Regntunga skyar, varthän jag ser...

Det må ha varit torrt på Öland fram till mitten av juli, mycket torrt till och med, men nu har himlen öppnat sig de senaste två dygnen. Ett - för att prata med SMHI - "lurigt" lågtryck har de senaste två dygnen rört sig sakta åt sydväst (Hallå - lågtryck brukar ju komma från Atlanten och svepa upp FRÅN sydväst upp mot nordost) från Ukraina, via Baltikum. Där på östra sidan av Östersjön är det rejält varmt med temperaturer överstigande 30 grader. Och mycket åska som dock inte kommit hit denna gång.
När lågtrycket sakta rör sig åt sydväst så kommer regnet in som ett pärlband från nordost på "längsen" och därav det utdragna regnandet. På vår tomt har det det senaste dygnet kommit 42 mm regn, dvs en tiondedel av hela årsnederbörden.
Jag hade stämt möte med Crille Cederroth i Mörbylånga i eftermiddags. Han var en halvtimme sen på grund av dels att det var svårt att ta sig upp genom forsarna ner mot Segerstads fyr och dels för att det var så mycket fågel på alvarvägen Alby - Bårby eftersom Stora Alvaret har förvandlats till en våtmark.
Underliga äro Herrens vägar.

De senaste dagarna har vi måst köra långsammare än vanligt till jobbet eftersom tillvaron formligen "kryllar" av unga fåglar av alla sorter och storlekar. De sitter aningslöst mitt på vägen, och har sällskap av ett flertal döda, tillplattade, överkörda kusiner. Det verkar ha varit ett mycket bra föryngringsår för många fågelarter, i alla fall på södra Öland. Unga törnsångare syns överallt. Vadarna har också haft ett bra år.
Nu har vi båda SEMESTER, smaka på det ordet. För Anders del innebär det den första mer än tre dagar sammanhängande ledigheten sedan slutet av augusti förra året (jul och påsk hade jag jour).
Vi kommer om två dagar att fara norrut mot fjällugglor och dito rävar. Men det berättar jag senare.

Värme och tystnad

Vi har nu fruntimmersveckan bakom oss, är mitt i rötmånaden. Nu har alla fåglar tystnat utom en lokal koltrast och två ringduvor. Lärkorna har slagit årets sista drillar.
Varmt är det och fuktigt och det kommer regn då och då i häftiga åskskurar. Så för tredje gången i år fick jag klippa gräset!
Det är en tid för mognad nu. Alla de gräs och starrar som jag letat upp den senaste tiden är i frö och frukt nu, vilket för starrarnas del kan betyda att det blir mer möjligt att arta dom.
Vadarna är över oss rejält och i förrgår var jag och Johnny Berg uppe vid Kapelludden och Egby en runda. Kapelludden var nerlusad med vadare av en massa sorter, rätt många spovsnäppor bland andra samt den långstannande tuvsnäppan. Vid Egby blev det favorit i repris när vi kikade på rostanden.
Ett bra tag har tringor varit dominerande med just nu grönbenan som leading star, men nu kommer Calidrisvadarna på bred front. Ännu så länge bara vuxna fåglar.

I övrigt så snickrar jag på en vedbod till - det kommer en vinter, sanna mina ord - i år igen.

Hök, hök och gök

Ett litet dagsregn med enstaka mm har varit dagens melodi, men lagom till jag kom hem så sprack solen igenom och det blev en så där underbar kväll med vindstilla och en sol som smekte våra strandängar i ett gult medljus. Dags för en cykeltur med andra ord. Men vi fick hålla truten eftersom det är massflygning av allehanda småkryp som gärna vill leta sig in i munnen.
De sista lärkorna har nu tystnat, liksom göken, men vi såg en gök i alla fall. Jag läste på mailen i morse att engelsmännen radiotaggat fem vuxna gökar i våras och att två av dessa redan har passerat Sahara i god fart (nästan nonstop). Tidigare kom det ju resultat av liknande radiotaggade dubbelbeckasiner som visade att flera individer flög nonstop Jämtland - Nigeria. När ska jag sluta förundra mig över Naturen? Aldrig hoppas jag.
Hökar fanns där också, en duvhök och till sist en adult ängshökshane som jagade över skjutfältet.

Slända

För några veckor sedan var jag vid Albrunna kalkbrott för att "starrbliga" lite, dvs leta sällsynta växter ur starrsläktet Carex, i detta fall Vippstarr (som jag fann).
Där på ort och ställe spatserade en medelålders man med ett teleobjektiv som han med en dåres envishet pekade ner i backen med. Fågelfotografer brukar annars ha betydligt högre vyer..
Vid närmare håll såg jag att det var Lars G Pettersson, Kalmar på sländjakt. Ja en del av mina vänner fågelskådarna har hemfallit åt detta intresse med hull och hår, anförda av Rigis, Löfberg och Möllersten.
Vad var det då han fotograferade, denne LGP? Jo andra Ölandsfyndet någonsin av vandrande ängstrollslända, en art som kom till Skåne på allvar först i fjol. Rodebrand innehar det första ölandsfyndet, också det från i fjol.
Så här såg den ut:

                                               Vandrande ängstrollslända, Albrunna kalkbrott juni 2011.
                                                                                Foto: Lars G Pettersson

Den är en sydlig art som kommit att expandera norrut under de senaste åren. Den lär skiljas från flera andra, i Sverige vanliga arter, på att ögonen är blå samt att "våra" arter inte har börjat flyga än.
Jag buntar ihop trollsländorna med fjärilar och andra "flygfän", kul att hitta och beskåda, men inte riktigt som med fåglar.

