Nu ligger den noratlantiska oscilationen rätt igen och därför vandrar lågtrycken sin vanliga bana över landet igen sedan en vecka. För Ölands del innebär det att västvinden kramar musten ur snön så att idag är det mer barmark än snö. På fälten ännu mer barmark. Inte är det konstigt att snön försvinner när det igår var sex plusgrader och sol. Vår fågelmatning ligger nästan tom, endast de lokala mesarna kommer för att kapa åt sig jordnötter (=favoriter). Idag kom min första entita för året på besök.
Men vårfåglarna lyser med sin frånvaro - nästan. Igår kom sju starar på besök och de var inte ensamma, småflockar sågs på flera platser på södra Öland. Men inga tofsvipor och en enda sånglärka (Lindby) har setts nu i helgen.
Och igår sjöng den första talgoxen i byn! Och grönfinkarna tänker snart börja - det syns på deras uppblåsta beteende.
Växtligheten har fortfarande total stiltje och det är endast vår krukade svarta vinbärsbuske som man kan ana knoppar på. Snöstormen har gått jättehårt åt växtligheten och då främst buskarna. Vår rododondron ligger som en bruten man jämns med backen. Bambun har klarat sig lite bättre och grävdes fram ur snön idag.
Medan vi höll på att vårstäda - ja om att gräva fram buskar ur meterdjup snö är att vårstäda - så cirklade två havsörnar över tomten i något som inte var parningsdans, men inte heller så där väldans långt ifrån. En av fåglarna var nästan adult, troligen 4-5K medan den andra var yngre. Kanske de känner på varandra inför framtiden? Det är - med 40 års perspektiv - häpnadsväckande att jag kan stå på min tomt på östra Öland och se flera havsörnar samtidigt. Vem kunde ha trott det, eller ens hoppats - då vid sjuttiotalets mitt när vi i Ölands ornitologiska förenings regi matade spillrorna av den svenska havsörnsstammen vid Södra Baspunkten på Stora Alvaret? Med självdöda grisar från lantbrukare Gösta Gärdå i Rockneby..
I morse när vi vaknade vid sjutiden så hade det börjat ljusna ute. Hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar