Nationaldagen - 6 juni. Det är måndag, helgen har varit lång eftersom Kristi Himmelfärdsdagen var i torsdags och vän av planering har med en enda klämdag kunnat vara ledig hela fem dagar. Jag är ingen "vän av planering" och dessutom så är jag engagerad i helgjouren i Kalmar, så för min del blevdet tre hela dagar. Inte illa alls. Och vilka dagar sen - solen steker oupphörligt, sydostvinden är frisk och min ansiktshud har antagit en rodnande nyans inte helt olik den som jag brukar få vid mina Sydafrikabesök. Värst med med min spetsiga näsa, det känns som om någon (vem?) har tagit ett stadigt grepp om nästippen och drar mig framåt.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.
Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar