Månaden maj springer på som om den hade eld i baken. Så mycket ska göras nu i naturen, så många förbindelser knytas, så många bon byggas, så mycket som ska sättas igång inför fullbordan i sommar.
Så är det också i människornas värld. Ja för min del inte så mycket nya förbindelser, men både jobb- och privatkalendern är fullbokade.
Nu i helgen fullbordades Club300:s tälthelg och den fungerade fint hela vägen som tur är. Det blev inget ruskväder som i fjol utan sol, högtryck, lite fågel men gott. Det "sedvanliga" cirkuståget med äldre kamoflageklädda oldboys kryssade sig igenom de sedvanliga Ölandsarterna i maj som gulhämpling, brun glada, sommargylling, härfågel, biätare mm. En större skrikörn till och med, en som även jag jagade utan framgång.
De enda som fattades av ortolansparvarna som fortsätter sin dystra trend. Någon enstaka på udden, några fler på norra udden som i högtryckstider seglar up so en bättre lokal än sin sydliga kusin.
Jag har tidigare skrivit om att näktergalarna saknas i år liksom törnskatorna. Under de första tre veckorna i maj har bara 10% av fjolårets näktergalar från samma period setts. Jag har gått ut på en afrikansk mailinglista och preliminära resultat visar att de tycks vara försenade redan nere i Afrika. Jag återkommer med mer information senare.
Vädret har slagit om nu och lågtrycksbanorna har nu siktat in sig på Skandinavien och det regnar varannan dag och vi har nu haft två dagars frisk till hård vind från NV. Den vind som är sämst ur fågelsynpunkt på Öland och idag har bara en vit stork, en brun glada samt en tereksnåppa (kvar sen igår) setts.
torsdag 26 maj 2011
torsdag 19 maj 2011
Blåhake
Vilken kväll efter jobbet! Åkte ner till "sjön" via Hästskodungen. Det har klarnat upp efter en disig men varm dag och nu ikväll så var det +19 nere vid sjön. Måste vara årets varmaste hittills där nere.
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
tisdag 17 maj 2011
The Lonely Sailor
Eller - "Den ensamme seglaren" på rikssvenska.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
söndag 15 maj 2011
Tornseglaren är här
Söndag kväll, ett försök att sammanfatta helgen.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
måndag 9 maj 2011
Gula tulpaner
Mitt i den vilda naturens blomsterprakt finns trädgårdens mer påträngande och svulstiga. I nästan alla lägen föredrar jag naturens mer finstämda kreationer.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.Sommaren tjuvstartar
Efter en väldigt kall inledning på maj har det nu åter vänt mot varmare väder. Ett mäktigt högtryck över Bottenhavet för in varm luft över hela landet med temperaturer på drygt 20 grader. Dvs i RESTEN av landet. Här på östra Öland kom temperaturen idag upp till dryga 15 grader. Vi tycker det är lite kvalmigt på fastlandet....
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
onsdag 4 maj 2011
Nu vänder det (igen)!
Efter påsken och framför allt efter den fina, varma avslutningen på april så kom bakslaget. Var det någon som hade väntat sig annat?
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)