Nu kommer trastarna. Det har varit ont om dom, förutom då de stackars övervintrande koltrastarna och de taltrastar som sträckte in i mängd för drygt en vecka sedan.
Idag såg jag årets första björktrast. Jag skojar inte, det dröjde ända till idag innan de kom inom synhåll. Ja jag vet att jag inte haft världens bästa skådarvinter med all min förkylning, men ändå.
Och idag kom rödvingetrastarna också. Enstaka än så länge och inte dessa stora flockar som kan "lyfta" en hel lund med sin sång.
Och jösses vad de är vackra i sin praktdräkt. Denna blandning av vitt, jordbrunt, svart och intensivt rött tar andan ur mig. Det är bara att erkänna - jag gillar trastar skarpt. Det har setts en del dubbeltrastar idag också, så det får bli min mission de närmaste dagarna att hitta dylika i socknen. Och snart är ringtrastarna också här.
Det är vår i luften fastän SMHI:s utlovade 15 grader och sol blev 10 grader och dimma, dimma, dimma. En varm sydlig luftström blir på Öland när havet är ca plus 4 grader, just det, en intensivt kall luftström. Jag åkte ner till Sandbymålet (så kallas stranden norr om Hålnäsdungen på Sandby skjutfält på militärspråk sedan den tid då fältet verkligen var ett skjutfält för Lansen, Draken och under de sista åren i början av 1980-talet, Viggen). Det var verkligen svinkallt och det som gladde var en ensam skärpiplärka, två sädesärlor, ett gäng glada krickor samt årets första rödbena.
Jag trodde länge att årets första glutt också passerade byn tidigare på dagen, men det var vår virtuosstare, han med den perfekta skärfläckehärmningen, som spelade mig ett spratt.
När jag gick där nere vid stranden passade mitt BMS på att balla ur och jag fick inte det larm som kunde ha förändrat, om inte mitt liv, så i alla fall min dag. Vår käre stäppörn, den som varit på Öland i drygt två år nu, passerade i god fart Stenåsabadet (där den larmades), Södra Sandby (där den också larmades) samt rakt över min tomt på vä norrut. Allt detta enligt Klevemark som var åsyna vittne. Och jag visste ingenting där jag stretade fram i snålblåsten en kilometer längre österut. Jag har tidigar missat såväl kungsörn som kejsarörn från tomten. så Aquilaörnar är inte min specialitet. Ett parande ormvråkspar fick bli en ytterst blygsam ersättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar