En vecka har gått sedan det senaste inlägget, en vecka som väderleksmässigt har kunnat klassificerats som "Tillbaka till kylskåpet!". Det kalla vädret återkom med en blek sol på dagarna och någon enstaka plusgrad och med svinkallt på nätterna. I förrgår skedde dock en omsvängning som naturligtvis föregicks av det obligatoriska snöfallet som gav en decimeter nysnö.
Idag flödar solen sedan igår morse och även om nätterna fortfarande är under nollan så har temperaturen idag orkat upp till +6.
Jag tillbringade ett par timmar vid Gårdby hamn i morse men kunde snart upptäcka att fågelsträcket inte kommit igång ännu. Inga ejdrar alls faktiskt, fastän de igår sågs i mångtusental i sydskåne. En storspov hördes på håll, de första vitkindade gässen, en flock om ca 40, drog lågt över vattnet mot norr samt en flock sångsvanar kom dragandes inifrån land och slog utanför hamnen.
Tofsviporna finns nu mangrannt på plats och revirstriderna är hårda och i skyn "slår lärkan sin fru", för att citera P. Ramel. Förutom de vitkindade och storspoven blev en ängspiplärka en primör.
Häromdagen flög en råka över tomten, också den sockenårskryss. Den arten kan faktiskt vara knivig vissa år. Så här långt har jag sett det mesta av de arter som finns i socknen, endast varfågeln har gäckat mig. Jag har gjort några försök på de två-tre som finns i socknen (en i Ekelunda, en runt Gårdby hamn - Bläsinge och en i södra delen av socknen, den sistnämnda troligensamma individ som roade sig genom att leka kurragömma med en blåmes på tomten på annandag jul i snöstorm), men min envisa förkylning har hindrat det som tidigare år alltid har fungerat: en flera timar lång vandring mellan Ekelunda och Dröstorpsmossen.
Noterbart är också att ingen gråsiska, snösparv eller vinterhämpling har setts i år, inte heller grönsiska.
Är då våren sen eller inte? För att få ett mått på det så tar jag till "blåsippeindexet".
Vad i hela friden än nu detta? Jo se - idag fyller min mellanson Jonas år, hela 36 stycken år faktiskt. När han var liten brukade vi varje år plocka några blåsippor som sedan sattes i en äggkopp och placerades på den bricka som bars in vid grattandet i arla morgonstund. Det hände vid blott några enstaka tillfällen att våren var så sen att ingen blåsippa fanns att tillgå.
Och i år tycks det vara likadant, att blåsippan inte alls "i backarna stå", utan kurar i den stenhårda tjälen.
"Blåsippeindexet" visar därmed att våren på Ölandi år är senare än vanligt. Så här långt alltså.
Jag skev tidigare att våren är kommen när jag ser solen i backspegeln på morgonen när jag far över alvaret mot jobbet i Mörbylånga. Så var det i fredags, så nu säger alltså "solindexet" att det är vår.
Och då är det så!
Jag väntar nu på sädesärlan - den första kommer nästa vecka.
Till sist, tänk vad ljust det blivit, marssolen skiner så att det nästan gör ont i ögonen. Vi hälsar ljuset. Ludvig Rasmussen kåserade om detta i "Gomorron världen" i P1 i morse. Hans tes är att allt beror på vad man jämför med. Och jämfört med vintermörkret så har onekligen ljuset exploderat. men om man tänker efter så står solen lika högt nu som i september, den månad då vi anser att det stora mörkret har sänkt sig över landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar