Vårens första försök

Så kom den - dagen då våren gjorde sitt första trevande försök,  igår, i lördags. Dagen började som  alla andra i mer än en månad med en kall morgon, minusgrader, frostdimma och med SMHI som klockan 06.55 deklarerade att temperaturen i sydöstra Sverige bara skulle orka med någon enstaka plusgrad. Jag hade min vän Kjell Yngerskog på besök från Stockholm och vi beslöt i alla fall att åka ut och vi siktade på Ottenby. Målet var att beskåda de tvenne berglärkor som övervintrat där samt att leta efter Caracarna. Vi lyckades inte med något av dessa mål, men i stället mötte vi våren. Den kom vid Ottenby i skepnad av årets första sånglärka (efter det att vi kikade på en vinterfågel - en snösparvhona) och en bläsgås tillsammans med två grågäss. Uppe i Sandvik gick en ensam ljungpipare. En fin vandring gjorde vi ut på Schäferi. Men här var det kallt, bara en plusgrad som SMHI utlovade. Några havsörnar kretsade över lunden och tillsammans med Bosse C och Göran beslöt vi fara norrut.
Se där, i solen steg temperaturen till årsbästa +6 grader, några lärkor flög förbi och en sjöng till och med en svag trudelutt.
Men vi var på örnsafari efter stäppörn och en möjlig kandidat SV om Kvinsgröta sågs på för långt håll för att säkert kunna identifieras. Vidare mot Seberneby och där kom tre örnar förbi, en havsörn och två solbelysra unga kungsörnar, de såg ut som 2K. De satte sig tätt ihop i en tall.

Kungsörnar. Foto: Kjel Yngerskog

En möjlig stäppörn kom sträckande söderifrån men efterhandsgranskning av foton visar på ung havsörn.
Då ringer telefonen, Markus Tallroth har fårr larm om en alförrädare, en hona i min hemmasocknen Sandby, vid Gårdby hamn. Så Kjell och jag åker iväg på drag - hemöver! Väl på plats har alförrädaren helt "förrädiskt" gått upp i rök (inte helt troligt) eller försvunnit in i packisen (lite mer troligt) eller så och efter en timme ger vi upp, dvs Kjell och jag, de andra vandrar norröver  mot Bläsinge. Det gick ju som det gick, vi hann inte många kilometer förrän vi blev tillbakakallade och efter en kilometers vandring såg vi alförrädarhonan fint bland isflaken.  För att understryka att det trots allt var vår och inte vinter som isflaken indikerade, flög några gravänder förbi norrut liksom en sädgås och en bläsgås bland grågässen. Men salskrakarna var vinterfina och storskrakarna var så där svagt gult karamellfärgade som de bara är så här års. Alfåglarna börjar också visa sommardräktsantydningar.
På kvällen minskar nordvästvinden, luften är kylig och himmlen stjärnklar. Jo det blev en kall natt igen!

Men vag gör väl det - mitt kära AIK inte bara klarade sig kvar i Elitserien, de knep sista slutspelsplatsen. HEJA AIK!
Söndagen blev solig som attan men temperaturen orkade bara upp i en plusgrad och av döma av larmen så händer inte mer i fågelväg idag än att alförrädaren är kvar. Jag måste vara försiktig med min envisa förkylning, så det mesta av dagen tillbringade jag framför TV:n och Vasaloppet. Och nu stundar tvenne arbetsdagar.