Vad har vi för något väder egentligen? Vinter - ja, men vilken sort? Allt kretsar kring nollan, ibland över, ibland som idag lite under- Sol däruppe någonstans, här nere dimma eller något frostdimmeliknande tillstånd.
Allt i naturen väntar medans inget händer. Jo det blir lite ljusare för var dag.
Jag var i Göteborg i helgen och besökte Måns, så söndagen gick åt till IKEA.
På väg hem for jag via Mörbylånga och över alvaret vid Möckelmossen. Inte ett enda liv såg jag, inte ens en korp..
Men vår vän Herr Caracara sågs häromdagen uppe vid Kapelludden. Han har alltså förflyttat sig 50 km på ett dygn- Norrut dessutom!
måndag 31 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Sydamerikan på besök
Ölandsvinter, temperaturen pendlar kring nollan. Tövädret knaprar på snödrivorna och barmarksfläckarna blir allt fler. Vissa dagar skare som för fyra dagar sedan då Liselotte och jag gick ner till Hålnäsdungen. Det var som att "gå på stan", slätt som ett salsgolv, rakt över kärr och sänkor. Men himmel vad lite fågel! På två timmar såg vi bara två fågelindivider. Ja du läser rätt - två stycken. Men de var desto roligare - en gammal havsörn och en tofsvipa. Den sistnämnda kom i full fart norrifrån med sikte på södern. Vi förstår dig kompis!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Foto: Ragnar Gustafsson
tisdag 18 januari 2011
Dagarna blir längre
Snön smälter i rasande fart nu och de första översvämningarna finns nu på Resmovägen. Ja den heter så för oss boende på "Östra sie". För Mörbylångaboende heter den Stenåsavägen. I vart fall går den över Stora Alvaret förbi Möckelmossen och just där är det översvämning och stora tjälförskjutningar så man får sakta ner ordentligt.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
söndag 16 januari 2011
Töväder
Idag brakade de sydvästliga vindarna in över hela södra och mellersta Sverige, med pusgrader upp till Gävle. I Skåne upp till fem plusgrader men vi fick nöja oss med plus tre. Vinden, regnet i natt och nu på eftermiddagen en blek sol tär hårt på snötäcket och de första barmarksfläckarna har tinat fram. Det ser onekligen rätt bisarrt ut med gröna fläckar på fälten i kontrtast till de meterhöga snödrivorna längs vägarna.
Trots "värmen" så hopar sig inte vårtecknena på kö precis. Fåglarna är tysta och födosöker intensivt och inget ända tecken till spel eller sång kan märkas. Men det finns ändå en "föraning" om vår. Fast tecknen är små, små. Det är ljusare, lite, lite ljusare och lite längre dagar. Men än kan jag titta rakt på solskivani diset vid tvåtiden på eftermiddagen utan att bländas.
Fåglarna sjunger inte som sagt men lite börjar nu vårdräkten komma fram. De två bofinkhanarna börjar rodna till sig, gulsparvarna blir allt citrongulare och på fågelmatningen såg vi idag en oerhört grannn talgoxhane med en fjäderdräkt som skulle kunna föra honom långt i talgoxarnas"Mr Universum"-tävling. Eller så var det kontrasten till en ovanigt rufsig kollega på grenen intill som fick vår talgoxe att skina. Kollegan hade, såg vi senare, passat på att bada i en smältvattenpöl. Att bada i nollgradigt vatten... det måste finnas något skäl för detta, vågar vi gissa att eventuella parasiter i fjäderdräkten inte mår så bra av ett bad?
Jag gick på eftermiddagen Prästgatan upp till tallet i korsningen. Väldigt lite med fågel, men ett mesdrag gav i alla fall en svartmes (som blev sockenart nummer 30, tidigare oredovisad bergfink vid fågelmatningen blev nummer 29). Mesarna var ihärdigt födosökande och en blåmes sågs intensivt skala en murken tallkvist på bästa hackspettsmaner i jakt på dolda insekter. Gulsparvarna flockades på en uppskottad snöhög som täcktes av jordmassor från en ovanligt grundlig snöplog.
Tyvärr höll inte skaren för någon skogspromenad. Jag tror jag får plocka fram skidorna till nästa gång.
Till sist lite kuriosa: Igår upptäckte Lars Högström en sydamerikansk rovfågel - en Carracara - i Gårdby hamn, kalasande på en död hare. Den försvann tyvärr innan jag hann dit.
Trots "värmen" så hopar sig inte vårtecknena på kö precis. Fåglarna är tysta och födosöker intensivt och inget ända tecken till spel eller sång kan märkas. Men det finns ändå en "föraning" om vår. Fast tecknen är små, små. Det är ljusare, lite, lite ljusare och lite längre dagar. Men än kan jag titta rakt på solskivani diset vid tvåtiden på eftermiddagen utan att bländas.
Fåglarna sjunger inte som sagt men lite börjar nu vårdräkten komma fram. De två bofinkhanarna börjar rodna till sig, gulsparvarna blir allt citrongulare och på fågelmatningen såg vi idag en oerhört grannn talgoxhane med en fjäderdräkt som skulle kunna föra honom långt i talgoxarnas"Mr Universum"-tävling. Eller så var det kontrasten till en ovanigt rufsig kollega på grenen intill som fick vår talgoxe att skina. Kollegan hade, såg vi senare, passat på att bada i en smältvattenpöl. Att bada i nollgradigt vatten... det måste finnas något skäl för detta, vågar vi gissa att eventuella parasiter i fjäderdräkten inte mår så bra av ett bad?
Jag gick på eftermiddagen Prästgatan upp till tallet i korsningen. Väldigt lite med fågel, men ett mesdrag gav i alla fall en svartmes (som blev sockenart nummer 30, tidigare oredovisad bergfink vid fågelmatningen blev nummer 29). Mesarna var ihärdigt födosökande och en blåmes sågs intensivt skala en murken tallkvist på bästa hackspettsmaner i jakt på dolda insekter. Gulsparvarna flockades på en uppskottad snöhög som täcktes av jordmassor från en ovanligt grundlig snöplog.
Tyvärr höll inte skaren för någon skogspromenad. Jag tror jag får plocka fram skidorna till nästa gång.
Till sist lite kuriosa: Igår upptäckte Lars Högström en sydamerikansk rovfågel - en Carracara - i Gårdby hamn, kalasande på en död hare. Den försvann tyvärr innan jag hann dit.
onsdag 12 januari 2011
Vintern är kvar, men har lugnat ner sig
Nu tolv dagar in på det nya året så har vi väderleksmässigt hamnat i ett dödläge. Snön finns här i massor. Under den finns otjälad mark. Kylan har mildrats så till den milda grad (!) att den pendlar mellan -1 till +1 mest hela tiden. Jag har lärt mig ett nytt ord: "den Nordatlantiska oscillationen" och den har under november och december varit negativ. Det har att göra med fördelningen av högtryck och lågtryck på hög höjd. Oftast, då den är positiv, så präglas vädret av en lågtrycksbana från sydväst upp mot nordost. Då får vi detta typiska med korta högtrycksperioder med klart och kallt väder, blandat med milda sydvästvindar med, på Öland, regn, längre norrut från Svealand, snö.
Nu är oscillationen åter positiv och allt är tillbaka till det normala. Nu har vi med andra ord en fullständigt normal Ölandsvinter.
Jag var vid Ottenby i lördags, den 8:e. för ett möte med lokala rapportkommittén och passade på att skåda lite fågel. Ja det var verkligen det lilla. I dimman utanför fanns säkert en del sjöfågel, fast jag såg dom inte. På land var det tomt och under en timme såg jag endast fyra tättingindivider av två arter: Två talgoxar på en barmarksfläck vid själva fyren och de två berglärkor som funnits på platsen sedan mitten av december, minst.
Fast jag visste om att de fanns där så kände jag glädjen rsra igenom kroppen som vid anblicken av en superraris..
Ottenby 12/1 2011, foto: Harald Persson
Det är helt enkelt så för mig att berglärkan är en av mina absoluta favoriter, kanske rent av "Number One". Det blir inte så många chanser varje år, särskilt inte på Öland. Och i fjällen har jag aldrig sett dom.
Första gången jag såg berglärka var under mitt allra första seriösa skådarår 1972. Jag gick längs stranden i Åheden, söder om Umeå med hunden Chicka en strålande brittsommardag i mitten av oktober. Plötsligt stelnade Chicka till - hon var en "fågelhund", en Springerspaniel och markerade framåt. Jag följde med blicken åt det håll hennes nos vädrande pekade och där på mindre än tio meters håll sprang tre berglärkor i strandkanten. Sådant präglade min då fräscha fågelskådarhjärna för all framtid.
Fram till idag har det, som sagt, inte varit särskilt bra skådarväder och det är påfallande fågeltomt. Den enda nya fågeln på årets Sandbyliga är en jamande bergfink idag den 12:e.
På utfodringen på tomten har antalet besökare mer än halverats i takt med det mildare vädret. Våra tre bofinkar mår utmärkt och idag vid återvinningsstationen i Mörbylånga hoppade en rödhake omkring. Hur i hela friden har den kunnat överleva så här långt?
Nu är oscillationen åter positiv och allt är tillbaka till det normala. Nu har vi med andra ord en fullständigt normal Ölandsvinter.
Jag var vid Ottenby i lördags, den 8:e. för ett möte med lokala rapportkommittén och passade på att skåda lite fågel. Ja det var verkligen det lilla. I dimman utanför fanns säkert en del sjöfågel, fast jag såg dom inte. På land var det tomt och under en timme såg jag endast fyra tättingindivider av två arter: Två talgoxar på en barmarksfläck vid själva fyren och de två berglärkor som funnits på platsen sedan mitten av december, minst.
Fast jag visste om att de fanns där så kände jag glädjen rsra igenom kroppen som vid anblicken av en superraris..
Det är helt enkelt så för mig att berglärkan är en av mina absoluta favoriter, kanske rent av "Number One". Det blir inte så många chanser varje år, särskilt inte på Öland. Och i fjällen har jag aldrig sett dom.
Första gången jag såg berglärka var under mitt allra första seriösa skådarår 1972. Jag gick längs stranden i Åheden, söder om Umeå med hunden Chicka en strålande brittsommardag i mitten av oktober. Plötsligt stelnade Chicka till - hon var en "fågelhund", en Springerspaniel och markerade framåt. Jag följde med blicken åt det håll hennes nos vädrande pekade och där på mindre än tio meters håll sprang tre berglärkor i strandkanten. Sådant präglade min då fräscha fågelskådarhjärna för all framtid.
Fram till idag har det, som sagt, inte varit särskilt bra skådarväder och det är påfallande fågeltomt. Den enda nya fågeln på årets Sandbyliga är en jamande bergfink idag den 12:e.
På utfodringen på tomten har antalet besökare mer än halverats i takt med det mildare vädret. Våra tre bofinkar mår utmärkt och idag vid återvinningsstationen i Mörbylånga hoppade en rödhake omkring. Hur i hela friden har den kunnat överleva så här långt?
söndag 2 januari 2011
Nu är det 2011
Så var det dags, inga tjuvstarter längre, nu är det på allvar.
Det är den 2 januari, söndag och ute har solen skinit från en absolut klarblå himmel hela dagen, men kallt är det och massor av snö. Nyårsafton kulminerade i nordvästlig kuling med underkylt regn, men nu är kylan tillbaka. Och massor av snö som nu frusit till så pass att man kan gå på skaren. Och det knarrar under skorna. Jag fick en flash.back till mina tidiga år i Orsa, precis sådana höga snövallar och ren vit snö.
Jag tog en paus från allt snickrande inne i huset och for ner till Gårdby hamn, där havet låg öppet. Enorma isvallar och utanför ett hav som av mjölk, trögflytande med isblock. Inte mycket fågel, två havsörnar, en salskrakhona och ett gäng gulsparvar som faktiskt såg ut att må bra, trots att detta är den kallaste förvintern sedan mätningarna startade på 1760-talet. Sparvarna pickade lite här och där och en del av dem satte sig på strån av strandråg för att komma åt fröna. Och de såg ut att lyckas.
Vännen Högström dök upp på snöskoter. Ja faktiskt, han har köpt sig en och har mycket nytta (och nöje) med den. Fast han körde fast i drivorna under julen..
På tomten matar vi som vanligt och på självaste nyårsdagen dök det upp en nötskrika, precis som på nyårsafton och då var det tomtkryss. (Fast idag har jag sett två till under promenaden Gårdby tur och retur. Kvarstannare efter höstens rekorduppträdande?). Tre bofinkar lever än, bergfinken syns inte till och pilfinkarna är fler än gråsparvarna. Rapphönorna har det tufft och särskilt när man tänker på att de nästan utrotades förra vintern. Men två sågs vid Åkes ungdjursstall tillsammans med en bunt tamduvor.
En artlista så här långt ser ut som följer:
1. Kaja 2. Koltrast 3. Pilfink 4. Gråsparv 5. Grönfink 6. Gulsparv 7. Blåmes 8. Talgoxe
9. Nötskrika 10. Skata 11. Bofink 12. Domherre 13. Kråka 14. Knipa 15. Storskrake
16. Knölsvan 17. Kricka 18. Alfågel 19. Småskrake 20. Havsörn 21. Gråtrut 22. Fasan
23. Salskrake 24. Gräsand 25. Sångsvan 26. Rapphöna 27- Tamduva 28. Sparvhök
Nu ser jag fram mot en arbetsvecka där tidboken är tom på onsdag - "my day off" som engländarna så träffande säger..
Det är den 2 januari, söndag och ute har solen skinit från en absolut klarblå himmel hela dagen, men kallt är det och massor av snö. Nyårsafton kulminerade i nordvästlig kuling med underkylt regn, men nu är kylan tillbaka. Och massor av snö som nu frusit till så pass att man kan gå på skaren. Och det knarrar under skorna. Jag fick en flash.back till mina tidiga år i Orsa, precis sådana höga snövallar och ren vit snö.
Jag tog en paus från allt snickrande inne i huset och for ner till Gårdby hamn, där havet låg öppet. Enorma isvallar och utanför ett hav som av mjölk, trögflytande med isblock. Inte mycket fågel, två havsörnar, en salskrakhona och ett gäng gulsparvar som faktiskt såg ut att må bra, trots att detta är den kallaste förvintern sedan mätningarna startade på 1760-talet. Sparvarna pickade lite här och där och en del av dem satte sig på strån av strandråg för att komma åt fröna. Och de såg ut att lyckas.
Vännen Högström dök upp på snöskoter. Ja faktiskt, han har köpt sig en och har mycket nytta (och nöje) med den. Fast han körde fast i drivorna under julen..
På tomten matar vi som vanligt och på självaste nyårsdagen dök det upp en nötskrika, precis som på nyårsafton och då var det tomtkryss. (Fast idag har jag sett två till under promenaden Gårdby tur och retur. Kvarstannare efter höstens rekorduppträdande?). Tre bofinkar lever än, bergfinken syns inte till och pilfinkarna är fler än gråsparvarna. Rapphönorna har det tufft och särskilt när man tänker på att de nästan utrotades förra vintern. Men två sågs vid Åkes ungdjursstall tillsammans med en bunt tamduvor.
En artlista så här långt ser ut som följer:
1. Kaja 2. Koltrast 3. Pilfink 4. Gråsparv 5. Grönfink 6. Gulsparv 7. Blåmes 8. Talgoxe
9. Nötskrika 10. Skata 11. Bofink 12. Domherre 13. Kråka 14. Knipa 15. Storskrake
16. Knölsvan 17. Kricka 18. Alfågel 19. Småskrake 20. Havsörn 21. Gråtrut 22. Fasan
23. Salskrake 24. Gräsand 25. Sångsvan 26. Rapphöna 27- Tamduva 28. Sparvhök
Nu ser jag fram mot en arbetsvecka där tidboken är tom på onsdag - "my day off" som engländarna så träffande säger..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)