Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
Hoppas verkligen att dom nya ägarna lyssnar på er och byter takpannorna i höst istället,för tornseglarens skull. Vi har 6 seglare i vårat hus som återkommer varje år, i höstas bytte vi från tegel till betongpanna och anpassade ingångarna under pannorna,dvs vi sågade ur den främre liggande läkten lite vågigt neråt för att förstora öppningen då det skilde 1 cm i ingångshålet mellan betong och tegelpannan. Med spänning och oro väntade vi in våra tornseglare som kom den 15 maj, viss förvirring uppstod och lite kalabalik kunde anas då dom såg förändringen på taket men nu har 5 hittat rätt troligen och kommer in varje kväll så vi har nog lyckats bra att bevara deras bon. Vill även tillägga att vi tog reda på och lade tillbaka alla bon på sina platser igen och jag önskar innerligt att alla som ska byta tak tänker på fåglarna och dess framtid. Mvh Jeanette
SvaraRadera