Efter regnet

Oj oj vad det har regnat. Vi har fått 35 mm här i Sandby, vilket är mycket för östra Öland. Tornseglarna är kvar, de svävar just nu, just nu när det slutat regna, sakta, sakta i den avtagande vinden från nordost. Ladusvalan och ringduvan tar det lite extra lugnt och en genomblöt sädesärla ruskar på sig på telefontråden.
Men om jag böjer mig ner mot marken och lyssnar noga, mycket noga, kan jag höra svaga jubelrop från all den växtlighet som törstat så länge. Jorden sjunger åter igen.

Vännen Stefan Lither har, efter en maratonfärd från Abisko (han var klar där) nått södra Öland och meddelade nyss glatt att ökenvarfågeln i vederbörlig ordning var betittad och avnjuten. Han lät väldans nöjd.

Nu efter regnet är det oförklarligt varmt, dryga 20 grader, och stilla efter den hårdliga nordostvinden. Måhända passerar lågtryckets öga över oss just nu, just nu innan vinden kantrar över till sydväst.

En oktoberdag i slutet av 1970-talet hände just detta på Schäferiängarna vid Ottenby. I den plötsliga stiltjen, ja det gick på några minuter från hård NO vind till kav lugnt, såg vi en svarthakad buskskvätta av mauratyp, en pilgrimsfalk, en jaktfalk samt varjehanda andra trevliga fåglar. Lågtryckets öga.

Blomsterprakt, torka och skrikor

Nu väntar allt och alla på regnet. Det är på väg söderifrån och ska eventuellt göra slut på en alldeles särdeles, utomordentligt torr försommar. Vi vattnar och vattnar i trädgården (inte gräset dock) men ändå torkar så härdiga växter som kungsljus bort.
Men nu är regnet alltså på väg in - det syns på SMHI:s väderradar som man kan ta del av på nätet. Jag har ställt in stolar och bord och ställt fram vattentunnorna.

                                                                                                           Väggren vid Sandby 11 juli

Men innan så har man kunnat njuta av en otroligt överdådig blomsterprakt längs de öländska vägarna. I hemmasocknen Sandby formligen exploderar backsiljorna i år (de är de vita hundkäxliknande blommorna på bilden) och över 5000 plantor har räknats. Backsiljan är annars en ytterst sällsynt växt i resten av landet och även på övriga delar av Öland.

Jag fortsätter att förkovra mig i Floras rike och besökte igår en lokal i Skärlöv för att beskåda ett sällsynt åkerogräs - nålkörvel (Scandix pecten-veneris) som en gång i tiden var fruktat men som i biocidernas tidevarv är så gott som utrotat.

                                                                Nålkörvel, Skärlöv

Av andra spännande växter som sågs där märktes främst riddarsporre.

                                                                                        Ridarsporre, Skärlöv

    
Skrikorna då undrar en nyfiken läsare? Jo jag har tidigare berättat om att vår vanliga törnskata inte riktigt kommit tillbaka till Öland i år pga torkan i Afrika. Och törnskatan tillhör släktet Lanius, eller på engelska "Shrikes". I förrgår då vi gick en kvällspromenix ner mot sjön så stötte vi på en varnande "skrika", en hane törnskata. Så de försöker sig på att häcka trots allt - härligt!
Men törnskatan är in den enda skrikan på ön just nu. I Kvinsgröta sitter en rödhuvad törnskata, en hona, och i Ottenby sitter en ökenvarfågel, en ytterst rar sak, tillika Ölands första fynd.
Den beglodde jag med sällsam glädje igår kväll efter jobbet. Jag kanske kan skaffa fram en bild att publicera på denna blogg framöver.

Men nu väntar vi på regnet lika mycket som Ölands alla lantbrukare och odalsmän, samt en och annan trädgårdsivrare som tröttnat på att bära vatten i kannor.

Nu kommer vadarna

Kvällsbesök i förrgår nere vid stranden. Varmt och gott. Sena häckare finns det fortfarande. Varnande tofsvipor och större strandpipare och, som vanligt, hysteriskt varnande rödbenor som likt jättelika harkrankar och med hängande ben och svirrande flykt svävar runt oss. Så känns det att bli utskälld och det efter noter.
Men som sagt, de flyttande vadarna är här också. Enstaka roskarlar, en småspov som skrämde slag på alla de övriga fåglarna på stranden, storspovar på väg söderöver, de första arktiska kärrsnäpporna, sommarens första drillsnäppa, en svartsnäppa, flera gluttsnäppor. Fortfarande finns det flera hundra tofsvipor som övernattar uppe på skjutfältet.

Det som var anmärkningsvärt var dock sex svärtor i en liten tight flock. Svärtan börja bli superrar numera och sjuttiotalets boplatssökande svärthonor som svepte över strandängarna är nu ett minne blott.
Ejdern har ju också minskat så det var desto mer glädjande att se en åda med sju ungar och längre bort en gravand med hela nio ungar.

Kvällen avslutade vi genom att examinera piggstarr, kolla in solnedgången (solen går fortfarande ner norr om kyrkan) samt mumsa på färska, mogna jordgubbar.