Det må ha varit torrt på Öland fram till mitten av juli, mycket torrt till och med, men nu har himlen öppnat sig de senaste två dygnen. Ett - för att prata med SMHI - "lurigt" lågtryck har de senaste två dygnen rört sig sakta åt sydväst (Hallå - lågtryck brukar ju komma från Atlanten och svepa upp FRÅN sydväst upp mot nordost) från Ukraina, via Baltikum. Där på östra sidan av Östersjön är det rejält varmt med temperaturer överstigande 30 grader. Och mycket åska som dock inte kommit hit denna gång.
När lågtrycket sakta rör sig åt sydväst så kommer regnet in som ett pärlband från nordost på "längsen" och därav det utdragna regnandet. På vår tomt har det det senaste dygnet kommit 42 mm regn, dvs en tiondedel av hela årsnederbörden.
Jag hade stämt möte med Crille Cederroth i Mörbylånga i eftermiddags. Han var en halvtimme sen på grund av dels att det var svårt att ta sig upp genom forsarna ner mot Segerstads fyr och dels för att det var så mycket fågel på alvarvägen Alby - Bårby eftersom Stora Alvaret har förvandlats till en våtmark.
Underliga äro Herrens vägar.
De senaste dagarna har vi måst köra långsammare än vanligt till jobbet eftersom tillvaron formligen "kryllar" av unga fåglar av alla sorter och storlekar. De sitter aningslöst mitt på vägen, och har sällskap av ett flertal döda, tillplattade, överkörda kusiner. Det verkar ha varit ett mycket bra föryngringsår för många fågelarter, i alla fall på södra Öland. Unga törnsångare syns överallt. Vadarna har också haft ett bra år.
Nu har vi båda SEMESTER, smaka på det ordet. För Anders del innebär det den första mer än tre dagar sammanhängande ledigheten sedan slutet av augusti förra året (jul och påsk hade jag jour).
Vi kommer om två dagar att fara norrut mot fjällugglor och dito rävar. Men det berättar jag senare.
fredag 29 juli 2011
tisdag 26 juli 2011
Värme och tystnad
Vi har nu fruntimmersveckan bakom oss, är mitt i rötmånaden. Nu har alla fåglar tystnat utom en lokal koltrast och två ringduvor. Lärkorna har slagit årets sista drillar.
Varmt är det och fuktigt och det kommer regn då och då i häftiga åskskurar. Så för tredje gången i år fick jag klippa gräset!
Det är en tid för mognad nu. Alla de gräs och starrar som jag letat upp den senaste tiden är i frö och frukt nu, vilket för starrarnas del kan betyda att det blir mer möjligt att arta dom.
Vadarna är över oss rejält och i förrgår var jag och Johnny Berg uppe vid Kapelludden och Egby en runda. Kapelludden var nerlusad med vadare av en massa sorter, rätt många spovsnäppor bland andra samt den långstannande tuvsnäppan. Vid Egby blev det favorit i repris när vi kikade på rostanden.
Ett bra tag har tringor varit dominerande med just nu grönbenan som leading star, men nu kommer Calidrisvadarna på bred front. Ännu så länge bara vuxna fåglar.
I övrigt så snickrar jag på en vedbod till - det kommer en vinter, sanna mina ord - i år igen.
Varmt är det och fuktigt och det kommer regn då och då i häftiga åskskurar. Så för tredje gången i år fick jag klippa gräset!
Det är en tid för mognad nu. Alla de gräs och starrar som jag letat upp den senaste tiden är i frö och frukt nu, vilket för starrarnas del kan betyda att det blir mer möjligt att arta dom.
Vadarna är över oss rejält och i förrgår var jag och Johnny Berg uppe vid Kapelludden och Egby en runda. Kapelludden var nerlusad med vadare av en massa sorter, rätt många spovsnäppor bland andra samt den långstannande tuvsnäppan. Vid Egby blev det favorit i repris när vi kikade på rostanden.
Ett bra tag har tringor varit dominerande med just nu grönbenan som leading star, men nu kommer Calidrisvadarna på bred front. Ännu så länge bara vuxna fåglar.
I övrigt så snickrar jag på en vedbod till - det kommer en vinter, sanna mina ord - i år igen.
måndag 18 juli 2011
Hök, hök och gök
Ett litet dagsregn med enstaka mm har varit dagens melodi, men lagom till jag kom hem så sprack solen igenom och det blev en så där underbar kväll med vindstilla och en sol som smekte våra strandängar i ett gult medljus. Dags för en cykeltur med andra ord. Men vi fick hålla truten eftersom det är massflygning av allehanda småkryp som gärna vill leta sig in i munnen.
De sista lärkorna har nu tystnat, liksom göken, men vi såg en gök i alla fall. Jag läste på mailen i morse att engelsmännen radiotaggat fem vuxna gökar i våras och att två av dessa redan har passerat Sahara i god fart (nästan nonstop). Tidigare kom det ju resultat av liknande radiotaggade dubbelbeckasiner som visade att flera individer flög nonstop Jämtland - Nigeria. När ska jag sluta förundra mig över Naturen? Aldrig hoppas jag.
Hökar fanns där också, en duvhök och till sist en adult ängshökshane som jagade över skjutfältet.
De sista lärkorna har nu tystnat, liksom göken, men vi såg en gök i alla fall. Jag läste på mailen i morse att engelsmännen radiotaggat fem vuxna gökar i våras och att två av dessa redan har passerat Sahara i god fart (nästan nonstop). Tidigare kom det ju resultat av liknande radiotaggade dubbelbeckasiner som visade att flera individer flög nonstop Jämtland - Nigeria. När ska jag sluta förundra mig över Naturen? Aldrig hoppas jag.
Hökar fanns där också, en duvhök och till sist en adult ängshökshane som jagade över skjutfältet.
torsdag 14 juli 2011
Slända
För några veckor sedan var jag vid Albrunna kalkbrott för att "starrbliga" lite, dvs leta sällsynta växter ur starrsläktet Carex, i detta fall Vippstarr (som jag fann).
Där på ort och ställe spatserade en medelålders man med ett teleobjektiv som han med en dåres envishet pekade ner i backen med. Fågelfotografer brukar annars ha betydligt högre vyer..
Vid närmare håll såg jag att det var Lars G Pettersson, Kalmar på sländjakt. Ja en del av mina vänner fågelskådarna har hemfallit åt detta intresse med hull och hår, anförda av Rigis, Löfberg och Möllersten.
Vad var det då han fotograferade, denne LGP? Jo andra Ölandsfyndet någonsin av vandrande ängstrollslända, en art som kom till Skåne på allvar först i fjol. Rodebrand innehar det första ölandsfyndet, också det från i fjol.
Så här såg den ut:
Vandrande ängstrollslända, Albrunna kalkbrott juni 2011.
Foto: Lars G Pettersson
Den är en sydlig art som kommit att expandera norrut under de senaste åren. Den lär skiljas från flera andra, i Sverige vanliga arter, på att ögonen är blå samt att "våra" arter inte har börjat flyga än.
Jag buntar ihop trollsländorna med fjärilar och andra "flygfän", kul att hitta och beskåda, men inte riktigt som med fåglar.
Där på ort och ställe spatserade en medelålders man med ett teleobjektiv som han med en dåres envishet pekade ner i backen med. Fågelfotografer brukar annars ha betydligt högre vyer..
Vid närmare håll såg jag att det var Lars G Pettersson, Kalmar på sländjakt. Ja en del av mina vänner fågelskådarna har hemfallit åt detta intresse med hull och hår, anförda av Rigis, Löfberg och Möllersten.
Vad var det då han fotograferade, denne LGP? Jo andra Ölandsfyndet någonsin av vandrande ängstrollslända, en art som kom till Skåne på allvar först i fjol. Rodebrand innehar det första ölandsfyndet, också det från i fjol.
Så här såg den ut:
Foto: Lars G Pettersson
Den är en sydlig art som kommit att expandera norrut under de senaste åren. Den lär skiljas från flera andra, i Sverige vanliga arter, på att ögonen är blå samt att "våra" arter inte har börjat flyga än.
Jag buntar ihop trollsländorna med fjärilar och andra "flygfän", kul att hitta och beskåda, men inte riktigt som med fåglar.
Efter regnet
Oj oj vad det har regnat. Vi har fått 35 mm här i Sandby, vilket är mycket för östra Öland. Tornseglarna är kvar, de svävar just nu, just nu när det slutat regna, sakta, sakta i den avtagande vinden från nordost. Ladusvalan och ringduvan tar det lite extra lugnt och en genomblöt sädesärla ruskar på sig på telefontråden.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.
Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.
Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.
En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.
Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.
En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.
onsdag 13 juli 2011
Blomsterprakt, torka och skrikor
Nu väntar allt och alla på regnet. Det är på väg söderifrån och ska eventuellt göra slut på en alldeles särdeles, utomordentligt torr försommar. Vi vattnar och vattnar i trädgården (inte gräset dock) men ändå torkar så härdiga växter som kungsljus bort.
Men nu är regnet alltså på väg in - det syns på SMHI:s väderradar som man kan ta del av på nätet. Jag har ställt in stolar och bord och ställt fram vattentunnorna.
Väggren vid Sandby 11 juli
Men innan så har man kunnat njuta av en otroligt överdådig blomsterprakt längs de öländska vägarna. I hemmasocknen Sandby formligen exploderar backsiljorna i år (de är de vita hundkäxliknande blommorna på bilden) och över 5000 plantor har räknats. Backsiljan är annars en ytterst sällsynt växt i resten av landet och även på övriga delar av Öland.
Jag fortsätter att förkovra mig i Floras rike och besökte igår en lokal i Skärlöv för att beskåda ett sällsynt åkerogräs - nålkörvel (Scandix pecten-veneris) som en gång i tiden var fruktat men som i biocidernas tidevarv är så gott som utrotat.
Nålkörvel, Skärlöv
Av andra spännande växter som sågs där märktes främst riddarsporre.
Ridarsporre, Skärlöv
Skrikorna då undrar en nyfiken läsare? Jo jag har tidigare berättat om att vår vanliga törnskata inte riktigt kommit tillbaka till Öland i år pga torkan i Afrika. Och törnskatan tillhör släktet Lanius, eller på engelska "Shrikes". I förrgår då vi gick en kvällspromenix ner mot sjön så stötte vi på en varnande "skrika", en hane törnskata. Så de försöker sig på att häcka trots allt - härligt!
Men törnskatan är in den enda skrikan på ön just nu. I Kvinsgröta sitter en rödhuvad törnskata, en hona, och i Ottenby sitter en ökenvarfågel, en ytterst rar sak, tillika Ölands första fynd.
Den beglodde jag med sällsam glädje igår kväll efter jobbet. Jag kanske kan skaffa fram en bild att publicera på denna blogg framöver.
Men nu väntar vi på regnet lika mycket som Ölands alla lantbrukare och odalsmän, samt en och annan trädgårdsivrare som tröttnat på att bära vatten i kannor.
Men nu är regnet alltså på väg in - det syns på SMHI:s väderradar som man kan ta del av på nätet. Jag har ställt in stolar och bord och ställt fram vattentunnorna.
Men innan så har man kunnat njuta av en otroligt överdådig blomsterprakt längs de öländska vägarna. I hemmasocknen Sandby formligen exploderar backsiljorna i år (de är de vita hundkäxliknande blommorna på bilden) och över 5000 plantor har räknats. Backsiljan är annars en ytterst sällsynt växt i resten av landet och även på övriga delar av Öland.
Jag fortsätter att förkovra mig i Floras rike och besökte igår en lokal i Skärlöv för att beskåda ett sällsynt åkerogräs - nålkörvel (Scandix pecten-veneris) som en gång i tiden var fruktat men som i biocidernas tidevarv är så gott som utrotat.
Av andra spännande växter som sågs där märktes främst riddarsporre.
