Jah - här sitter jag inomhus sen en vecka och stirrar ut, förkyld och dan. Men det kunde ha varit värre, det kunde ha varit full vår med sprittande livsandar och kvrittande vårfåglar. Hur kul hade det då varit att "sitta inne"?
Men icke - Kung Bore är tillbaka med full kraft. Ett mäktigt högtryck har växt in, med centrum över mellersta delen av landet och med minusgrader allmänt samt i norr sträng kyla. I natt var det minus 41 i Karesuando och SJ har fått ställa in perontågen till Norra Norrland pga att toaletterna fryser... Vi har det lite bättre hos oss med ca minus 6 på nätterna och bara några få minusgrader dagtid. Men inan dess så paserade flera regnväder från sydväst och i princip all snö som bokstavligen "föll i fjol" tinade bort, förutom de värsta drivorna. Snacka om översvämningar, mest längs östra landsvägen och på alvaret. Med andra ord en typisk ölandsvinter.
Fåglar då - hann det komma några? Ja, alldeles innan kylan återkom så sträckte det sju sädgäss mot norr vid Hålnäs 11/2. Dagen därpå i den nordliga kulingen såg jag mina första grågäss för året - en plog om tiotalet i full carreta mot söder, lågmält (!) kacklande. Annars så stirrar jag tålmodigt ut mot fågelmatningen och det har gett en duvhök, två sparvhökar, massor av gulsparvar, grönfinkar och pilfinkar, tiotalet gråsparvar, två bofinkar (av ursprungligen tre) samt äntligen två stenknäckar och en vardera av entita och nötväcka. Nötväckan har jag bara noterat en enda gång förut under alla år från tomten, i fjol sommar hördes en från kyrkogården, men i går alltså en "äkta" på matningen.
Sparvhökhanen slog förresten en av våra fåtaliga gråsparvshanar i förrgår..
Men den första talgoxen satt och sjöng den 11:e - ovanligt sent faktiskt.
Till sist - vart har alla koltrastar tagit vägen? Har de strukit med? Endast en enda observation har jag gjort under den senaste veckan, en hane som helt struntade i de läckra äpplena och gick direkt på solrosfrön och jordnötter.
tisdag 15 februari 2011
söndag 6 februari 2011
Våraning
Nu ligger den noratlantiska oscilationen rätt igen och därför vandrar lågtrycken sin vanliga bana över landet igen sedan en vecka. För Ölands del innebär det att västvinden kramar musten ur snön så att idag är det mer barmark än snö. På fälten ännu mer barmark. Inte är det konstigt att snön försvinner när det igår var sex plusgrader och sol. Vår fågelmatning ligger nästan tom, endast de lokala mesarna kommer för att kapa åt sig jordnötter (=favoriter). Idag kom min första entita för året på besök.
Men vårfåglarna lyser med sin frånvaro - nästan. Igår kom sju starar på besök och de var inte ensamma, småflockar sågs på flera platser på södra Öland. Men inga tofsvipor och en enda sånglärka (Lindby) har setts nu i helgen.
Och igår sjöng den första talgoxen i byn! Och grönfinkarna tänker snart börja - det syns på deras uppblåsta beteende.
Växtligheten har fortfarande total stiltje och det är endast vår krukade svarta vinbärsbuske som man kan ana knoppar på. Snöstormen har gått jättehårt åt växtligheten och då främst buskarna. Vår rododondron ligger som en bruten man jämns med backen. Bambun har klarat sig lite bättre och grävdes fram ur snön idag.
Medan vi höll på att vårstäda - ja om att gräva fram buskar ur meterdjup snö är att vårstäda - så cirklade två havsörnar över tomten i något som inte var parningsdans, men inte heller så där väldans långt ifrån. En av fåglarna var nästan adult, troligen 4-5K medan den andra var yngre. Kanske de känner på varandra inför framtiden? Det är - med 40 års perspektiv - häpnadsväckande att jag kan stå på min tomt på östra Öland och se flera havsörnar samtidigt. Vem kunde ha trott det, eller ens hoppats - då vid sjuttiotalets mitt när vi i Ölands ornitologiska förenings regi matade spillrorna av den svenska havsörnsstammen vid Södra Baspunkten på Stora Alvaret? Med självdöda grisar från lantbrukare Gösta Gärdå i Rockneby..
I morse när vi vaknade vid sjutiden så hade det börjat ljusna ute. Hopp!
Men vårfåglarna lyser med sin frånvaro - nästan. Igår kom sju starar på besök och de var inte ensamma, småflockar sågs på flera platser på södra Öland. Men inga tofsvipor och en enda sånglärka (Lindby) har setts nu i helgen.
Och igår sjöng den första talgoxen i byn! Och grönfinkarna tänker snart börja - det syns på deras uppblåsta beteende.
Växtligheten har fortfarande total stiltje och det är endast vår krukade svarta vinbärsbuske som man kan ana knoppar på. Snöstormen har gått jättehårt åt växtligheten och då främst buskarna. Vår rododondron ligger som en bruten man jämns med backen. Bambun har klarat sig lite bättre och grävdes fram ur snön idag.
Medan vi höll på att vårstäda - ja om att gräva fram buskar ur meterdjup snö är att vårstäda - så cirklade två havsörnar över tomten i något som inte var parningsdans, men inte heller så där väldans långt ifrån. En av fåglarna var nästan adult, troligen 4-5K medan den andra var yngre. Kanske de känner på varandra inför framtiden? Det är - med 40 års perspektiv - häpnadsväckande att jag kan stå på min tomt på östra Öland och se flera havsörnar samtidigt. Vem kunde ha trott det, eller ens hoppats - då vid sjuttiotalets mitt när vi i Ölands ornitologiska förenings regi matade spillrorna av den svenska havsörnsstammen vid Södra Baspunkten på Stora Alvaret? Med självdöda grisar från lantbrukare Gösta Gärdå i Rockneby..
I morse när vi vaknade vid sjutiden så hade det börjat ljusna ute. Hopp!
måndag 31 januari 2011
Dödläge
Vad har vi för något väder egentligen? Vinter - ja, men vilken sort? Allt kretsar kring nollan, ibland över, ibland som idag lite under- Sol däruppe någonstans, här nere dimma eller något frostdimmeliknande tillstånd.
Allt i naturen väntar medans inget händer. Jo det blir lite ljusare för var dag.
Jag var i Göteborg i helgen och besökte Måns, så söndagen gick åt till IKEA.
På väg hem for jag via Mörbylånga och över alvaret vid Möckelmossen. Inte ett enda liv såg jag, inte ens en korp..
Men vår vän Herr Caracara sågs häromdagen uppe vid Kapelludden. Han har alltså förflyttat sig 50 km på ett dygn- Norrut dessutom!
Allt i naturen väntar medans inget händer. Jo det blir lite ljusare för var dag.
Jag var i Göteborg i helgen och besökte Måns, så söndagen gick åt till IKEA.
På väg hem for jag via Mörbylånga och över alvaret vid Möckelmossen. Inte ett enda liv såg jag, inte ens en korp..
Men vår vän Herr Caracara sågs häromdagen uppe vid Kapelludden. Han har alltså förflyttat sig 50 km på ett dygn- Norrut dessutom!
måndag 24 januari 2011
Sydamerikan på besök
Ölandsvinter, temperaturen pendlar kring nollan. Tövädret knaprar på snödrivorna och barmarksfläckarna blir allt fler. Vissa dagar skare som för fyra dagar sedan då Liselotte och jag gick ner till Hålnäsdungen. Det var som att "gå på stan", slätt som ett salsgolv, rakt över kärr och sänkor. Men himmel vad lite fågel! På två timmar såg vi bara två fågelindivider. Ja du läser rätt - två stycken. Men de var desto roligare - en gammal havsörn och en tofsvipa. Den sistnämnda kom i full fart norrifrån med sikte på södern. Vi förstår dig kompis!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Men så igår söndag bestämde jag mig för att leta reda på den förrymda sydamerikanska rovfågeln Caracara som setts på ön i en knapp vecka. Den satt till exempel häromdagen i ett träd nära oss, i Södra Sandby.
Alltnog, jag for iväg ner till Näsby där den setts dagen innan, men efter tre timmars letande gav jag upp och for hem. DÅ larmades den väl ut sittande på taket till bastun i Gräsgård. Liselotte föreslog en utflykt och vi for dit och se - den kom flygandes så vackert i två omgångar.
Historien bakom är den att samma individ sågs flera gånger i Danmark 2009 för att ta sig över till Skåne under hösten samma år. Sedan är allt tyst tills den nu upptäcktes på Öland. Den har alltså klarat två vintrar. Den lever främst av döda djur och är lite gamlik både till utseendet och vanorna. Kallas också Turkey Vulture. Men vilken lattjo fågel för att citera kalle Anka!
Foto: Ragnar Gustafsson
tisdag 18 januari 2011
Dagarna blir längre
Snön smälter i rasande fart nu och de första översvämningarna finns nu på Resmovägen. Ja den heter så för oss boende på "Östra sie". För Mörbylångaboende heter den Stenåsavägen. I vart fall går den över Stora Alvaret förbi Möckelmossen och just där är det översvämning och stora tjälförskjutningar så man får sakta ner ordentligt.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
Och dagarna blir längre, men hur mycket? Det finns flera sätt att ta reda på det. Om jag vill veta detta för dagens datum så kan jag gå in på: http://www.smhi.se/vadret och klicka fram till min favoritort och sen välja ort. I mitt fall Gårdby, 2 km härifrån.
Om jag vill ta reda på i förväg eller i efterhand när solen behagar masa sig upp eller ner, kan jag gå till
http://www.vader.se/site/soltid.asp
Där kan man få fram exakt tid för vilket datum som helst och för mig närmast i Kalmar.
En jämförelse visar att såväl soluppgång som solnedgång är en minut tidigare i Gårdby jämfört med Kalmar.
Vad kan man då göra med dessa "väderlösa" (förlåt!) uppgifter? Jo - jag fick fram att vid midvintersolståndet den 21 december gick solen upp i Gårdby 08.25 och ner 15.16. Vid nyår hade inte mycket skett, det brukar gå långsamt när det vänder, och motsvarande siffror var då: 08.27 och 15.25., dvs dagen hade bara blivit sju minuter längre på elva dagar..
Idag den 18 januari så går solen upp 08.14 och ner 15.53. Sedan midvintersolståndet har vi alltså, till dags dato utökat dagen med 48 minuter.
Ökningstakten per vecka ligger nu på ungerfär 21 minuter per vecka men kommer snart att öka till drygt 30 minuter per vecka. Tills den ljuvliga dag då jag första gången för året ser solen i backspegeln vid Möckelmossen på väg till jobbet 07.15 får jag alltså hia mig ytterligare en månad.
Men vi återkommer till det.
söndag 16 januari 2011
Töväder
Idag brakade de sydvästliga vindarna in över hela södra och mellersta Sverige, med pusgrader upp till Gävle. I Skåne upp till fem plusgrader men vi fick nöja oss med plus tre. Vinden, regnet i natt och nu på eftermiddagen en blek sol tär hårt på snötäcket och de första barmarksfläckarna har tinat fram. Det ser onekligen rätt bisarrt ut med gröna fläckar på fälten i kontrtast till de meterhöga snödrivorna längs vägarna.
Trots "värmen" så hopar sig inte vårtecknena på kö precis. Fåglarna är tysta och födosöker intensivt och inget ända tecken till spel eller sång kan märkas. Men det finns ändå en "föraning" om vår. Fast tecknen är små, små. Det är ljusare, lite, lite ljusare och lite längre dagar. Men än kan jag titta rakt på solskivani diset vid tvåtiden på eftermiddagen utan att bländas.
