Hej herr Sädesärla!

Nu har den kommit, sädesärlan, till min hemmasocken Sandby. Varje år lika efterlängtad, en av fågelårets absoluta höjdpunkter. Nu är den en daglig del av mitt liv i nästan sju månader framåt, till i slutet av oktober. Och som jag gjort i årtionden - tog jag av mig huvudbonaden, idag min grå "gubbakeps" och bugade djupt inför denna vårprimör. Nu börjar våren på allvar. Härligt!

Idag kändes det redan i morse att vintern var på reträtt. En av ytterst få morgnar sedan i mitten av november (=drygt fyra månader) som det var plusgrader redan i gryningen. Ett lätt duggregn förstärkte effekten och Liselotte såg första rödhaken för året på tomten.
Efter jobbet blev det av naturliga skäl (=fredag eftermiddag) en liten fågelsväng ner till sjön och knappt hade jag parkerat bilen förrän den satt där - sädesärlan. Ute på havet sam två doppingar ihop, av två sorter högst pedagogiskt, en svarthakedopping och en gråhakedopping, bägge i mer vinter- än sommardräkt. En liten tubsvepning åt vänster och se- tvenne storlommar i nästan sommardräkt fanns väl där, helt enkelt! En flock vitkindade gäss hade bråttom mot norr och en storspov drillade.
Inga skärpiplärkor dock.

Snö finns det kvar ännu 1 april, små ynka rester av de gigantiska drivor på upp till tre meter som julstormen blåste ihop. På bilden ses en av dessa sorgliga lämningar av en tid som flytt..

Skärfläckorna som funnits hos oss några dagar nu, sågs födosöka livligt och hade tydligen hittat något efetrsom de sågs svälja och svälja oupphörligt. Det är klart att det måste finnas mat därute på bttnen, annars skulle ju inte tusentals gravänder och nästan lika många skärfläckor inte komma varje vår till en iskall Ölandskust redan i mars. Att de sedan drar iväg redan i juli verkar spånigt men har säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker.

Kvällsmålet hemma vid sjutiden intogs i dagsljus - en ovanlig upplevelse efter dessa månader av nattmörker och stearinljus.
Det vankas sommartemperaturer i helgen säger SMHI..