Skrikorna då undrar en nyfiken läsare? Jo jag har tidigare berättat om att vår vanliga törnskata inte riktigt kommit tillbaka till Öland i år pga torkan i Afrika. Och törnskatan tillhör släktet Lanius, eller på engelska "Shrikes". I förrgår då vi gick en kvällspromenix ner mot sjön så stötte vi på en varnande "skrika", en hane törnskata. Så de försöker sig på att häcka trots allt - härligt!
Men törnskatan är in den enda skrikan på ön just nu. I Kvinsgröta sitter en rödhuvad törnskata, en hona, och i Ottenby sitter en ökenvarfågel, en ytterst rar sak, tillika Ölands första fynd.
Den beglodde jag med sällsam glädje igår kväll efter jobbet. Jag kanske kan skaffa fram en bild att publicera på denna blogg framöver.
Men nu väntar vi på regnet lika mycket som Ölands alla lantbrukare och odalsmän, samt en och annan trädgårdsivrare som tröttnat på att bära vatten i kannor.
onsdag 6 juli 2011
Nu kommer vadarna
Kvällsbesök i förrgår nere vid stranden. Varmt och gott. Sena häckare finns det fortfarande. Varnande tofsvipor och större strandpipare och, som vanligt, hysteriskt varnande rödbenor som likt jättelika harkrankar och med hängande ben och svirrande flykt svävar runt oss. Så känns det att bli utskälld och det efter noter.
Men som sagt, de flyttande vadarna är här också. Enstaka roskarlar, en småspov som skrämde slag på alla de övriga fåglarna på stranden, storspovar på väg söderöver, de första arktiska kärrsnäpporna, sommarens första drillsnäppa, en svartsnäppa, flera gluttsnäppor. Fortfarande finns det flera hundra tofsvipor som övernattar uppe på skjutfältet.
Det som var anmärkningsvärt var dock sex svärtor i en liten tight flock. Svärtan börja bli superrar numera och sjuttiotalets boplatssökande svärthonor som svepte över strandängarna är nu ett minne blott.
Ejdern har ju också minskat så det var desto mer glädjande att se en åda med sju ungar och längre bort en gravand med hela nio ungar.
Kvällen avslutade vi genom att examinera piggstarr, kolla in solnedgången (solen går fortfarande ner norr om kyrkan) samt mumsa på färska, mogna jordgubbar.
Men som sagt, de flyttande vadarna är här också. Enstaka roskarlar, en småspov som skrämde slag på alla de övriga fåglarna på stranden, storspovar på väg söderöver, de första arktiska kärrsnäpporna, sommarens första drillsnäppa, en svartsnäppa, flera gluttsnäppor. Fortfarande finns det flera hundra tofsvipor som övernattar uppe på skjutfältet.
Det som var anmärkningsvärt var dock sex svärtor i en liten tight flock. Svärtan börja bli superrar numera och sjuttiotalets boplatssökande svärthonor som svepte över strandängarna är nu ett minne blott.
Ejdern har ju också minskat så det var desto mer glädjande att se en åda med sju ungar och längre bort en gravand med hela nio ungar.
Kvällen avslutade vi genom att examinera piggstarr, kolla in solnedgången (solen går fortfarande ner norr om kyrkan) samt mumsa på färska, mogna jordgubbar.
torsdag 30 juni 2011
Sol och värme
Är högsommaren redan här? Torrt, varmt och torrt.
Måns var här tillsammans med norska fästmön (heter det så nu för tiden?) Eli och vi for ner till stranden här på Sandby skjutfält. Rödbenor, strandpipare och tofsvipor lockar som vanligt - antagligen omläggningar, men en varnande kärrsnäppa gladde lite mer.
Ute vid stranden fanns de vadare vars häckningssäsong är över för i år, vare sig den var lyckad eller ej. Grönbenor, kärrsnäppor, en flöjtande småspov samt årets första (i socknen alltså) roskarl förgyllde en fin, varm kväll.
Vi inväntade solnedgången, som från vårt perspektiv nere vid sjön, skedde strax norr om Sandby kyrka. Det är inte många veckor per år som det sker.
Måns var här tillsammans med norska fästmön (heter det så nu för tiden?) Eli och vi for ner till stranden här på Sandby skjutfält. Rödbenor, strandpipare och tofsvipor lockar som vanligt - antagligen omläggningar, men en varnande kärrsnäppa gladde lite mer.
Ute vid stranden fanns de vadare vars häckningssäsong är över för i år, vare sig den var lyckad eller ej. Grönbenor, kärrsnäppor, en flöjtande småspov samt årets första (i socknen alltså) roskarl förgyllde en fin, varm kväll.
Vi inväntade solnedgången, som från vårt perspektiv nere vid sjön, skedde strax norr om Sandby kyrka. Det är inte många veckor per år som det sker.
söndag 26 juni 2011
Midsommar på Alvaret
Söndag kväll, midsommaren är över för i år. Lite vemodigt känns det att det har vänt.
Men helgen blev bra. När grannarna spikade på sin festplats och satte upp presenningar över och när midsommarstången utanför kyrkan här i Sandby skulle börja smyckas, då for Liselotte och jag iväg mot Skarpa Alby i vår "brödbil" (som Jonas kallar vår stolta Volkswagen Caddy) och parkerade. Vi tog sedan en tre timmar lång vandring söderut i gränslandet mellan alvar och tallskog.
Vi kikade på humlor.
Vi kikade på orkidéer (flugblomster)
Sen när alvaret var folktomt tog vi bilen upp till Dröstorp och åt matjesill och drack Hallands fläder och tog kväll och natt till vårtoner av sjungande näktergalar, sånglärkor och nattskärror och till sommartoner av skriande silvertärnor och försiktigare, mer diskreta svarttärnor, medan lockande svartsnäppor, gluttsnäppor och grönbenor stod för hösttonerna. Tre årstider på en gång.
Midsommardagen hade jag jour i Kalmar men nu på söndagen har jag varit ute hela dagen. Startade i morse med att Ölandskryssa rostand, en sedan två dagar stationär individ vid Ottenby, fikade på Fågel Blå, pussade på barnbarnen i Gammalsby och drog till Albrunna kalkbrott för att "hänga in" vippstarr. Det lyckades visserligen, men på väg dit så fann jag vännen LGP ivrigt fotograferandes något på marken. Det visade sig vara en Vandrande ängstrollslända, det blott andra fyndet på Öland av denna art som hittades för ett par år sedan i Skåne och som verkar vara på intåg.
En händelserik dag (helg) är till ända, nu får jag somna med påspädd ansiktssolbränna, ty solen har idag behagat skina på mig hela dagen...
Men helgen blev bra. När grannarna spikade på sin festplats och satte upp presenningar över och när midsommarstången utanför kyrkan här i Sandby skulle börja smyckas, då for Liselotte och jag iväg mot Skarpa Alby i vår "brödbil" (som Jonas kallar vår stolta Volkswagen Caddy) och parkerade. Vi tog sedan en tre timmar lång vandring söderut i gränslandet mellan alvar och tallskog.
Vi kikade på humlor.
Vi kikade också på starrar (bl a en ny för mig - luddstarr)
Sen när alvaret var folktomt tog vi bilen upp till Dröstorp och åt matjesill och drack Hallands fläder och tog kväll och natt till vårtoner av sjungande näktergalar, sånglärkor och nattskärror och till sommartoner av skriande silvertärnor och försiktigare, mer diskreta svarttärnor, medan lockande svartsnäppor, gluttsnäppor och grönbenor stod för hösttonerna. Tre årstider på en gång.
Midsommardagen hade jag jour i Kalmar men nu på söndagen har jag varit ute hela dagen. Startade i morse med att Ölandskryssa rostand, en sedan två dagar stationär individ vid Ottenby, fikade på Fågel Blå, pussade på barnbarnen i Gammalsby och drog till Albrunna kalkbrott för att "hänga in" vippstarr. Det lyckades visserligen, men på väg dit så fann jag vännen LGP ivrigt fotograferandes något på marken. Det visade sig vara en Vandrande ängstrollslända, det blott andra fyndet på Öland av denna art som hittades för ett par år sedan i Skåne och som verkar vara på intåg.
En händelserik dag (helg) är till ända, nu får jag somna med påspädd ansiktssolbränna, ty solen har idag behagat skina på mig hela dagen...
onsdag 22 juni 2011
Gräsligt värre
Nu har vi passerat midsommarsolståndet - i går var det den längsta dagen på året. Klockan är nu 21.54 och det är fortfarande ljust ute. Ja jag vet att detta inte imponerar på någon, särskilt inte de som bor norr om Öland och säkerligen inte de som bor söderut heller, eftersom de senare inte har fattat hur stort detta är. Det finns få saker som jag saknar från min tid i Umeå, mest är det nog är de ljusa sommarnätterna.
Som jag skrev i senaste blogginlägget så har det blivit väldigt tyst ute nu. Sånglärkan är i gång med kull två och sjunger sporadiskt, en enda lövsångare hördes i går och ärtsångare, trädgårdssångare samt inte minst törsångare håller fortfarande låda, fastän i lågmäld ton. Fågelungar finns överallt dock, sädesärlor, taltrastar och trädpiplärkor. Vid Ottenby ser man tofsvipor av alla åldrar: vuxna, flygga ungar, nykläckta sådana samt ruvande omläggare.
När fåglarna håller sig diskret undan är det dags för botaniken att blomstra (sic) och jag fortsätter med mitt gräsletande. Idag kollade jag upp en lokal väster om Näsby, Ås s:n, där Liselotte och jag den 12 juni 2007 hittade det ytterst sällsynta gräset gullhavre. Och se - på tre ställen lyckades jag i år återfinna det, hårt trängt mellan den klippta vägrenen och den täta knylhavrefilten.
Inna dess så kollade jag upp en annan lokal där det finns ett ännu mer sällsynt gräs, nämligen renlosta. Ett litet bestånd på ca 50 tuvor finns i en åkerkant med vete. Renlostan är ett mycket konkurrenssvagt gräs som kräver bar jord för att komma igen och detta finns på denna lokal SV Kastlösa. I alla fall i år - om den normala växtföljden följs så blir det nästa, eller nästnästa år vall där och då kommer renlostan att försvinna.
Jag letar också vidare bland starrarna på Öland.
Nu stundar midsommar.
Som jag skrev i senaste blogginlägget så har det blivit väldigt tyst ute nu. Sånglärkan är i gång med kull två och sjunger sporadiskt, en enda lövsångare hördes i går och ärtsångare, trädgårdssångare samt inte minst törsångare håller fortfarande låda, fastän i lågmäld ton. Fågelungar finns överallt dock, sädesärlor, taltrastar och trädpiplärkor. Vid Ottenby ser man tofsvipor av alla åldrar: vuxna, flygga ungar, nykläckta sådana samt ruvande omläggare.
När fåglarna håller sig diskret undan är det dags för botaniken att blomstra (sic) och jag fortsätter med mitt gräsletande. Idag kollade jag upp en lokal väster om Näsby, Ås s:n, där Liselotte och jag den 12 juni 2007 hittade det ytterst sällsynta gräset gullhavre. Och se - på tre ställen lyckades jag i år återfinna det, hårt trängt mellan den klippta vägrenen och den täta knylhavrefilten.
Inna dess så kollade jag upp en annan lokal där det finns ett ännu mer sällsynt gräs, nämligen renlosta. Ett litet bestånd på ca 50 tuvor finns i en åkerkant med vete. Renlostan är ett mycket konkurrenssvagt gräs som kräver bar jord för att komma igen och detta finns på denna lokal SV Kastlösa. I alla fall i år - om den normala växtföljden följs så blir det nästa, eller nästnästa år vall där och då kommer renlostan att försvinna.
Jag letar också vidare bland starrarna på Öland.
Nu stundar midsommar.
fredag 17 juni 2011
Va tyst de blev..
