Sol och värme

Är högsommaren redan här? Torrt, varmt och torrt.
Måns var här tillsammans med norska fästmön (heter det så nu för tiden?) Eli och vi for ner till stranden här på Sandby skjutfält. Rödbenor, strandpipare och tofsvipor lockar som vanligt - antagligen omläggningar, men en varnande kärrsnäppa gladde lite mer.
Ute vid stranden fanns de vadare vars häckningssäsong är över för i år, vare sig den var lyckad eller ej. Grönbenor, kärrsnäppor, en flöjtande småspov samt årets första (i socknen alltså) roskarl förgyllde en fin, varm kväll.
Vi inväntade solnedgången, som från vårt perspektiv nere vid sjön, skedde strax norr om Sandby kyrka. Det är inte många veckor per år som det sker.

Midsommar på Alvaret

Söndag kväll, midsommaren är över för i år. Lite vemodigt känns det att det har vänt.
Men helgen blev bra. När grannarna spikade på sin festplats och satte upp presenningar över och när midsommarstången utanför kyrkan här i Sandby skulle börja smyckas, då for Liselotte och jag iväg mot Skarpa Alby i vår "brödbil" (som Jonas kallar vår stolta Volkswagen Caddy) och parkerade. Vi tog sedan en tre timmar lång vandring söderut i gränslandet mellan alvar och tallskog.

Vi kikade på humlor.

 Vi kikade på orkidéer (flugblomster)

Vi kikade också på starrar (bl a en ny för mig - luddstarr)



Sen när alvaret var folktomt tog vi bilen upp till Dröstorp och åt matjesill och drack Hallands fläder och tog kväll och natt till vårtoner av sjungande näktergalar, sånglärkor och nattskärror och till sommartoner av skriande silvertärnor och försiktigare, mer diskreta svarttärnor, medan lockande svartsnäppor, gluttsnäppor och grönbenor stod för hösttonerna. Tre årstider på en gång.

Midsommardagen hade jag jour i Kalmar men nu på söndagen har jag varit ute hela dagen. Startade i morse med att Ölandskryssa rostand, en sedan två dagar stationär individ vid Ottenby, fikade på Fågel Blå, pussade på barnbarnen i Gammalsby och drog till Albrunna kalkbrott för att "hänga in" vippstarr. Det lyckades visserligen, men på väg dit så fann jag vännen LGP ivrigt fotograferandes något på marken. Det visade sig vara en Vandrande ängstrollslända, det blott andra fyndet på Öland av denna art som hittades för ett par år sedan i Skåne och som verkar vara på intåg.
En händelserik dag (helg) är till ända, nu får jag somna med påspädd ansiktssolbränna, ty solen har idag behagat skina på mig hela dagen...

Gräsligt värre

Nu har vi passerat midsommarsolståndet - i går var det den längsta dagen på året. Klockan är nu 21.54 och det är fortfarande ljust ute. Ja jag vet att detta inte imponerar på någon, särskilt inte de som bor norr om Öland och säkerligen inte de som bor söderut heller, eftersom de senare inte har fattat hur stort detta är. Det finns få saker som jag saknar från min tid i Umeå, mest är det nog är de ljusa sommarnätterna.

Som jag skrev i senaste blogginlägget så har det blivit väldigt tyst ute nu. Sånglärkan är i gång med kull två och sjunger sporadiskt, en enda lövsångare hördes i går och ärtsångare, trädgårdssångare samt inte minst törsångare håller fortfarande låda, fastän i lågmäld ton. Fågelungar finns överallt dock, sädesärlor, taltrastar och trädpiplärkor. Vid Ottenby ser man tofsvipor av alla åldrar: vuxna, flygga ungar, nykläckta sådana samt ruvande omläggare.
När fåglarna håller sig diskret undan är det dags för botaniken att blomstra (sic) och jag fortsätter med mitt gräsletande. Idag kollade jag upp en lokal väster om Näsby, Ås s:n, där Liselotte och jag den 12 juni 2007 hittade det ytterst sällsynta gräset gullhavre. Och se - på tre ställen lyckades jag i år återfinna det, hårt trängt mellan den klippta vägrenen och den täta knylhavrefilten.

Inna dess så kollade jag upp en annan lokal där det finns ett ännu mer sällsynt gräs, nämligen renlosta. Ett litet bestånd på ca 50 tuvor finns i en åkerkant med vete. Renlostan är ett mycket konkurrenssvagt gräs som kräver bar jord för att komma igen och detta finns på denna lokal SV Kastlösa. I alla fall i år - om den normala växtföljden följs så blir det nästa, eller nästnästa år vall där och då kommer renlostan att försvinna.

Jag letar också vidare bland starrarna på Öland.

Nu stundar midsommar.

Va tyst de blev..

Fredag kväll. Idag har det regnat. Jo det är sant, det kom hela 7 mm och ihop med de 3 mm som vi fick för några dagar sedan så har det regnat hela 10 mm nu i juni. Jag kommer att bli tvungen att klippa gräsmattan i vår trädgård för ANDRA gången i år. Ingen hejd på eländet..

Vadå tyst? Jo, nu har fåglarna liksom tystnat med sin sång. Ja inte alla, enstaka sånglärkor drillar ännu, koltrasten väcks jag av, han är väl på omgång två eller tre, ärtsångaren hackar sporadiskt och från de sent ankomna näktergalarna hörs numera endast korta "tjuck tjuck ssrrrr". Inte en lövsångardrill ens.
Tur att tornseglarna svirrar som vanligt runt knuten.

Nu blir det Stockholm i dagarna tre och vi får se vad Ölandsnaturen har att slå till med. Vid tvenne tidigare nordliga utsvävningar har såväl dvärgrördrom som blåstjärt behagat angöra min hemmasocken medans jag var borta.

Väl tillbaka blir det en hel del botaniska utflykter med betoning på gräs och starr. Jag återkommer om detta.

Torka och höstkänsla

Det är torrt nu i markerna, riktigt torrt, regnvädret som gav massvis med regn i Småland kom av sig och för vår del i Sandby kom det "hela" 3 mm. På två månader har det bara kommit 15 mm här på östtra sidan. Torkan gör att floran i år inte uppför sig normalt. I kombination med den goa värmen så har många växter lagt in en spurt så att de arter som blommar i skiftet juni - juli redan nu är igång. Stor blåklocka fann vi i Ekelunda igår, Johannesnycklarna börjar bli överblommade och två trevliga danskar som vi träffade nere vid sjön nu i kväll berättar att kärrknipproten börja komma nu.
Jag har fått starrsjuka, blivit stirrig på starr (växterna alltså) och far runt som en tätting och letar upp ena arten efter den andra. Rysstarren har jag redan berättat om och de senaste dagrna har jag fotat trubbstarr och mörk snårstarr. Loppstarren gick jag bet på tyvärr.

Bland fåglarna så är det nu upp-och-nervända världen. Sent omsider har näktergalarna anlänt starkt försenade och jag håller på att samla in material om detta för en artikel i VF. Törnskatorna fattas nästan helt och igår såg jag min första för Sandby socken. Det börjar bli bråttom nu att komma igång med häckningen.
Samtidigt såg vi idag de första tre (!) hösttecknen. Två plus en skogssnäppa drog söderöver nere vid sjön nu i kväll, följda av en flock rödbenor med en ensam gluttsnäppa insprängd. På väg upp mot byn noterade vi en flock om 330 tofsvipor på skjutfältet, alla fåglar som tydligt hade misslyckats med häckningen, detta i kontrast till den tofsvipa som sågs värma tre halvstora ungar nere vid stranden.

Vår och höst samtidigt och snart är det midsommar.

Våren går mot sitt slut - sommaren är här

Nationaldagen - 6 juni. Det är måndag, helgen har varit lång eftersom Kristi Himmelfärdsdagen var i torsdags och vän av planering har med en enda klämdag kunnat vara ledig hela fem dagar. Jag är ingen "vän av planering" och dessutom så är jag engagerad i helgjouren i Kalmar, så för min del blevdet tre hela dagar. Inte illa alls. Och vilka dagar sen - solen steker oupphörligt, sydostvinden är frisk och min ansiktshud har antagit en rodnande nyans inte helt olik den som jag brukar få vid mina Sydafrikabesök. Värst med med min spetsiga näsa, det känns som om någon (vem?) har tagit ett stadigt grepp om nästippen och drar mig framåt.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.

Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.