Vintern är kvar, men har lugnat ner sig

Nu tolv dagar in på det nya året så har vi väderleksmässigt hamnat i ett dödläge. Snön finns här i massor. Under den finns otjälad mark. Kylan har mildrats så till den milda grad (!) att den pendlar mellan -1 till +1 mest hela tiden. Jag har lärt mig ett nytt ord: "den Nordatlantiska oscillationen" och den har under november och december varit negativ. Det har att göra med fördelningen av högtryck och lågtryck på hög höjd. Oftast, då den är positiv, så präglas vädret av en lågtrycksbana från sydväst upp mot nordost. Då får vi detta typiska med korta högtrycksperioder med klart och kallt väder, blandat med milda sydvästvindar med, på Öland, regn, längre norrut från Svealand, snö.
Nu är oscillationen åter positiv och allt är tillbaka till det normala. Nu har vi med andra ord en fullständigt normal Ölandsvinter.
Jag var vid Ottenby i lördags, den 8:e. för ett möte med lokala rapportkommittén och passade på att skåda lite fågel. Ja det var verkligen det lilla. I dimman utanför fanns säkert en del sjöfågel, fast jag såg dom inte. På land var det tomt och under en timme såg jag endast fyra tättingindivider av två arter: Två talgoxar på en barmarksfläck vid själva fyren och de två berglärkor som funnits på platsen sedan mitten av december, minst.
Fast jag visste om att de fanns där så kände jag glädjen rsra igenom kroppen som vid anblicken av en superraris..
             

                                                            Ottenby 12/1 2011,   foto: Harald Persson

Det är helt enkelt så för mig att berglärkan är en av mina absoluta favoriter, kanske rent av "Number One". Det blir inte så många chanser varje år, särskilt inte på Öland. Och i fjällen har jag aldrig sett dom.
Första gången jag såg berglärka var under mitt allra första seriösa skådarår 1972. Jag gick längs stranden i Åheden, söder om Umeå med hunden Chicka en strålande brittsommardag i mitten av oktober. Plötsligt stelnade Chicka till - hon var en "fågelhund", en Springerspaniel och markerade framåt. Jag följde med blicken åt det håll hennes nos vädrande pekade och där på mindre än tio meters håll sprang tre berglärkor i strandkanten. Sådant präglade min då fräscha fågelskådarhjärna för all framtid.

Fram till idag har det, som sagt, inte varit särskilt bra skådarväder och det är påfallande fågeltomt. Den enda nya fågeln på årets Sandbyliga är en jamande bergfink idag den 12:e.
På utfodringen på tomten har antalet besökare mer än halverats i takt med det mildare vädret. Våra tre bofinkar mår utmärkt och idag vid återvinningsstationen i Mörbylånga hoppade en rödhake omkring. Hur i hela friden har den kunnat överleva så här långt?