Nu händer allt på en gång

Påsken är över. Och vilken påsk det blev. Sol och klarblåa skyar, värme, men kyligt längs kusten.
Växtligheten exploderar. I går slog björken ut i Sandby (för en vecka sedan i Kalmar), syrenerna löper amok, gräsmattan på tomten växer så man kan tro att jaghar  gödslat, vilket jag aldrig har gjort.
Jag har gått mina dagliga promenader ner till sjön och noterat vårens skiftningar. Om dessa dagar har någon etikett så står det på den: "Första". Första brushanen, första skogssnäppan, första vårstarren.. Men jag går händelserna i förväg.
Nu kommer en "torr" uppräkning av vad som hänt de senaste fyra dagarna. Annars klarar jag inte ut att systematisera. Fast våren lockar till allt annat än systematik.
Knipa - endast enstaka kvar nu, fem st vid Hålnäs
Simänder - Bläsänderna är borta liksom stjärtänderna. Gräsänderna bara drakar (honorna ligger på ägg någonstans). Första skedänderna. Vanligast är snatteränder och krickor.
Ejdrar lite varstans men inga mängder, inga svärtor alls.
Storlom - två ex utanför Hålnäs.
Häger - årets första (sic) dök upp i förrgår.
Brun kärrhök - de första honorna på pilsnabb norrfärd, mobbade av tofsvipor.
Ljungpipare - enstaka spelande över skjutfältet. Som alla tidigare år fastän de aldrig häckar här.
Kärrsnäppa - ett par i Kullbo som förra året och ett vid skjutfältet. Hanarna surrar av och an.
Skogssnäppa - tre ex vid Hästskodungen 26/4.
Gluttsnäppa - enstaka vid stranden. Vår mästerhärmarande stare hos grannen i norr är expert på gluttsnäppa, vaktel, skärfläcka och göktyta. Snacka om bred repertoir!
Rödspov - en ensam hane spelflyger över skjutfältet.
Småspov - tre olika ex vid Hålnäs 26/4. Kan annars vara knepiga att få in på årssockenlistan.
Brushane - två hanar (som slogs hela tiden) och en hona i mer än fem dagar i viken söder om Hålnäs. Där häckningen var ifjol. Repris på gång?
Fiskmås - en underskattad skönhet. Så här års när de har nyruggad praktdräkt är de sååå vackra. Kritvit, ja bokstavligen kritvit undersida kontrasterande mot ljust skiffergrå vingovansida. Nice!
Småtärna - de första kom den 24:e.
Silvertärna - den förste (hane?) den 26:e.
Turkduva - den andra obsen någonsin på tomten gjordes igår den 27:e, då jag överraskade en turkduva bland fröätande gråsparvar när jag körde in på tomten. Den flög bort och hördes senare aggresivt spela från kyrkogården..
Ladusvala och hussvala - de första födosökte över havet den 26:e.
Rödstjärt - en intensivsjungande hane finns sedan den 24:e borta hos Bonnedahls. Den sjunger sin strof var femte sekund (!) i timmar. Hormoner månne?
Stenskvätta - överallt i sina revir. De är de trognaste av följeslagare när jag går, cyklar eller bular längs stenurarna. De liksom "följer med" ett stycke. SEnare när de har ungar varnar de dessutom oupphörligt och intensivt som om man vore värre än den värsta korp. Och hela tiden längs stenmurarna. Att de skulle kunna undvika kontakt genom att ta en runda ut över ängen finns liksom inte i deras genmaterial.
Dubbeltrast - en rastande hormonstinn hane sjöng väster om byn den 23:e.
Trädpiplärka - flera sjungande den 25:e.
Lövsångare - sedan tre dagar är alla revir upptagna.
Svarthätta - bara en än så längde. Var är de andra, liksom ärtsångarna?
Gråsparv - min favorit så här års. Hanarna är makalöst vackra nu. Ja jag menar det! Kolla in att det svarta är kolsvart, det vita är kritvitt, det bruna är kastanjebrunt och det gråa är av en ytterst vacker skiffergrå nyans. Lägg därtill den svarta näbben och han borde vara oemotståndlig för honorna. Men så lätt har han det inte, de äro svårflörtade. Han får strutta omkring länge, ivrigt "chirpande" med sänkta vingar innan han får "komma till". Men som den jämnställde man han är så ser jag honom till och med med bomaterial i näbben dyka in under tegelpannorna. Jag tror vi har fyra par just nu, tre i boningshuset och ett i snickarboden. Ullas katt slickar sig redan om nosen..

I morgon är det fredag (igen) och till helgen kommer Sydostasienfararna Kristina och Fredrik.