Fredag kväll. Idag har det regnat. Jo det är sant, det kom hela 7 mm och ihop med de 3 mm som vi fick för några dagar sedan så har det regnat hela 10 mm nu i juni. Jag kommer att bli tvungen att klippa gräsmattan i vår trädgård för ANDRA gången i år. Ingen hejd på eländet..
Vadå tyst? Jo, nu har fåglarna liksom tystnat med sin sång. Ja inte alla, enstaka sånglärkor drillar ännu, koltrasten väcks jag av, han är väl på omgång två eller tre, ärtsångaren hackar sporadiskt och från de sent ankomna näktergalarna hörs numera endast korta "tjuck tjuck ssrrrr". Inte en lövsångardrill ens.
Tur att tornseglarna svirrar som vanligt runt knuten.
Nu blir det Stockholm i dagarna tre och vi får se vad Ölandsnaturen har att slå till med. Vid tvenne tidigare nordliga utsvävningar har såväl dvärgrördrom som blåstjärt behagat angöra min hemmasocken medans jag var borta.
Väl tillbaka blir det en hel del botaniska utflykter med betoning på gräs och starr. Jag återkommer om detta.
Vadå tyst? Jo, nu har fåglarna liksom tystnat med sin sång. Ja inte alla, enstaka sånglärkor drillar ännu, koltrasten väcks jag av, han är väl på omgång två eller tre, ärtsångaren hackar sporadiskt och från de sent ankomna näktergalarna hörs numera endast korta "tjuck tjuck ssrrrr". Inte en lövsångardrill ens.
Tur att tornseglarna svirrar som vanligt runt knuten.
Nu blir det Stockholm i dagarna tre och vi får se vad Ölandsnaturen har att slå till med. Vid tvenne tidigare nordliga utsvävningar har såväl dvärgrördrom som blåstjärt behagat angöra min hemmasocken medans jag var borta.
Väl tillbaka blir det en hel del botaniska utflykter med betoning på gräs och starr. Jag återkommer om detta.
söndag 12 juni 2011
Torka och höstkänsla
Det är torrt nu i markerna, riktigt torrt, regnvädret som gav massvis med regn i Småland kom av sig och för vår del i Sandby kom det "hela" 3 mm. På två månader har det bara kommit 15 mm här på östtra sidan. Torkan gör att floran i år inte uppför sig normalt. I kombination med den goa värmen så har många växter lagt in en spurt så att de arter som blommar i skiftet juni - juli redan nu är igång. Stor blåklocka fann vi i Ekelunda igår, Johannesnycklarna börjar bli överblommade och två trevliga danskar som vi träffade nere vid sjön nu i kväll berättar att kärrknipproten börja komma nu.
Jag har fått starrsjuka, blivit stirrig på starr (växterna alltså) och far runt som en tätting och letar upp ena arten efter den andra. Rysstarren har jag redan berättat om och de senaste dagrna har jag fotat trubbstarr och mörk snårstarr. Loppstarren gick jag bet på tyvärr.
Bland fåglarna så är det nu upp-och-nervända världen. Sent omsider har näktergalarna anlänt starkt försenade och jag håller på att samla in material om detta för en artikel i VF. Törnskatorna fattas nästan helt och igår såg jag min första för Sandby socken. Det börjar bli bråttom nu att komma igång med häckningen.
Samtidigt såg vi idag de första tre (!) hösttecknen. Två plus en skogssnäppa drog söderöver nere vid sjön nu i kväll, följda av en flock rödbenor med en ensam gluttsnäppa insprängd. På väg upp mot byn noterade vi en flock om 330 tofsvipor på skjutfältet, alla fåglar som tydligt hade misslyckats med häckningen, detta i kontrast till den tofsvipa som sågs värma tre halvstora ungar nere vid stranden.
Vår och höst samtidigt och snart är det midsommar.
Jag har fått starrsjuka, blivit stirrig på starr (växterna alltså) och far runt som en tätting och letar upp ena arten efter den andra. Rysstarren har jag redan berättat om och de senaste dagrna har jag fotat trubbstarr och mörk snårstarr. Loppstarren gick jag bet på tyvärr.
Bland fåglarna så är det nu upp-och-nervända världen. Sent omsider har näktergalarna anlänt starkt försenade och jag håller på att samla in material om detta för en artikel i VF. Törnskatorna fattas nästan helt och igår såg jag min första för Sandby socken. Det börjar bli bråttom nu att komma igång med häckningen.
Samtidigt såg vi idag de första tre (!) hösttecknen. Två plus en skogssnäppa drog söderöver nere vid sjön nu i kväll, följda av en flock rödbenor med en ensam gluttsnäppa insprängd. På väg upp mot byn noterade vi en flock om 330 tofsvipor på skjutfältet, alla fåglar som tydligt hade misslyckats med häckningen, detta i kontrast till den tofsvipa som sågs värma tre halvstora ungar nere vid stranden.
Vår och höst samtidigt och snart är det midsommar.
måndag 6 juni 2011
Våren går mot sitt slut - sommaren är här
Nationaldagen - 6 juni. Det är måndag, helgen har varit lång eftersom Kristi Himmelfärdsdagen var i torsdags och vän av planering har med en enda klämdag kunnat vara ledig hela fem dagar. Jag är ingen "vän av planering" och dessutom så är jag engagerad i helgjouren i Kalmar, så för min del blevdet tre hela dagar. Inte illa alls. Och vilka dagar sen - solen steker oupphörligt, sydostvinden är frisk och min ansiktshud har antagit en rodnande nyans inte helt olik den som jag brukar få vid mina Sydafrikabesök. Värst med med min spetsiga näsa, det känns som om någon (vem?) har tagit ett stadigt grepp om nästippen och drar mig framåt.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.
Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.
Jag har försökt att inventera mina jordbruks- och alvarrutor nu i helgen, men min hälsporre talar om för mig att det inte går så bra, så det har jag fått ge upp.
I stället har jag tagit upp botaniken igen och kört lite på starrar och gräs. När jag höll på som bäst och hade lokaliserat några vackra exemplar av fågelstarr längs vägen till Ekelunda, dök vännen Lars Högström upp med bifogad vän Erik (som visade sig vara anställd på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockhom som botaniker med ansvar för Afrika och Sydamerika. Erik tyckte det var kul med fågelstarr och frågade försynt ifall det fanns några andra intressanta starrar på ön. Jovisst svarade jag käckt - vad sägs om en ny starrart för Sverige, upptäckt 2007 av Ulla-Britt och Thomas vid namn "rysstarr". "Den vill jag se", sade Erik och vi for iväg till ängarna ovanför Stenåsabadet. Jag var där och fotograferade för två veckor sedan men nu hade allt annat vuxit upp, bland annat massor av darrgräs, så det var lite svårt att hitta rysstarren, fastän jag visste på ca fem meter när var den skulle finnas. Lars utbragte: "Varför finns jag med, vad är det vi förväntas leta efter och hur ser detta ut?" Vi förklarade och efter några sekunder säger denne man, som i botaniskt hänseende är lika mycket oskuld som Jungru Maria: "Och vad är nu detta?". Och karln pekar rakt på några diskreta strån nere på backen som "såklart" är just rysstarr. Jubel. Erik håller på att hoppa ur brallorna och allt känns bra.
På kvällen firar Naturbokhandeln trettio år och Liselotte och jag är där, dricker öl, äter hamburgare och trivs. Erik bjuder mig på öl som tack för rysstarr.
Vi cyklar hem vid elvatiden och njuter av tvenne vaktlar vid Norra Kvinneby.
Dagen därpå - fortfarande samma intensiva sol - cyklar Cornelia, Liselotte och jag upp till Prästgropen för en friluftsgudtjänst med efterföljande kaffepaus. Vi går upp till Tornrör och fotograferar oss. Det är mycket torrt i markerna, det har kommit bara 15 mm regn på två månader och orkideerna ser plågade ut.
Högtrycket och den sydostliga vinden från ett Polen som badar i plus 30 grader för med sig en del roliga fåglar. Nästan tiotalet lundsångare, varav jag såg och hörde en för fem dagar sen i Stenåsa och en lockande från Jonas tomt i Gamleby idag, har dykt upp. Rosenfinkarna har behagat återkomma och idag har jag hört minst fyra stycken, tre i Ventlinge och en i Gammalsby.
Näktergalarna har återvänt - hur många vet vi inte än och de "toksjunger". Eftersom de är tre veckor försenade så är det bråttom nu och parbildningen går snabbt. Törnskatorna däremot fattas mig - jag har ännu inte - 6 juni - sett en enda törnskata i år. OK jag är lite halvblind, men ändå...
För tredje året i rad verkar det som om jag kommer att missa ortolansparv. Den enda jag känner till har suttit och sjungit några dagar några dagar vid Södra lundspetsen.
Andra missade fåglar är sommargylling och flodsångare. Den sistnämnda ägnade jag faktiskt lite tid åt idag vid Ventlinge strand, men den rackarn förblev tyst.
Nu blir det klinikchefsdagar i Västervik - bäst jag tar med mig kikaren.-.
torsdag 26 maj 2011
Nu är näktergalarna här
Månaden maj springer på som om den hade eld i baken. Så mycket ska göras nu i naturen, så många förbindelser knytas, så många bon byggas, så mycket som ska sättas igång inför fullbordan i sommar.
Så är det också i människornas värld. Ja för min del inte så mycket nya förbindelser, men både jobb- och privatkalendern är fullbokade.
Nu i helgen fullbordades Club300:s tälthelg och den fungerade fint hela vägen som tur är. Det blev inget ruskväder som i fjol utan sol, högtryck, lite fågel men gott. Det "sedvanliga" cirkuståget med äldre kamoflageklädda oldboys kryssade sig igenom de sedvanliga Ölandsarterna i maj som gulhämpling, brun glada, sommargylling, härfågel, biätare mm. En större skrikörn till och med, en som även jag jagade utan framgång.
De enda som fattades av ortolansparvarna som fortsätter sin dystra trend. Någon enstaka på udden, några fler på norra udden som i högtryckstider seglar up so en bättre lokal än sin sydliga kusin.
Jag har tidigare skrivit om att näktergalarna saknas i år liksom törnskatorna. Under de första tre veckorna i maj har bara 10% av fjolårets näktergalar från samma period setts. Jag har gått ut på en afrikansk mailinglista och preliminära resultat visar att de tycks vara försenade redan nere i Afrika. Jag återkommer med mer information senare.
Vädret har slagit om nu och lågtrycksbanorna har nu siktat in sig på Skandinavien och det regnar varannan dag och vi har nu haft två dagars frisk till hård vind från NV. Den vind som är sämst ur fågelsynpunkt på Öland och idag har bara en vit stork, en brun glada samt en tereksnåppa (kvar sen igår) setts.
Så är det också i människornas värld. Ja för min del inte så mycket nya förbindelser, men både jobb- och privatkalendern är fullbokade.
Nu i helgen fullbordades Club300:s tälthelg och den fungerade fint hela vägen som tur är. Det blev inget ruskväder som i fjol utan sol, högtryck, lite fågel men gott. Det "sedvanliga" cirkuståget med äldre kamoflageklädda oldboys kryssade sig igenom de sedvanliga Ölandsarterna i maj som gulhämpling, brun glada, sommargylling, härfågel, biätare mm. En större skrikörn till och med, en som även jag jagade utan framgång.
De enda som fattades av ortolansparvarna som fortsätter sin dystra trend. Någon enstaka på udden, några fler på norra udden som i högtryckstider seglar up so en bättre lokal än sin sydliga kusin.
Jag har tidigare skrivit om att näktergalarna saknas i år liksom törnskatorna. Under de första tre veckorna i maj har bara 10% av fjolårets näktergalar från samma period setts. Jag har gått ut på en afrikansk mailinglista och preliminära resultat visar att de tycks vara försenade redan nere i Afrika. Jag återkommer med mer information senare.