Fåglarna sjunger inte som sagt men lite börjar nu vårdräkten komma fram. De två bofinkhanarna börjar rodna till sig, gulsparvarna blir allt citrongulare och på fågelmatningen såg vi idag en oerhört grannn talgoxhane med en fjäderdräkt som skulle kunna föra honom långt i talgoxarnas"Mr Universum"-tävling. Eller så var det kontrasten till en ovanigt rufsig kollega på grenen intill som fick vår talgoxe att skina. Kollegan hade, såg vi senare, passat på att bada i en smältvattenpöl. Att bada i nollgradigt vatten... det måste finnas något skäl för detta, vågar vi gissa att eventuella parasiter i fjäderdräkten inte mår så bra av ett bad?
Jag gick på eftermiddagen Prästgatan upp till tallet i korsningen. Väldigt lite med fågel, men ett mesdrag gav i alla fall en svartmes (som blev sockenart nummer 30, tidigare oredovisad bergfink vid fågelmatningen blev nummer 29). Mesarna var ihärdigt födosökande och en blåmes sågs intensivt skala en murken tallkvist på bästa hackspettsmaner i jakt på dolda insekter. Gulsparvarna flockades på en uppskottad snöhög som täcktes av jordmassor från en ovanligt grundlig snöplog.
Tyvärr höll inte skaren för någon skogspromenad. Jag tror jag får plocka fram skidorna till nästa gång.
Till sist lite kuriosa: Igår upptäckte Lars Högström en sydamerikansk rovfågel - en Carracara - i Gårdby hamn, kalasande på en död hare. Den försvann tyvärr innan jag hann dit.
Trots "värmen" så hopar sig inte vårtecknena på kö precis. Fåglarna är tysta och födosöker intensivt och inget ända tecken till spel eller sång kan märkas. Men det finns ändå en "föraning" om vår. Fast tecknen är små, små. Det är ljusare, lite, lite ljusare och lite längre dagar. Men än kan jag titta rakt på solskivani diset vid tvåtiden på eftermiddagen utan att bländas.
Fåglarna sjunger inte som sagt men lite börjar nu vårdräkten komma fram. De två bofinkhanarna börjar rodna till sig, gulsparvarna blir allt citrongulare och på fågelmatningen såg vi idag en oerhört grannn talgoxhane med en fjäderdräkt som skulle kunna föra honom långt i talgoxarnas"Mr Universum"-tävling. Eller så var det kontrasten till en ovanigt rufsig kollega på grenen intill som fick vår talgoxe att skina. Kollegan hade, såg vi senare, passat på att bada i en smältvattenpöl. Att bada i nollgradigt vatten... det måste finnas något skäl för detta, vågar vi gissa att eventuella parasiter i fjäderdräkten inte mår så bra av ett bad?
Jag gick på eftermiddagen Prästgatan upp till tallet i korsningen. Väldigt lite med fågel, men ett mesdrag gav i alla fall en svartmes (som blev sockenart nummer 30, tidigare oredovisad bergfink vid fågelmatningen blev nummer 29). Mesarna var ihärdigt födosökande och en blåmes sågs intensivt skala en murken tallkvist på bästa hackspettsmaner i jakt på dolda insekter. Gulsparvarna flockades på en uppskottad snöhög som täcktes av jordmassor från en ovanligt grundlig snöplog.
Tyvärr höll inte skaren för någon skogspromenad. Jag tror jag får plocka fram skidorna till nästa gång.
Till sist lite kuriosa: Igår upptäckte Lars Högström en sydamerikansk rovfågel - en Carracara - i Gårdby hamn, kalasande på en död hare. Den försvann tyvärr innan jag hann dit.
onsdag 12 januari 2011
Vintern är kvar, men har lugnat ner sig
Nu tolv dagar in på det nya året så har vi väderleksmässigt hamnat i ett dödläge. Snön finns här i massor. Under den finns otjälad mark. Kylan har mildrats så till den milda grad (!) att den pendlar mellan -1 till +1 mest hela tiden. Jag har lärt mig ett nytt ord: "den Nordatlantiska oscillationen" och den har under november och december varit negativ. Det har att göra med fördelningen av högtryck och lågtryck på hög höjd. Oftast, då den är positiv, så präglas vädret av en lågtrycksbana från sydväst upp mot nordost. Då får vi detta typiska med korta högtrycksperioder med klart och kallt väder, blandat med milda sydvästvindar med, på Öland, regn, längre norrut från Svealand, snö.
