Efter regnet

Oj oj vad det har regnat. Vi har fått 35 mm här i Sandby, vilket är mycket för östra Öland. Tornseglarna är kvar, de svävar just nu, just nu när det slutat regna, sakta, sakta i den avtagande vinden från nordost. Ladusvalan och ringduvan tar det lite extra lugnt och en genomblöt sädesärla ruskar på sig på telefontråden.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.

Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.

Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.

En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.