligt sent faktiskt.
Till sist - vart har alla koltrastar tagit vägen? Har de strukit med? Endast en enda observation har jag gjort under den senaste veckan, en hane som helt struntade i de läckra äpplena och gick direkt på solrosfrön och jordnötter.
söndag 6 februari 2011
Våraning
Nu ligger den noratlantiska oscilationen rätt igen och därför vandrar lågtrycken sin vanliga bana över landet igen sedan en vecka. För Ölands del innebär det att västvinden kramar musten ur snön så att idag är det mer barmark än snö. På fälten ännu mer barmark. Inte är det konstigt att snön försvinner när det igår var sex plusgrader och sol. Vår fågelmatning ligger nästan tom, endast de lokala mesarna kommer för att kapa åt sig jordnötter (=favoriter). Idag kom min första entita för året på besök.
Men vårfåglarna lyser med sin frånvaro - nästan. Igår kom sju starar på besök och de var inte ensamma, småflockar sågs på flera platser på södra Öland. Men inga tofsvipor och en enda sånglärka (Lindby) har setts nu i helgen.
Och igår sjöng den första talgoxen i byn! Och grönfinkarna tänker snart börja - det syns på deras uppblåsta beteende.
Växtligheten har fortfarande total stiltje och det är endast vår krukade svarta vinbärsbuske som man kan ana knoppar på. Snöstormen har gått jättehårt åt växtligheten och då främst buskarna. Vår rododondron ligger som en bruten man jämns med backen. Bambun har klarat sig lite bättre och grävdes fram ur snön idag.
Medan vi höll på att vårstäda - ja om att gräva fram buskar ur meterdjup snö är att vårstäda - så cirklade två havsörnar över tomten i något som inte var parningsdans, men inte heller så där väldans långt ifrån. En av fåglarna var nästan adult, troligen 4-5K medan den andra var yngre. Kanske de känner på varandra inför framtiden? Det är - med 40 års perspektiv - häpnadsväckande att jag kan stå på min tomt på östra Öland och se flera havsörnar samtidigt. Vem kunde ha trott det, eller ens hoppats - då vid sjuttiotalets mitt när vi i Ölands ornitologiska förenings regi matade spillrorna av den svenska havsörnsstammen vid Södra Baspunkten på Stora Alvaret? Med självdöda grisar från lantbrukare Gösta Gärdå i Rockneby..
I morse när vi vaknade vid sjutiden så hade det börjat ljusna ute. Hopp!
Men vårfåglarna lyser med sin frånvaro - nästan. Igår kom sju starar på besök och de var inte ensamma, småflockar sågs på flera platser på södra Öland. Men inga tofsvipor och en enda sånglärka (Lindby) har setts nu i helgen.
Och igår sjöng den första talgoxen i byn! Och grönfinkarna tänker snart börja - det syns på deras uppblåsta beteende.
Växtligheten har fortfarande total stiltje och det är endast vår krukade svarta vinbärsbuske som man kan ana knoppar på. Snöstormen har gått jättehårt åt växtligheten och då främst buskarna. Vår rododondron ligger som en bruten man jämns med backen. Bambun har klarat sig lite bättre och grävdes fram ur snön idag.
Medan vi höll på att vårstäda - ja om att gräva fram buskar ur meterdjup snö är att vårstäda - så cirklade två havsörnar över tomten i något som inte var parningsdans, men inte heller så där väldans långt ifrån. En av fåglarna var nästan adult, troligen 4-5K medan den andra var yngre. Kanske de känner på varandra inför framtiden? Det är - med 40 års perspektiv - häpnadsväckande att jag kan stå på min tomt på östra Öland och se flera havsörnar samtidigt. Vem kunde ha trott det, eller ens hoppats - då vid sjuttiotalets mitt när vi i Ölands ornitologiska förenings regi matade spillrorna av den svenska havsörnsstammen vid Södra Baspunkten på Stora Alvaret? Med självdöda grisar från lantbrukare Gösta Gärdå i Rockneby..
I morse när vi vaknade vid sjutiden så hade det börjat ljusna ute. Hopp!
måndag 31 januari 2011
Dödläge
Vad har vi för något väder egentligen? Vinter - ja, men vilken sort? Allt kretsar kring nollan, ibland över, ibland som idag lite under- Sol däruppe någonstans, här nere dimma eller något frostdimmeliknande tillstånd.
Allt i naturen väntar medans inget händer. Jo det blir lite ljusare för var dag.
Jag var i Göteborg i helgen och besökte Måns, så söndagen gick åt till IKEA.
På väg hem for jag via Mörbylånga och över alvaret vid Möckelmossen. Inte ett enda liv såg jag, inte ens en korp..
Men vår vän Herr Caracara sågs häromdagen uppe vid Kapelludden. Han har alltså förflyttat sig 50 km på ett dygn- Norrut dessutom!
Allt i naturen väntar medans inget händer. Jo det blir lite ljusare för var dag.
Jag var i Göteborg i helgen och besökte Måns, så söndagen gick åt till IKEA.
På väg hem for jag via Mörbylånga och över alvaret vid Möckelmossen. Inte ett enda liv såg jag, inte ens en korp..
Men vår vän Herr Caracara sågs häromdagen uppe vid Kapelludden. Han har alltså förflyttat sig 50 km på ett dygn- Norrut dessutom!
måndag 24 januari 2011
Sydamerikan på besök
Ölandsvinter, temperaturen pendlar kring nollan. Tövädret knaprar på snödrivorna och barmarksfläckarna blir allt fler. Vissa dagar skare som för fyra dagar sedan då Liselotte och jag gick ner till Hålnäsdungen. Det var som att "gå på stan", slätt som ett salsgolv, rakt över kärr och sänkor. Men himmel vad lite fågel! På två timmar såg vi bara två fågelindivider. Ja du läser rätt - två stycken. Men de var desto roligare - en gammal havsörn och en tofsvipa. Den sistnämnda kom i full fart norrifrån med sikte på södern. Vi förstår dig kompis!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Foto: Ragnar Gustafsson
tisdag 18 januari 2011
Dagarna blir längre
Snön smälter i rasande fart nu och de första översvämningarna finns nu på Resmovägen. Ja den heter så för oss boende på "Östra sie". För Mörbylångaboende heter den Stenåsavägen. I vart fall går den över Stora Alvaret förbi Möckelmossen och just där är det översvämning och stora tjälförskjutningar så man får sakta ner ordentligt.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)