Så kom den då värmen till slut, riktigt god värme. Igår eftermiddag blev det drygt 15 grader på eftermiddagen hemma i Sandby. Och liksom för att bekräfta detta så satt han där, sädesärlan, på Ullas (=närmsta grannen) TV-mast, lugnt och stilla. Några enstaka "tsilitt" lät han höra, så där i förbigående, liksom ville han säga: "Hallå där, jag är tillbaka!" med det lugn och självförtroende som bara den får som har klarat av en flera hundra mil lång flyttning till Egypten och tillbaka. Och att ha överlevt även vintern där nere. Såg han pyramiderna mån tro?
Jag lyfte på gubbakepsen igen och hälsade honom hjärtligt välkommen tillbaka. Det känns gott att veta att sädesärlor nu kommer att vara en daglig kompanjon i nästan sju månader. Kring den 15 oktober brukar de sista ses här i byn, någon eller några veckor senare nere vid sjön.
Naturen rustar sig nu för den hektiska våren, tiden för förökning. Gråsparvarna flyger oupphörligt in under takpannorna med grässtrån. De är så granna så här års. Hanen har praktdräkt med intensiva toner i grått, brunt och svart med kritvita partier och med kolsvart näbb. Denna svarta näbb fungerar som ett bevis på att här i denna grabb finns det finfina gener. Honornas dräkt är också lite mer kontrastrik än den vanliga ytterst diskreta. "Färgsprakande" är inget adjektiv man någonsin tar till vad gäller gråsparvar, men så här års har det i alla fall gått ordentligt åt det hållet.
Stararna är också igång med bobygge och hanarna sjunger så intensivt att man häpnar. Tidigare år tycks skärfläckans läte vara favorithärmningen. Den hörs i år också, men nu är det gluttsnäppans dubbla "tju tju" som är dominerande.
Även de stora fåglarna är igång och för några dagar sedan blev jag åsyna vittne till ett kärleksmöte mellan två ormvråkar. "Det gick fort - sa flickan!". Mötet uppe i en trädtopp var över på några få röda sekunder.
Tänk vad fort det växlar i fågelvärlden. För tre dagar sedan var hela tillvaron full av trastar, trastar och åter trastar, såväl här i Sandby som på hela Öland och säkerligen hela södra Sverige. Rödvingetrastarnas enkla sång ljöd ur hundratals strupar uppifrån landsvägen och bildade en mäktig bakgrundsfond. Men nu kväll, efter det att ett lågtryck med lite regn passerat och den NV vinden tagit fart ordentligt, är det bara de lokala koltrastarna som representerar släktet. Rödvingarna och björktrastarna har dragit vidare. Norrlands skogar hägrar.
Norrlandsstuket märks även för andra arter. I går såg jag en flock om 55 tofsvipor nere vid sjön. De var uppenbarligen fåglar som ville norrut. I kontrast till detta ses de lokala tofsvipehanarna, vilkas liv de senaste veckorna har gått åt till långa, hårda och intensiva revirstrider, just nu bevaka sina äggläggande fruar mot allehanda hot.
Vi gick en liten sväng ikväll Liselotte och jag. I blåsten höll lärkorna näbben men i tallet sjöng vårens första steglits och över ängarna svävade likaså den första bruna kärrhöken, en hane. Hanarna kommer alltid först när det gäller alla våra flyttfåglar. De har mest bråttom - det gäller att besätta reviret innan någon annan karlslok kommmer före.
Och vårens första gransångare hördes locka i tallet öster om hästhagen - ljuvligt!
Nu reser jag på några dagar till Köpenhamn med jobbet. Den tid som blir över kommer vi att tillbringa i konstmuseet i Louisiana. Pablo Picassos tavlor lockar. Hans många kubistiska damer med sillar uppe på skallen i all ära, men han VAR en stor konstnär som kunde sin sak bättre än nästan någon annan . Hoppas det finns skisser med på utställningen - där visar han sitt absoluta mästerskap.
Till sist för den läsare som orkat ända hit och undrar över "lite snö" i titeln på detta inlägg. Jo det finns faktiskt lite snö kvar på de platser där drivorna var som allra högst, tre-fyra meter höga. Igår såg jag det på två ställen längs Resmovägen, men idag finns bara en enda driva kvar, Urbans hopskottade jättedriva, nu reducerad till en lite smutsvit dvärg. Så det kan gå...
torsdag 7 april 2011
söndag 3 april 2011
Rödvingetrast, rödbena, rödhake men ingen (svart) rödstjärt
Nu kommer trastarna. Det har varit ont om dom, förutom då de stackars övervintrande koltrastarna och de taltrastar som sträckte in i mängd för drygt en vecka sedan.
Idag såg jag årets första björktrast. Jag skojar inte, det dröjde ända till idag innan de kom inom synhåll. Ja jag vet att jag inte haft världens bästa skådarvinter med all min förkylning, men ändå.
Och idag kom rödvingetrastarna också. Enstaka än så länge och inte dessa stora flockar som kan "lyfta" en hel lund med sin sång.
Och jösses vad de är vackra i sin praktdräkt. Denna blandning av vitt, jordbrunt, svart och intensivt rött tar andan ur mig. Det är bara att erkänna - jag gillar trastar skarpt. Det har setts en del dubbeltrastar idag också, så det får bli min mission de närmaste dagarna att hitta dylika i socknen. Och snart är ringtrastarna också här.
Det är vår i luften fastän SMHI:s utlovade 15 grader och sol blev 10 grader och dimma, dimma, dimma. En varm sydlig luftström blir på Öland när havet är ca plus 4 grader, just det, en intensivt kall luftström. Jag åkte ner till Sandbymålet (så kallas stranden norr om Hålnäsdungen på Sandby skjutfält på militärspråk sedan den tid då fältet verkligen var ett skjutfält för Lansen, Draken och under de sista åren i början av 1980-talet, Viggen). Det var verkligen svinkallt och det som gladde var en ensam skärpiplärka, två sädesärlor, ett gäng glada krickor samt årets första rödbena.
Jag trodde länge att årets första glutt också passerade byn tidigare på dagen, men det var vår virtuosstare, han med den perfekta skärfläckehärmningen, som spelade mig ett spratt.
När jag gick där nere vid stranden passade mitt BMS på att balla ur och jag fick inte det larm som kunde ha förändrat, om inte mitt liv, så i alla fall min dag. Vår käre stäppörn, den som varit på Öland i drygt två år nu, passerade i god fart Stenåsabadet (där den larmades), Södra Sandby (där den också larmades) samt rakt över min tomt på vä norrut. Allt detta enligt Klevemark som var åsyna vittne. Och jag visste ingenting där jag stretade fram i snålblåsten en kilometer längre österut. Jag har tidigar missat såväl kungsörn som kejsarörn från tomten. så Aquilaörnar är inte min specialitet. Ett parande ormvråkspar fick bli en ytterst blygsam ersättning.
Idag såg jag årets första björktrast. Jag skojar inte, det dröjde ända till idag innan de kom inom synhåll. Ja jag vet att jag inte haft världens bästa skådarvinter med all min förkylning, men ändå.
Och idag kom rödvingetrastarna också. Enstaka än så länge och inte dessa stora flockar som kan "lyfta" en hel lund med sin sång.
Och jösses vad de är vackra i sin praktdräkt. Denna blandning av vitt, jordbrunt, svart och intensivt rött tar andan ur mig. Det är bara att erkänna - jag gillar trastar skarpt. Det har setts en del dubbeltrastar idag också, så det får bli min mission de närmaste dagarna att hitta dylika i socknen. Och snart är ringtrastarna också här.
Det är vår i luften fastän SMHI:s utlovade 15 grader och sol blev 10 grader och dimma, dimma, dimma. En varm sydlig luftström blir på Öland när havet är ca plus 4 grader, just det, en intensivt kall luftström. Jag åkte ner till Sandbymålet (så kallas stranden norr om Hålnäsdungen på Sandby skjutfält på militärspråk sedan den tid då fältet verkligen var ett skjutfält för Lansen, Draken och under de sista åren i början av 1980-talet, Viggen). Det var verkligen svinkallt och det som gladde var en ensam skärpiplärka, två sädesärlor, ett gäng glada krickor samt årets första rödbena.
Jag trodde länge att årets första glutt också passerade byn tidigare på dagen, men det var vår virtuosstare, han med den perfekta skärfläckehärmningen, som spelade mig ett spratt.
När jag gick där nere vid stranden passade mitt BMS på att balla ur och jag fick inte det larm som kunde ha förändrat, om inte mitt liv, så i alla fall min dag. Vår käre stäppörn, den som varit på Öland i drygt två år nu, passerade i god fart Stenåsabadet (där den larmades), Södra Sandby (där den också larmades) samt rakt över min tomt på vä norrut. Allt detta enligt Klevemark som var åsyna vittne. Och jag visste ingenting där jag stretade fram i snålblåsten en kilometer längre österut. Jag har tidigar missat såväl kungsörn som kejsarörn från tomten. så Aquilaörnar är inte min specialitet. Ett parande ormvråkspar fick bli en ytterst blygsam ersättning.
fredag 1 april 2011
Hej herr Sädesärla!
Idag kändes det redan i morse att vintern var på reträtt. En av ytterst få morgnar sedan i mitten av november (=drygt fyra månader) som det var plusgrader redan i gryningen. Ett lätt duggregn förstärkte effekten och Liselotte såg första rödhaken för året på tomten.
Efter jobbet blev det av naturliga skäl (=fredag eftermiddag) en liten fågelsväng ner till sjön och knappt hade jag parkerat bilen förrän den satt där - sädesärlan. Ute på havet sam två doppingar ihop, av två sorter högst pedagogiskt, en svarthakedopping och en gråhakedopping, bägge i mer vinter- än sommardräkt. En liten tubsvepning åt vänster och se- tvenne storlommar i nästan sommardräkt fanns väl där, helt enkelt! En flock vitkindade gäss hade bråttom mot norr och en storspov drillade.
Inga skärpiplärkor dock.
Skärfläckorna som funnits hos oss några dagar nu, sågs födosöka livligt och hade tydligen hittat något efetrsom de sågs svälja och svälja oupphörligt. Det är klart att det måste finnas mat därute på bttnen, annars skulle ju inte tusentals gravänder och nästan lika många skärfläckor inte komma varje vår till en iskall Ölandskust redan i mars. Att de sedan drar iväg redan i juli verkar spånigt men har säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker.
Kvällsmålet hemma vid sjutiden intogs i dagsljus - en ovanlig upplevelse efter dessa månader av nattmörker och stearinljus.
Det vankas sommartemperaturer i helgen säger SMHI..
måndag 28 mars 2011
Kallt och varmt
Nu är jag hemma igen efter ett besök i den Kungliga Huvudstaden. Som med alla tidigare besök där så är det jätteroligt att komma dit, men ännu roligare att åka därifrån. Glad över att jag inte bor där.
Våren har tagit lite paus igen - det går trögt så här i slutet av mars. Nordvästliga vindar brukar inte ge någon värme precis men temperaturen håller sig på plussidan i alla fall. Värst av alla vndar är nordosten, men den har vi sluppit på ett tag nu...
Men fåglarna kommer - jag väntar nu på sädesärlan. Några enstaka har faktiskt siktats.
Men i onsdags morse blev jag medveten om hur mycket det är som händer just nu, ibland med dunder och brak som snösmltning, men ibland tyst och stilla. Då på morgonen satt det inte mindre än fem bofinkar och sjöng för allt vad tygen håller i skogen uppe vid "landsvägen", rena revirstrider utkämpades. På samma plats morgonen innan satt där en enda bofink och sjöng. Om antalet hade femdubblats bara i "min" skog, hur många bofinkar har då inte tyst och stilla i skydd av nattens mörker vällt in över södra Sverige på en enda natt? Det bör ha rört sig om hundratusentals, kanske uppmot miljonen (eftersom det lär häcka 5-10 miljoner par bofink i vårt land).
Hemma bygger skatorna på sitt bo, stararna idiotsjunger och överaltt dessa sånglärkor.
Vårdagjämningen har passerat och likaså övergången till sommartid, så nu blir det inte att sitta inne på kvällarna längre.
Bara värmen också kommer...
Våren har tagit lite paus igen - det går trögt så här i slutet av mars. Nordvästliga vindar brukar inte ge någon värme precis men temperaturen håller sig på plussidan i alla fall. Värst av alla vndar är nordosten, men den har vi sluppit på ett tag nu...
Men fåglarna kommer - jag väntar nu på sädesärlan. Några enstaka har faktiskt siktats.
Men i onsdags morse blev jag medveten om hur mycket det är som händer just nu, ibland med dunder och brak som snösmltning, men ibland tyst och stilla. Då på morgonen satt det inte mindre än fem bofinkar och sjöng för allt vad tygen håller i skogen uppe vid "landsvägen", rena revirstrider utkämpades. På samma plats morgonen innan satt där en enda bofink och sjöng. Om antalet hade femdubblats bara i "min" skog, hur många bofinkar har då inte tyst och stilla i skydd av nattens mörker vällt in över södra Sverige på en enda natt? Det bör ha rört sig om hundratusentals, kanske uppmot miljonen (eftersom det lär häcka 5-10 miljoner par bofink i vårt land).
Hemma bygger skatorna på sitt bo, stararna idiotsjunger och överaltt dessa sånglärkor.
Vårdagjämningen har passerat och likaså övergången till sommartid, så nu blir det inte att sitta inne på kvällarna längre.
Bara värmen också kommer...
söndag 20 mars 2011
Sol och värme...nåja det förstnämnda i alla fall.
En vecka har gått sedan det senaste inlägget, en vecka som väderleksmässigt har kunnat klassificerats som "Tillbaka till kylskåpet!". Det kalla vädret återkom med en blek sol på dagarna och någon enstaka plusgrad och med svinkallt på nätterna. I förrgår skedde dock en omsvängning som naturligtvis föregicks av det obligatoriska snöfallet som gav en decimeter nysnö.
Idag flödar solen sedan igår morse och även om nätterna fortfarande är under nollan så har temperaturen idag orkat upp till +6.
Jag tillbringade ett par timmar vid Gårdby hamn i morse men kunde snart upptäcka att fågelsträcket inte kommit igång ännu. Inga ejdrar alls faktiskt, fastän de igår sågs i mångtusental i sydskåne. En storspov hördes på håll, de första vitkindade gässen, en flock om ca 40, drog lågt över vattnet mot norr samt en flock sångsvanar kom dragandes inifrån land och slog utanför hamnen.
Tofsviporna finns nu mangrannt på plats och revirstriderna är hårda och i skyn "slår lärkan sin fru", för att citera P. Ramel. Förutom de vitkindade och storspoven blev en ängspiplärka en primör.
Häromdagen flög en råka över tomten, också den sockenårskryss. Den arten kan faktiskt vara knivig vissa år. Så här långt har jag sett det mesta av de arter som finns i socknen, endast varfågeln har gäckat mig. Jag har gjort några försök på de två-tre som finns i socknen (en i Ekelunda, en runt Gårdby hamn - Bläsinge och en i södra delen av socknen, den sistnämnda troligensamma individ som roade sig genom att leka kurragömma med en blåmes på tomten på annandag jul i snöstorm), men min envisa förkylning har hindrat det som tidigare år alltid har fungerat: en flera timar lång vandring mellan Ekelunda och Dröstorpsmossen.
Noterbart är också att ingen gråsiska, snösparv eller vinterhämpling har setts i år, inte heller grönsiska.
Är då våren sen eller inte? För att få ett mått på det så tar jag till "blåsippeindexet".
Vad i hela friden än nu detta? Jo se - idag fyller min mellanson Jonas år, hela 36 stycken år faktiskt. När han var liten brukade vi varje år plocka några blåsippor som sedan sattes i en äggkopp och placerades på den bricka som bars in vid grattandet i arla morgonstund. Det hände vid blott några enstaka tillfällen att våren var så sen att ingen blåsippa fanns att tillgå.
Och i år tycks det vara likadant, att blåsippan inte alls "i backarna stå", utan kurar i den stenhårda tjälen.
"Blåsippeindexet" visar därmed att våren på Ölandi år är senare än vanligt. Så här långt alltså.
Jag skev tidigare att våren är kommen när jag ser solen i backspegeln på morgonen när jag far över alvaret mot jobbet i Mörbylånga. Så var det i fredags, så nu säger alltså "solindexet" att det är vår.
Och då är det så!
Jag väntar nu på sädesärlan - den första kommer nästa vecka.
Till sist, tänk vad ljust det blivit, marssolen skiner så att det nästan gör ont i ögonen. Vi hälsar ljuset. Ludvig Rasmussen kåserade om detta i "Gomorron världen" i P1 i morse. Hans tes är att allt beror på vad man jämför med. Och jämfört med vintermörkret så har onekligen ljuset exploderat. men om man tänker efter så står solen lika högt nu som i september, den månad då vi anser att det stora mörkret har sänkt sig över landet.
Idag flödar solen sedan igår morse och även om nätterna fortfarande är under nollan så har temperaturen idag orkat upp till +6.
Jag tillbringade ett par timmar vid Gårdby hamn i morse men kunde snart upptäcka att fågelsträcket inte kommit igång ännu. Inga ejdrar alls faktiskt, fastän de igår sågs i mångtusental i sydskåne. En storspov hördes på håll, de första vitkindade gässen, en flock om ca 40, drog lågt över vattnet mot norr samt en flock sångsvanar kom dragandes inifrån land och slog utanför hamnen.
Tofsviporna finns nu mangrannt på plats och revirstriderna är hårda och i skyn "slår lärkan sin fru", för att citera P. Ramel. Förutom de vitkindade och storspoven blev en ängspiplärka en primör.
Häromdagen flög en råka över tomten, också den sockenårskryss. Den arten kan faktiskt vara knivig vissa år. Så här långt har jag sett det mesta av de arter som finns i socknen, endast varfågeln har gäckat mig. Jag har gjort några försök på de två-tre som finns i socknen (en i Ekelunda, en runt Gårdby hamn - Bläsinge och en i södra delen av socknen, den sistnämnda troligensamma individ som roade sig genom att leka kurragömma med en blåmes på tomten på annandag jul i snöstorm), men min envisa förkylning har hindrat det som tidigare år alltid har fungerat: en flera timar lång vandring mellan Ekelunda och Dröstorpsmossen.
Noterbart är också att ingen gråsiska, snösparv eller vinterhämpling har setts i år, inte heller grönsiska.
Är då våren sen eller inte? För att få ett mått på det så tar jag till "blåsippeindexet".
Vad i hela friden än nu detta? Jo se - idag fyller min mellanson Jonas år, hela 36 stycken år faktiskt. När han var liten brukade vi varje år plocka några blåsippor som sedan sattes i en äggkopp och placerades på den bricka som bars in vid grattandet i arla morgonstund. Det hände vid blott några enstaka tillfällen att våren var så sen att ingen blåsippa fanns att tillgå.
Och i år tycks det vara likadant, att blåsippan inte alls "i backarna stå", utan kurar i den stenhårda tjälen.
"Blåsippeindexet" visar därmed att våren på Ölandi år är senare än vanligt. Så här långt alltså.
Jag skev tidigare att våren är kommen när jag ser solen i backspegeln på morgonen när jag far över alvaret mot jobbet i Mörbylånga. Så var det i fredags, så nu säger alltså "solindexet" att det är vår.
Och då är det så!
Jag väntar nu på sädesärlan - den första kommer nästa vecka.
Till sist, tänk vad ljust det blivit, marssolen skiner så att det nästan gör ont i ögonen. Vi hälsar ljuset. Ludvig Rasmussen kåserade om detta i "Gomorron världen" i P1 i morse. Hans tes är att allt beror på vad man jämför med. Och jämfört med vintermörkret så har onekligen ljuset exploderat. men om man tänker efter så står solen lika högt nu som i september, den månad då vi anser att det stora mörkret har sänkt sig över landet.
söndag 13 mars 2011
Våren är kommen - skrattmåsen är här!
Så kom den då äntligen på allvar - våren. Vädret är inte så imponerande, fortfarande frost varje natt, men sydvästvinden finns där, fågelvinden. De senaste tre dagarna har vårfåglarna formligen vällt in i stora "stim"!
Det började för en vecka sedan med enstaka lärkor och gravänder. I mitten av veckan fanns de överallt och lärksången satte igång.
Men igår vid Gårdby hamn möttes jag redan när jag steg ur bilden av skrattmåsarnas glada (?) skrin och nu var de här, de chokladhuvade skrattmåsarna som avvek kraftigt från sina blekansikten till bröder och systrar som övervintrat och inte fått tillräckligt med solhormoner ännu.
Redan Gunnar Brusewitz på sin tid brukade utropa skrattmåsen som det mest pålitliga vårtecknet i Stockholmstrakten och under min mångåriga vistelse på Öland har jag kommit att tycka detsamma. Någon eller några dagar innan mitten av mars kommer de - i år alltså den 12:e.
Men det finns ju fler arter att notera: Tomtens (ja inte jultomtens alltså) egen ringduva sjöng i morse, stararna gjorde detsamma i förrgår - den 11:e. Fast de är inte så många ännu, bara ett fåtal. Risken finns att det inte blir så många. Sedan jag flyttade hit 1998 och då det bara på Karins hus häckade minst sex par (förra året inget) så har nästan 90% av Sandbybeståndet försvunnit.
Blåduvor - en hel flock - sågs idag och tofsviporna är så många att de enligt Ulla-Brill Andersson nästan "behöver ta kölapp" vid rastplatserna på våra strandängar. Ingen storspov ännu, fastän den setts av Dalle i Alby.
Övriga obsar: Gårdby hamn 12/3: Sädgås - 2 ex med grågäss. Bläsand - en flock mot norr. Smålom - 1 rastande, Alförrädare - borta. Skrattmås - som sagt, ca tiotalet i sommardräkt. Större strandpipare - årets första lockade fint. Strandskata - två stycken på "Revet". Just detta rev har även tidigare år presterat väldigt tidiga "strator". Sist ,en inte minst, Sandbyårskrysset Storskarv - hela 20 st på nämnda rev.
Lägg därtill ett havsörnspar så kan jag nog säga att dagen var helt OK.
På kvällen avtackades Agneta från tandkliniken när hon nu går i pension. Vi gick på musical - "Skönheten och odjuret" å aulan i köpingen. Kul!
Idag var jag bara ute lite (måste vara rädd om min förkylning), men jag hann med en liten vandring i Skarpa Alby. Som ses av bilderna så finns snön kvar i skyddade lägen och vinden är inte helt varm..
Inte mycket fågel på den vandringen blev det heller artmässigt utom att det fanns koltrastar överallt, överallt. Jag har sällan sett såna koncentrationer och i vilket fall aldrig så här tidigt på året. Kan det månne vara våra "egna" koltrastar, de som normalt övervintrar hos oss men som av förvinterns kyla och snö fördrevs söderöver, som nu är tilllbaka?
Det började för en vecka sedan med enstaka lärkor och gravänder. I mitten av veckan fanns de överallt och lärksången satte igång.
Men igår vid Gårdby hamn möttes jag redan när jag steg ur bilden av skrattmåsarnas glada (?) skrin och nu var de här, de chokladhuvade skrattmåsarna som avvek kraftigt från sina blekansikten till bröder och systrar som övervintrat och inte fått tillräckligt med solhormoner ännu.
Redan Gunnar Brusewitz på sin tid brukade utropa skrattmåsen som det mest pålitliga vårtecknet i Stockholmstrakten och under min mångåriga vistelse på Öland har jag kommit att tycka detsamma. Någon eller några dagar innan mitten av mars kommer de - i år alltså den 12:e.
Men det finns ju fler arter att notera: Tomtens (ja inte jultomtens alltså) egen ringduva sjöng i morse, stararna gjorde detsamma i förrgår - den 11:e. Fast de är inte så många ännu, bara ett fåtal. Risken finns att det inte blir så många. Sedan jag flyttade hit 1998 och då det bara på Karins hus häckade minst sex par (förra året inget) så har nästan 90% av Sandbybeståndet försvunnit.
Blåduvor - en hel flock - sågs idag och tofsviporna är så många att de enligt Ulla-Brill Andersson nästan "behöver ta kölapp" vid rastplatserna på våra strandängar. Ingen storspov ännu, fastän den setts av Dalle i Alby.
Övriga obsar: Gårdby hamn 12/3: Sädgås - 2 ex med grågäss. Bläsand - en flock mot norr. Smålom - 1 rastande, Alförrädare - borta. Skrattmås - som sagt, ca tiotalet i sommardräkt. Större strandpipare - årets första lockade fint. Strandskata - två stycken på "Revet". Just detta rev har även tidigare år presterat väldigt tidiga "strator". Sist ,en inte minst, Sandbyårskrysset Storskarv - hela 20 st på nämnda rev.
Lägg därtill ett havsörnspar så kan jag nog säga att dagen var helt OK.
På kvällen avtackades Agneta från tandkliniken när hon nu går i pension. Vi gick på musical - "Skönheten och odjuret" å aulan i köpingen. Kul!
Idag var jag bara ute lite (måste vara rädd om min förkylning), men jag hann med en liten vandring i Skarpa Alby. Som ses av bilderna så finns snön kvar i skyddade lägen och vinden är inte helt varm..
Inte mycket fågel på den vandringen blev det heller artmässigt utom att det fanns koltrastar överallt, överallt. Jag har sällan sett såna koncentrationer och i vilket fall aldrig så här tidigt på året. Kan det månne vara våra "egna" koltrastar, de som normalt övervintrar hos oss men som av förvinterns kyla och snö fördrevs söderöver, som nu är tilllbaka?
Skarpa Alby 2011-03-13
söndag 6 mars 2011
Vårens första försök
Så kom den - dagen då våren gjorde sitt första trevande försök, igår, i lördags. Dagen började som alla andra i mer än en månad med en kall morgon, minusgrader, frostdimma och med SMHI som klockan 06.55 deklarerade att temperaturen i sydöstra Sverige bara skulle orka med någon enstaka plusgrad. Jag hade min vän Kjell Yngerskog på besök från Stockholm och vi beslöt i alla fall att åka ut och vi siktade på Ottenby. Målet var att beskåda de tvenne berglärkor som övervintrat där samt att leta efter Caracarna. Vi lyckades inte med något av dessa mål, men i stället mötte vi våren. Den kom vid Ottenby i skepnad av årets första sånglärka (efter det att vi kikade på en vinterfågel - en snösparvhona) och en bläsgås tillsammans med två grågäss. Uppe i Sandvik gick en ensam ljungpipare. En fin vandring gjorde vi ut på Schäferi. Men här var det kallt, bara en plusgrad som SMHI utlovade. Några havsörnar kretsade över lunden och tillsammans med Bosse C och Göran beslöt vi fara norrut.
Se där, i solen steg temperaturen till årsbästa +6 grader, några lärkor flög förbi och en sjöng till och med en svag trudelutt.
Men vi var på örnsafari efter stäppörn och en möjlig kandidat SV om Kvinsgröta sågs på för långt håll för att säkert kunna identifieras. Vidare mot Seberneby och där kom tre örnar förbi, en havsörn och två solbelysra unga kungsörnar, de såg ut som 2K. De satte sig tätt ihop i en tall.