Nu är oscillationen åter positiv och allt är tillbaka till det normala. Nu har vi med andra ord en fullständigt normal Ölandsvinter.
Jag var vid Ottenby i lördags, den 8:e. för ett möte med lokala rapportkommittén och passade på att skåda lite fågel. Ja det var verkligen det lilla. I dimman utanför fanns säkert en del sjöfågel, fast jag såg dom inte. På land var det tomt och under en timme såg jag endast fyra tättingindivider av två arter: Två talgoxar på en barmarksfläck vid själva fyren och de två berglärkor som funnits på platsen sedan mitten av december, minst.
Fast jag visste om att de fanns där så kände jag glädjen rsra igenom kroppen som vid anblicken av en superraris..
Ottenby 12/1 2011, foto: Harald Persson
Det är helt enkelt så för mig att berglärkan är en av mina absoluta favoriter, kanske rent av "Number One". Det blir inte så många chanser varje år, särskilt inte på Öland. Och i fjällen har jag aldrig sett dom.
Första gången jag såg berglärka var under mitt allra första seriösa skådarår 1972. Jag gick längs stranden i Åheden, söder om Umeå med hunden Chicka en strålande brittsommardag i mitten av oktober. Plötsligt stelnade Chicka till - hon var en "fågelhund", en Springerspaniel och markerade framåt. Jag följde med blicken åt det håll hennes nos vädrande pekade och där på mindre än tio meters håll sprang tre berglärkor i strandkanten. Sådant präglade min då fräscha fågelskådarhjärna för all framtid.
Fram till idag har det, som sagt, inte varit särskilt bra skådarväder och det är påfallande fågeltomt. Den enda nya fågeln på årets Sandbyliga är en jamande bergfink idag den 12:e.
På utfodringen på tomten har antalet besökare mer än halverats i takt med det mildare vädret. Våra tre bofinkar mår utmärkt och idag vid återvinningsstationen i Mörbylånga hoppade en rödhake omkring. Hur i hela friden har den kunnat överleva så här långt?
Nu är oscillationen åter positiv och allt är tillbaka till det normala. Nu har vi med andra ord en fullständigt normal Ölandsvinter.
Jag var vid Ottenby i lördags, den 8:e. för ett möte med lokala rapportkommittén och passade på att skåda lite fågel. Ja det var verkligen det lilla. I dimman utanför fanns säkert en del sjöfågel, fast jag såg dom inte. På land var det tomt och under en timme såg jag endast fyra tättingindivider av två arter: Två talgoxar på en barmarksfläck vid själva fyren och de två berglärkor som funnits på platsen sedan mitten av december, minst.
Fast jag visste om att de fanns där så kände jag glädjen rsra igenom kroppen som vid anblicken av en superraris..
Det är helt enkelt så för mig att berglärkan är en av mina absoluta favoriter, kanske rent av "Number One". Det blir inte så många chanser varje år, särskilt inte på Öland. Och i fjällen har jag aldrig sett dom.
Första gången jag såg berglärka var under mitt allra första seriösa skådarår 1972. Jag gick längs stranden i Åheden, söder om Umeå med hunden Chicka en strålande brittsommardag i mitten av oktober. Plötsligt stelnade Chicka till - hon var en "fågelhund", en Springerspaniel och markerade framåt. Jag följde med blicken åt det håll hennes nos vädrande pekade och där på mindre än tio meters håll sprang tre berglärkor i strandkanten. Sådant präglade min då fräscha fågelskådarhjärna för all framtid.
Fram till idag har det, som sagt, inte varit särskilt bra skådarväder och det är påfallande fågeltomt. Den enda nya fågeln på årets Sandbyliga är en jamande bergfink idag den 12:e.
På utfodringen på tomten har antalet besökare mer än halverats i takt med det mildare vädret. Våra tre bofinkar mår utmärkt och idag vid återvinningsstationen i Mörbylånga hoppade en rödhake omkring. Hur i hela friden har den kunnat överleva så här långt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)