Vädret har slagit om nu och lågtrycksbanorna har nu siktat in sig på Skandinavien och det regnar varannan dag och vi har nu haft två dagars frisk till hård vind från NV. Den vind som är sämst ur fågelsynpunkt på Öland och idag har bara en vit stork, en brun glada samt en tereksnåppa (kvar sen igår) setts.
torsdag 19 maj 2011
Blåhake
Vilken kväll efter jobbet! Åkte ner till "sjön" via Hästskodungen. Det har klarnat upp efter en disig men varm dag och nu ikväll så var det +19 nere vid sjön. Måste vara årets varmaste hittills där nere.
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
En av de första fåglarna jag såg var en blåhakehona (kallas de blåhakor??) tillsammans med en ängspiplärka med näbben full av insekter. Inte kan väl ängspiplärkorna ha kläckt redan? Eller har de det? På vårt hus häckar ett starpar och ungarna där gastar i högan sky hela dagarna. Jag tror att de kommer att flyga ut innan min födelsedag 27 maj.
Silvertärnorna är på plats, rödbenorna varnar högljutt och en otroligt vacker (sydlig) gulärla samades med en sädesärla på stranden bland all sandstarr som är i full blom.
Apropå starr så var Pav och jag igår och besådade rysstarren i Stenåsa. Bild kommer senare.
Annars så snurrar svalorna omkring, men vårt par har inte kommit. Idag är det tre tornseglare som "seglar" runt i byn.
Men fortfarande har jag bara hört en enda näktergal..
tisdag 17 maj 2011
The Lonely Sailor
Eller - "Den ensamme seglaren" på rikssvenska.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
Den tornseglare som dök upp i förrgår och som jag berättade om i förra blogginlägget och som efter nio månader borta "dammade" rätt in i boet under tegelpannorna i Karins hus, han (ja det är bestämt en "han" eftersom hanarna kommer först) är fortfarande den ende seglar´n i byn.
Det är lite svalare nu ikväll, blåst från SV och det har regnat. Ja det har regnat för första gången på en månad. "Hela" 5 mm blev det allt som allt.
Jag målade lite på huset ikväll (det gör jag ofta) och då kom han förbi, tornseglarhanen, och gjorde några lovar runt huset och skrek till ett par gånger, det svirrande läte som är så förknippat med sommaren. Detta läte kommer jag nu att kunna höra i ganska precis 16 veckor framåt.
söndag 15 maj 2011
Tornseglaren är här
Söndag kväll, ett försök att sammanfatta helgen.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
Det är fortfarande torrt och ganska varmt, upp till 15-17 grader och sol, sol, sol. Det är jättetorrt i markerna nu, vilket syns på små gullvivor och orkideer.
Janis och Stefan var här i helgen, men det blev inga fjärilar för min del. När jag inte målar på huset - och det gör jag nästan dagligen - så försöker jag dock att vara ute. Igår blev det ett besök i Ottenby, återigen med hopp om att få se den provencesångare som dök upp i torsdags och som jag då försökte få in på Ölandslistan. Jag var där i mellersta lunden i nästan tre timmar innan jag gav upp. På vägen därifrån möte jag Musse Björklund från Tibro och Örjan Engebrand från Kastlösa som bägge var på väg dit .Och de fick se fågeln, den dök upp igen en halvtimme efter det att jag gav mig av. Två stockholmare som dragit på första larmet kom precis lagom. Proffsigt av dem och väldans oproffsigt av mig får man säga. Efter detta har ingen sett fågelskrället.
Det var rätt tomt på fågel i Ottenby så jag for norröver och sällade mig till Stefan som med en kunnig insektsvän Mattis var uppe på Jordtorpsåsen för att leta skalbaggar. Låter skumt och tråkigt, men det var rätt kul. Jag kom lagom till en korthalsad majbagge, en rödlistad art som minskar starkt.
Denna lilla svarta pryl har ett synnerligen egenartat sätt att föra sina gener vidare. Den övervintrar som fullvuxen, vaknar i maj (kan det vara en anledning till namnet månne (sic)) och söker upp en partner och parar sig. Honan lägger sedan i vanlig ordning ägg som när de kläcks senare på försommaren ger upphov till pyttesmå larver. Så långt är allt som vanligt. Men nu kommer det häftiga: larverna klättrar högst upp i gula blommor, ja gula blommor som slåttergubbe eller fibblor, där de tålmodigt väntar tills ett solitärbi kommer förbi (ursäkta ordvitsen). Kvickt som attan hoppar larven sedan över på biet och liftar hem till bibostaden, där den hoppar av och sedan snyltar på det pollen som biet tålmodigt släpar hem. Larven växer så det knakar och övergår till slut till en fullvuxen majbagge genom någon process som jag inte är kunnig om.
Allt detta komplicerade kärleksliv är anpassat till en natur med solöppna blomsterängar med riklig förekomst av solitärbin. En naturtyp som inte är särskilt vanlig längre och därför minskar också majbaggen starkt i antal. Den finns här och där på Öland fortfarande och jag så den i fjol i Gråborgs ängar. Den är inom parentes en av tre likartade arter, de bägge andra är violett majbagge och svart majbagge. Alla tre fanns på åsen, men jag såg inte den svarta.
Igår kväll tittade vi fyra på Eurovision Song Contest som förresten vanns av Adjerbadjan med Erik Saade som trea och det blev en hel del pilsner och kort nattsömn, så idag har jag tagit det lugnt ända tills ett larm kom om aftonfalkar vid Frösslunda. Jag tog mig dit och kunde avnjuta en adult hane och dito hona tillsammans med tre lärkfalkar, vilka alla jagade insekter över mossen.
Tornseglaren i rubriken då, vad hände med den, undrar vän av ordning och reda. Jo jag kommer till det nu. Ikväll har Liselotte och jag cyklat runt lite i socknen och bland annat letat doppingar i några dammar. Vi kammade noll. Men hemkomna så kunde vi glatt konstatera att årets första tornseglare dök upp i byn och for över tomten några varv innan den med en beslutsamhet som imponerade dammade rakt in i sitt bo under tegelpannorna i "Karins" hus, dvs grannhuset i söder. Karin Bruce bor här inte längre, i höstas flyttade hon med ålderns rätt till ett seniorboende i Algutsrum.
Det är nu dags att stanna till lite och begrunda.
Denna tornseglare lämnade för sista gången i fjol detta bo någon gång under den näst sista augustiveckan efter att ha fött upp några ungar (resultat dock okänt) och efter att ha tillbringat ca tre månader här. Därefter drog hon (eller han) direkt ner till Afrika där hon (eller han) nu varit i nio månader, minus sträcktiden förstås. Troligen har han (eller hon) hållit sig på vingarna konstant under hela denna långa tid. Och nu idag - pang, rätt in under en tegelpanna på ett hus i en by på sydöstra Öland! Hade jag rätt? Var detta något att begrunda, eller?
Men, och tyvärr blir det ofta detta förhatliga "men", nu är kruxet detta att de nya ägarna, Leffe och Gudde ska byta takpannor nu på försommaren. Hur göra? Vi ska ha ett snack, men som en första desperat åtgärd så satte vi, med livet som insats högt på en stege, idag upp en tornseglarholk under gavelspetsen på¨"Västra flygeln".
Apropå bosättare i huset - tre par gråsparv är igång under tegelpannorna och på den nya nocken har ett starpar hittat ett ljuvligt litet hem, för där hörs vilda tiggläten allt som oftast när de vuxna kommer med mat. Hussvalorna som häckade med två par ifjol har ännu inte kommit. Vi väntar.
Och nu väntar en arbetsvecka innan Club300:s tälthelg infaller nästa helg.
måndag 9 maj 2011
Gula tulpaner
Mitt i den vilda naturens blomsterprakt finns trädgårdens mer påträngande och svulstiga. I nästan alla lägen föredrar jag naturens mer finstämda kreationer.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.
Men ibland får en tulpan storhetsvansinne och resultatet blir bedårande
.Sommaren tjuvstartar
Efter en väldigt kall inledning på maj har det nu åter vänt mot varmare väder. Ett mäktigt högtryck över Bottenhavet för in varm luft över hela landet med temperaturer på drygt 20 grader. Dvs i RESTEN av landet. Här på östra Öland kom temperaturen idag upp till dryga 15 grader. Vi tycker det är lite kvalmigt på fastlandet....
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
Fåglarna fortsätter strömma in, igår var det lövsångare överallt och den första ängshöken seglade som en (stor) papperssvala över skjutfältet. Jag har startat inventeringar i jordbrukslandskapet inför boken om Ölands fåglar och gick igår morse igenom 25 ha i Södra Näsby. Inga sensationer men årets första buskskvätta sjöng vackert. Jag bor i ett landskap där såväl sånglärka, hämpling och stare ännu är normala ingredienser, även om alla tre har minskat även här.
Fåglarna kommer ja, men endast de lokala häckarna. Inget sträck alls över havet nu på flera veckor, inget nedfall efter en sträcknatt om man undantar att hela södra Öland var nerlusat med lövsångare i förrgår. Inga fåglar som inte ska vara här har dykt upp. Vid Ottenby idag sågs videsparv, ringtrast, svarthakad buskskvätta och rostgumpsvala, liksom den första blåhaken. I och för sig roliga, rara fåglar men nästan alla av dem ses vid Ottenby varje år vid den här tiden.
Fåglarna drar helt enkelt värdshus förbi på sin färd norrut. Vädret är för vackert. Vi får önska oss, om inte dimma och drivis, så dimma, regn och lite ostliga vindar.
Och regn behövs för de uttorkade markerna. Gullvivorna som nu håller på att slå ut är pyttesmå och jag är rädd att det inte blir någon orkidevår i år.
Vi väntar nu på tornseglarna (de första drog in över Skåne i förrgår)
onsdag 4 maj 2011
Nu vänder det (igen)!
Efter påsken och framför allt efter den fina, varma avslutningen på april så kom bakslaget. Var det någon som hade väntat sig annat?
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
De senaste fyra dagarna har den nordliga vinden muntert dansat med fjolårslöven och den sibiriska kalluften har strömmat ner i ordentliga portioner på framsidan av ett mäktigt högtryck över Norge. Fritt blås skulle man kunna säga. Bara runt 5-7 grader på dagarna och frost på nätterna. I förrgår natt snöade det och på morgonen var min (smutsiga) bil vackert vit (som snö..)
Fågelmässigt och växtmässigt har detta inneburit ett totalstopp och i morse när jag kom ut så var det knäpp tyst bland alla fåglarna. Inga lärkor, inga lövsångare, inte ens stararna hördes. Till och med de senaste veckornas morgontidiga gravandskackel saknades. Allt var tyst utom - ja det finns alltid ett "utom" den jättetidiga rödstjärt som gästat oss här i byn nu i en vecka minst. Han sjunger sin strof var femte sekund dygnets alla ljusa timmar och så också morse. Var får han kraften ifrån?
Kalle J berättade i telefon från sitt inventeringsarbete åt Länsstyrelsen att tofsviporna nu kläcker överalltt. Snacka om dålig timing att komma ut som en lite spröd dunboll med en kroppstemperatur på +39 i en värld som är runt nolllan. SMHI lovade regn men för en gångs skull är jag glad att de hade fel.
Fågelsträcket har alltså tagit paus, växtligheten också. Inga fjärilar eller flugor är ute och flyger. men det har varit värre annorstädes. natten till idag hade Kristianstad minus tre grader styvt och det är det lägsta majvärdet sedan 1871.
Det stundar en kall natt, nu kl 21.30 är temperaturen nere runt nollan och det kommer att bli allmän frost. Men nu kommer värmen igen säger SMHI. Vi ska bara prövas lite innan dess.
Med andra ord - "Det vänder nu!".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)