En möjlig stäppörn kom sträckande söderifrån men efterhandsgranskning av foton visar på ung havsörn.
Då ringer telefonen, Markus Tallroth har fårr larm om en alförrädare, en hona i min hemmasocknen Sandby, vid Gårdby hamn. Så Kjell och jag åker iväg på drag - hemöver! Väl på plats har alförrädaren helt "förrädiskt" gått upp i rök (inte helt troligt) eller försvunnit in i packisen (lite mer troligt) eller så och efter en timme ger vi upp, dvs Kjell och jag, de andra vandrar norröver mot Bläsinge. Det gick ju som det gick, vi hann inte många kilometer förrän vi blev tillbakakallade och efter en kilometers vandring såg vi alförrädarhonan fint bland isflaken. För att understryka att det trots allt var vår och inte vinter som isflaken indikerade, flög några gravänder förbi norrut liksom en sädgås och en bläsgås bland grågässen. Men salskrakarna var vinterfina och storskrakarna var så där svagt gult karamellfärgade som de bara är så här års. Alfåglarna börjar också visa sommardräktsantydningar.
På kvällen minskar nordvästvinden, luften är kylig och himmlen stjärnklar. Jo det blev en kall natt igen!
Men vag gör väl det - mitt kära AIK inte bara klarade sig kvar i Elitserien, de knep sista slutspelsplatsen. HEJA AIK!
Söndagen blev solig som attan men temperaturen orkade bara upp i en plusgrad och av döma av larmen så händer inte mer i fågelväg idag än att alförrädaren är kvar. Jag måste vara försiktig med min envisa förkylning, så det mesta av dagen tillbringade jag framför TV:n och Vasaloppet. Och nu stundar tvenne arbetsdagar.
Se där, i solen steg temperaturen till årsbästa +6 grader, några lärkor flög förbi och en sjöng till och med en svag trudelutt.
Men vi var på örnsafari efter stäppörn och en möjlig kandidat SV om Kvinsgröta sågs på för långt håll för att säkert kunna identifieras. Vidare mot Seberneby och där kom tre örnar förbi, en havsörn och två solbelysra unga kungsörnar, de såg ut som 2K. De satte sig tätt ihop i en tall.
Kungsörnar. Foto: Kjel Yngerskog
En möjlig stäppörn kom sträckande söderifrån men efterhandsgranskning av foton visar på ung havsörn.
Då ringer telefonen, Markus Tallroth har fårr larm om en alförrädare, en hona i min hemmasocknen Sandby, vid Gårdby hamn. Så Kjell och jag åker iväg på drag - hemöver! Väl på plats har alförrädaren helt "förrädiskt" gått upp i rök (inte helt troligt) eller försvunnit in i packisen (lite mer troligt) eller så och efter en timme ger vi upp, dvs Kjell och jag, de andra vandrar norröver mot Bläsinge. Det gick ju som det gick, vi hann inte många kilometer förrän vi blev tillbakakallade och efter en kilometers vandring såg vi alförrädarhonan fint bland isflaken. För att understryka att det trots allt var vår och inte vinter som isflaken indikerade, flög några gravänder förbi norrut liksom en sädgås och en bläsgås bland grågässen. Men salskrakarna var vinterfina och storskrakarna var så där svagt gult karamellfärgade som de bara är så här års. Alfåglarna börjar också visa sommardräktsantydningar.
På kvällen minskar nordvästvinden, luften är kylig och himmlen stjärnklar. Jo det blev en kall natt igen!
Söndagen blev solig som attan men temperaturen orkade bara upp i en plusgrad och av döma av larmen så händer inte mer i fågelväg idag än att alförrädaren är kvar. Jag måste vara försiktig med min envisa förkylning, så det mesta av dagen tillbringade jag framför TV:n och Vasaloppet. Och nu stundar tvenne arbetsdagar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)