Nu är jag hemma igen efter ett besök i den Kungliga Huvudstaden. Som med alla tidigare besök där så är det jätteroligt att komma dit, men ännu roligare att åka därifrån. Glad över att jag inte bor där.
Våren har tagit lite paus igen - det går trögt så här i slutet av mars. Nordvästliga vindar brukar inte ge någon värme precis men temperaturen håller sig på plussidan i alla fall. Värst av alla vndar är nordosten, men den har vi sluppit på ett tag nu...
Men fåglarna kommer - jag väntar nu på sädesärlan. Några enstaka har faktiskt siktats.
Men i onsdags morse blev jag medveten om hur mycket det är som händer just nu, ibland med dunder och brak som snösmltning, men ibland tyst och stilla. Då på morgonen satt det inte mindre än fem bofinkar och sjöng för allt vad tygen håller i skogen uppe vid "landsvägen", rena revirstrider utkämpades. På samma plats morgonen innan satt där en enda bofink och sjöng. Om antalet hade femdubblats bara i "min" skog, hur många bofinkar har då inte tyst och stilla i skydd av nattens mörker vällt in över södra Sverige på en enda natt? Det bör ha rört sig om hundratusentals, kanske uppmot miljonen (eftersom det lär häcka 5-10 miljoner par bofink i vårt land).
Hemma bygger skatorna på sitt bo, stararna idiotsjunger och överaltt dessa sånglärkor.
Vårdagjämningen har passerat och likaså övergången till sommartid, så nu blir det inte att sitta inne på kvällarna längre.
Bara värmen också kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar